Bryssel, 110607 (IPS) – I flera år har regeringar och företag i Europa tjänat stora belopp genom att utnyttja ett kryphål i Kyotoprotokollet. Det visar hemligstämplade uppgifter som IPS tagit del av. Enligt miljöorganisationer har exploateringen av kryphålet orsakat en enorm klimatpåverkan.
Enligt det globala klimatavtalet Kyotoprotokollet tillåts europeiska företag att kompensera utsläpp av växthusgaser över tillåtna nivåer genom att investera i klimatåtgärder i utvecklingsländer med hjälp av CDM – ett instrument inom ramen för Kyotoprotokollet.
Utvecklingsländer säljer certifikat för utsläppsminskningar, vilka kallas CER, och utfärdandet av utsläppsrätter görs av CDM-styrelsen, ett råd inom FN.
I juni förra året avslöjade två miljöorganisationer, CDM Watch i Bonn och Environmental Investigation Agency att regeringar och företag i Europa utnyttjat CDM-systemet. Enligt organisationerna var 59 procent av de certifikat som utfärdats kopplade till samma typ av projekt. Inom alla dessa projekt producerades köldmedlet HCFC-22, vilket är förbjudet i Europa och USA enligt Montrealprotokollet som gäller ozonförstörande ämnen.
HCFC-22 är en mycket kraftfull växthusgas, 1 810 gånger starkare än koldioxid. Vid framställningen av HCFC-22 produceras också en biprodukt, växthusgasen HFC-23, som är hela 11 700 gånger starkare än koldioxid.
När köldmedelstillverkare väljer att bränna biprodukten HFC-23 istället för att släppa ut det i luften är de berättigade till stora utsläppskrediter inom CDM-systemet. När ett ton HFC-23 förbränns ger det 11 700 CER eller utsläppsrättigheter. Detta har visat sig vara mycket lönsamt och en rad västerländska investmentbanker har gett sig in på marknaden, däribland JP Morgan Chase, Citigroup, Goldman Sachs, Rabobank och Fortis. Även regeringarna i Italien, Nederländerna och Storbritannien finns bland investerarna samt även stora energibolag som Eon i Tyskland, Nuon i Nederländerna, Enel i Italien och belgiska Electrabel.
Enligt uppgifter från miljöorganisationerna CDM Watch och EIA har systemet lett till en ökad produktion av ozonnedbrytande HCFC-22. EIA uppger att produktionskostnaden för ett ton HCFC-22 ligger kring på mellan 700 och 1400 kronor samtidigt som samma ton genererar ett värde på mellan 3400-4000 kronor i certifikat när det säljs på den europeiska marknaden.
-Pengarna har investerats i falska utsläppsminskningar. Enligt CDM-systemet representerar krediterna utsläppsminskningar men istället har mer växthusgaser producerats medan västerländska företag fortsätter att ha lika stora utsläpp som tidigare. Miljöskadorna är enorma, säger Eva Filzmoser vid CDM Watch till IPS.
Enligt uppgifter från FN:s miljöorgan Unep har produktionen av HCFC-22 ökat från 15 miljoner ton till 28 miljoner ton mellan 2004 och 2009.
Efter miljöorganisationernas avslöjande inledde FN en granskning av systemet och slutade utfärda CER-krediter. Undersökningen avslutades i november förra året. Hemligstämplade FN-dokument som IPS tagit del av visar indikationer på att CDM-systemet utnyttjats av företag. Dock beslutade CDM-styrelsen kort därefter att utfärda ytterligare 20 miljoner krediter till 12 HFC-projekt på olika håll i världen.
När det stod klart att FN inte vidtagit någon åtgärd beslutade EU-kommissionens generaldirektorat för klimatförändringar att införa ett förbud för HFC-krediter från och med 1 januari 2013.
