Colombo, 110505 (IPS) – Det har nu gått två år sedan det långa inbördeskriget i Sri Lanka äntligen tog slut, och på många sätt har livet för befolkningen börjat återgå till det normala. Men för landets journalister har inte mycket förändrats – de känner sig fortfarande hämmade i vad de vågar rapportera om.
-Man får inte glömma att detta land skadats ända in i själen, vilket ger avtryck i medierna. Repareringsprocessen har inte ens börjat ännu, säger Sunil Jayasekara vid landets ledande medierättsorganisation Free Media Movement, FMM.
Jayasekara säger att reportrarna fick allt svårare att värna sin integritet när kriget gick in sitt slutskede under 2008.
-Medierna blev en del av de militära insatserna. Ingen kunde rapportera objektivt, alla utsattes för påtryckningar.
Och enligt Jayasekara finns dessa påtryckningar kvar, trots att det nu råder fred i landet.
Enligt internationella Kommittén till skydd för journalister, CPJ, har 24 journalister dödats på Sri Lanka sedan 2006. Ett av de mest skrämmande fallen är mordet på den oppositionelle redaktören Lasantha Wickrematunge i januari 2009, ett fall som fortfarande är olöst.
Så sent som i förra veckan förbjöds tillfälligt webbsajten lankaenews.com, samtidigt som dess upphovsmän anklagades för förtal.
-Denna typ av händelser har gjort medierna rädda och osäkra, säger Jayasekara.
Han menar att rädslan har gjort det omöjligt för journalisterna att bedriva ett självständigt arbete. Påtryckningar kommer även i form av de licenser som staten delar ut.
-Sammantaget handlar det om en medieindustri som är väldigt rädd, säger Jayasekara.
Andra medieanalytiker menar att mediesituationen i landet har förvärrats av att många begåvade och erfarna reportrar har valt att lämna landet. Namini Wijedasa, som förra året röstades fram till titeln “årets journalist” av landets medieförbund, säger att hon är förbluffad över hur snabbt kvaliteten på journalistiken i landet har sjunkit.
-Det känns som om viljan att bedriva det journalistiska hantverket har försvunnit och ersatts av en arbetsmoral som handlar om att producera så mycket som möjligt, säger hon.
Enligt Wijedasa har landets medier tvingats ta så många strider att man inte längre har den kraft som krävs för att se till att man producerar kvalitetsmaterial – om viktiga ämnen som fattigdomen, genderfrågor och korruption.
Jayasekara och Wijedasa anser båda två att kombinationen av utbredd rädsla och en bristande kvalitetskontroll har lett till att allmänheten i allt högre grad förlorat förtroendet för medierna.
Jayasekara menar att det är hög tid att landets medier höjer sina röster och visar sitt oberoende. En sådan resning genomfördes i slutet av 1980-talet, då pressen vände sig mot regeringens allt hårdare påtryckningar på medierna, vilket bland annat resulterade i att organisationen FMM bildades.
-Än så länge har vi dock inte sett några sådana tecken, vilket också är orsaken till att vi känner av påtryckningarna så starkt, säger han.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni använt den.
