Honolulu, 110510 (IPS) – Motsättningarna växer mellan Irans högste ledare, ayatolla Ali Khamenei, och president Mahmoud Ahmadinejad till följd av att landets underrättelseminister Heydar Moslehi tvingats avgå.
Det hela ser ut att vara en situation som både Khamenei och Ahmadinejad förlorar på.
Å ena sidan så hotar Khameneis beslut att återinsätta Moslehi att framställa presidenten som maktlös. Ahmadinejads närmaste män har anklagats för att skada den “islamiska revolutionens värderingar” och hans politiska framtid betraktas i bästa fall som osäker. Utsikterna för att någon av hans skyddslingar ska kunna efterträda honom som president verkar ha minskat betydligt.
Å andra sidan har Khameneis agerande avslöjat honom som en diktatorisk ledare som uppmuntrar besynnerliga uttalanden från kretsen runt honom, en krets som också firar hans till synes oinskränkta makt att göra vad han vill.
Chefen för domarkåren, Sadeq Javadi Amoli, gick så långt som att i slutet av förra veckan påstå att “ohörsamhet och uppror i förhållande till Khameneis order strider mot konstitutionen och sharia”. Hojjatoleslam Kazem Sadighi, som leder fredagsbönen i Teheran, deklarerade också i sin senaste predikan att Khamenei står “över konstitutionen”.
Krisen mellan Khamenei och Ahmadinejad uppstod den 17 april i år när Khamenei la in sitt veto mot Ahmadinejad och återinsatte underrättelseministern Moslehi kort efter att presidenten tvingat honom att avgå. I och med Khameneis beslut och förödmjukelsen bojkottade Ahmadinejad regeringsmöten under elva dagar.
Enligt den iranska konstitutionen har presidenten en klar möjlighet att avskeda ministrar. Khamenei har dock motiverat sitt beslut med att hänvisa till nationens intressen, men utan att bry sig om att förklara hur dessa åsidosatts genom att Moslehi tvingats avgå.
Obekräftade uppgifter gör gällande att Moslehi tvingats avgå efter avslöjanden om att underrättelseavdelningen avlyssnat Ahmadinejads nära vän, stabschef och en möjlig framtida presidentkandidat, Esfandiar Rahim Mashaei. Men Ahmadinejads begäran om att framträda i TV för att presentera sina skäl för sin frånvaro och för avskedandet avvisades av statstelevisionen vars chef utsetts av Khamenei.
I det första regeringsmöte som Ahmadinejad deltog i efter sin bojkott varnade han för att Khamenei inte kommer att få någonting gjort utan “en stark och kraftfull president”.
Khamenei beräknas ha över 4000 personer som arbetar för honom och är en del av en dubbel maktstruktur i landet. Vid varje meningsskiljaktighet mellan honom och presidenten uppfattas det som om att hans auktoritet utmanas.
Khamenei brukar dra likheter mellan sig själv och 1979 års revolutionsledare Khomeini. Han saknar dock Khomeinis anseende och karisma men båda har tolkat den iranska konstitutionen på ett sätt som ger obegränsad och oinskränkt makt. Ett sätt för honom att upprätthålla sitt inflytande och sin position i den dubbla maktstrukturen är att skapa konflikter mellan personer och institutioner så att de olika parterna tillslut tvingas vända sig till honom för medling.
Hans vägran att fastställa tydliga prejudikat har effektivt försvagat parlamentet och tvingat parlamentet att vända sig till Khamenei från fall till fall.
I slutändan kommer dock både Khamenei och Ahmadinejad förlora på den rådande situationen. Ahmadinejad framställs som maktlös i och med den senaste kraftmätningen. Detta i samband med att Khamenei förklarat sina avsikter att utöka budgeten för rättsväsende och militär, vilket normalt sett är presidentens ansvar och beslut.
Men Ahmadinejad kan mycket väl undergräva Khameneis legitimitet och även hans inflytande genom att visa att även han som president, som handplockats av Irans högste ledare, anser att Khamenei utövar allt för stor makt.
