Washington, 110613 (IPS) – I augusti förra året meddelade David Petraeus, USA:s överbefälhavare i Afghanistan, att räder genomförda av landets elitstyrkor rönt stora framgångar i Afghanistan. Nu står det dock klart att en bred majoritet av de gripna snabbt släpptes igen – eftersom det visade sig att de var vanliga civila afghaner.
Enligt Petraeus hade 1 355 av talibanernas fotsoldater fångats in under 90 dagar mellan maj och juli, medan 1 031 talibaner hade dödats, och 365 upprorsledare gripits eller dödats.
Även senare under året kom den amerikanska militären med uppgifter om att många upprorsmän dödats eller fångats in. I december hävdade Petraeus överkommando att 4 100 talibaner hade fångats in och 2 000 upprorsmän dödats under de föregående sex månaderna.
Dessa uppgifter låg till grund för en ny form av medierapportering där elitstyrkornas framgångar lyftes fram som ett bevis för att USA hittat en vinnande strategi i Afghanistan.
Officiella uppgifter visar dock nu att över 80 procent av de infångade påstådda talibanerna släpptes inom bara några dagar då det framkommit att de var oskyldiga till anklagelserna. Och än fler släpptes senare från USA:s huvudfängelse Parwan vid flygbasen i Bagram, efter att deras fall granskas noggrannare.
Tidpunkten då Petraeus gick ut med uppgifterna om antalet dödade och infångade talibaner tyder på att han visste att fyra femtedelar av de gripna så kallade fotsoldaterna i själva verket inte alls var talibaner.
Att kontrollera uppgifterna om antalet dödade talibaner är omöjligt. Det är däremot möjligt att kontrollera hur många talibaner som fångats in genom att jämför det uppgivna antalet med de officiella uppgifterna om hur många fångar som skrivits in i Parwan.
Afghaner som fångas in av USA:s eller Natos styrkor får enbart sitta gripna i upp till två veckor. Därefter ska personen antingen släppas eller överföras till fängelset Parwan.
Ett icke-hemligstämplat militärt dokument som IPS kommit över visar att endast 270 nya fångar skrevs in i Parwan under de 90 dagar som förflöt mellan maj och juli förra året. Sammantaget innebär detta att fler än fyra av fem påstådda talibaner som gripits under denna period släpptes inom två veckor, då det stod klart att de var oskyldiga civilister.
När Petraeus i mitten av augusti angav antalet infångande talibaner under denna period till 1 355 personer så visste han att minst 80 procent av dessa personer redan hade släppts.
Major Sunset R. Belinsky vid den Natoledda Isaf-styrkan bekräftade för IPS i september förra året att siffran på 1 355 infångade påstådda talibaner även inkluderade personer som man bara misstänkte för att ingå i talibanernas styrkor.
Petraeus fortsatte dock att utnyttja mediernas okunskap om de stora skillnaderna mellan antalet infångade så kallade talibaner, och det betydligt mindre antal som senare verkligen kunde betraktas som upprorsmän.
I december förra året fick Bill Roggio, som driver webbsajten “The Long War Journal” uppgifter från Isaf som gjorde gällande att 4 100 “fiendesoldater” hade fångats in mellan den första juni och sista november förra året, samtidigt som 2 000 talibaner hade dödats.
Under dessa sex månader skickades dock enbart 690 personer till Parwan, enligt de officiella källorna. Det motsvarar 17 procent av de 4 100 påstådda talibaner som under denna period hade gripits.
Ett stort antal av dessa 690 fångar släpptes dessutom senare från Parwan, vilket innebär att närmare 90 procent av de påstådda talibaner som gripits senare fick släppas.
De som sitter fängslade på Parwan släpps enbart när bevisen mot dem är så svaga – eller obefintliga – att det blir omöjligt för den amerikanska militären att motivera varför de ska hållas kvar.
Petraeus uppgifter om antalet gripna talibaner var en viktig beståndsdel i en strategi som syftade till att sprida en mer gynnsam bild av utvecklingen i kriget i Afghanistan.
Efter att ha intervjuat Petreus i september förra året skrev Associated Press-reportern Kimberly Dozier att överbefälhavaren var väl medveten om svårigheterna att visa upp framgångar i ett krig “som utkämpas i hundratals små utspridda strider, där fronterna inte flyttas och där städer inte faller”.
Tillslagen som genomfördes av amerikanska elitförband kunde däremot beskrivas i mer dramatiska former. “Mystiken kring välutbildade elitförband som mitt i natten gör tillslag mot inte ont anande talibanledare gör sig bra hemma”, skrev Dozier, “i synnerhet vid en tidpunkt då många av nyheterna från Afghanistan handlar om stigande amerikanska dödssiffror och missnöje med den afghanska regeringen”.
Petraeus såg till att utnyttja denna dramatik till fullo genom att hävda att alla afghaner som sveptes med vid dessa tillslag beskrevs som talibankrigare.
*Gareth Porter är historiker och undersökande journalist med inriktning på amerikansk säkerhetspolitik. Han är författare till boken “Perils of Dominance: Imbalance of Power and the Road to War in Vietnam”, vars senaste utgåva kom ut 2006.
