Uxbridge, 110519 (IPS) – Mänsklighetens snabbt ökande konsumtion av naturresurser har nått gränsen för vad jorden klarar av och en fortsättning på den inslagna vägen är helt ohållbar. Det varnar FN:s miljöprogram Unep för i en ny rapport.
Om livet för mänskligheten ska bli bättre så måste exploateringen av naturresurser minskas betydligt, om det är experterna eniga. En fortsatt konsumtionsökning kommer enligt den nya rapporten att bli mycket kostsam – och är därför helt omöjlig.
-Den globala konsumtionen av naturresurser har exploderat. Det är en trend som på inget sätt är hållbar. Vi måste inse att välfärd och ett gott liv inte är avhängigt en ständigt ökande konsumtion, säger Ernst von Weizsäcker, vice ordförande i Uneps expertgrupp för internationella resursfrågor.
I rapporten konstaterar Unep att den billiga tillgången till högkvalitativa naturresurser som olja, koppar och guld håller på att ta slut – vilket har lett till att det krävs allt mer av fossila bränslen och färskt vatten för att utvinna dessa material.
Under 1900-talet ökade uttaget av naturresurser dubbelt så snabbt som världens befolkning. I dag ökar konsumtionen av naturresurser i ännu högre takt, enligt rapporten. Problemet är bara att det helt enkelt inte finns tillräckligt med resurser kvar för att upprätthålla den utvecklingen.
Samtidigt är konsumtionsskillnaderna enorma i världen. Enligt rapporten konsumerar en genomsnittsperson i Kanada eller USA motsvarande 25 ton av de viktigaste naturresurserna varje år, medan en genomsnittsperson i Indien eller stora delar av Afrika endast konsumerar motsvarande 4 ton.
De rika länderna måste enligt rapportförfattarna begränsa sin konsumtion genom att kraftigt minska sitt avfall och i betydligt högre grad använda naturresurserna effektivt. Samtidigt krävs det att utvecklingsländerna får nya möjligheter att använda naturresurserna supereffektivt för att samtidigt lyckas utvecklas ekonomiskt.
De fattiga länderna måste utveckla en ny utvecklingsmodell som är anpassad för en värld med brist på naturresurser, säger Mark Swilling som arbetar med utvecklingsfrågor vid Stellenboschs universitet i Sydafrika, och som är en av rapportförfattarna.
Som exempel nämner Swilling att det finns ett akut behov av fungerande avloppssystem i stora delar av Afrika. Men i stället för att satsa på dyra västerländska system med vattenreningsverk så kan dessa länder använda sig av våtmarker och vegetation för att få samma service utförd.
-Vi kommer att missa den typen av möjligheter om vi följer ett västerländskt utvecklingsmönster, säger Swilling till IPS.
Hur den offentliga infrastrukturen ser ut är den viktigaste frågan när det gäller framtidens energianvändning och förbrukning av naturresurser, enligt en annan av rapportförfattarna, Marina Fischer-Kowalski, vid Institutet för social ekologi i Wien.
Fischer-Kowalski påpekar att infrastrukturen i Nordamerika – däribland transportsystem, avlopp och sanitet, matproduktion – kräver mycket energi och ett stort utnyttjande av naturresurser. Dessa system byggdes ut under en tid när man förutsatte att tillgången på energi och naturtillgångar var oändlig.
-Vår rapport manar till en akut omvärdering av sambandet mellan resursanvändning och ekonomiskt välstånd, säger Fischer-Kowalski till IPS.
Enligt rapporten är det minsta som de rika länderna kan göra att se till att de nuvarande konsumtionsnivåerna förblir konstanta, samtidigt som dessa länder hjälper de fattiga länderna att utvecklas på ett mer hållbart sätt.
Enligt ekonomiska teorier finns det ett samband mellan ekonomisk utveckling, som den mäts i bruttonationalprodukten, och en ökad resursanvändning. Samtidigt har länder som Schweiz och Japan en betydligt högre BNP än Australien, trots att dessa länders befolkningar endast konsumerar en fjärdedel så mycket naturresurser som genomsnittsaustraliern.
Eftersom BNP är ett instrument som mäter den ekonomiska aktiviteten i ett land så leder även naturkatastrofer som orkanen Katrina till en ökad BNP. Mark Swilling menar att det är viktigt att man kommer bort från metoden att enbart använda BNP för att mäta tillväxt och utveckling.
-Med BNP mäter man allt utom det som verkligen betyder något för människor, säger han.
För närvarande är många länder i Afrika hårt pressade att sälja ut sina främsta naturresurser till utländska intressen. Dessa länder har blivit allt mer beroende av de kontanter som exporten av mineraler, timmer och mat ger.
Samtidigt har de ökande priserna på dessa resurser enligt Swilling lett till allt fler fall av så kallad “land grabbing” (markrofferi) på kontinenten, där företag och utländska stater köper upp eller arrenderar enorma jordområden.
-Att roffa åt sig billig mark i Afrika har förvandlats till en populär sport, säger han.
Över 50 miljoner hektar mark i Afrika har förvärvats av utländska intressen under de senaste tio åren, enligt biståndsorganisationen Oxfam och organisationen International Land Coalition. Det är mer åkermark än som finns i ett land som Kanada.
En stor del av Afrikas jordar är redan utarmade och bör inte utnyttjas hårdare, enligt Swilling. Risken är att matpriserna kommer att fortsätta stiga, vilket kan leda till förödande resultat i framtiden.
-Länderna måste börja se på sina åkermarker och jordar som något som måste prioriteras strategiskt, som en del av ländernas säkerhet, säger han.
