Windhoek, 110225 (IPS) – För några år sedan fick den ensamstående fyrabarnsmamman Bertha Hamases chansen att delta i ett program där hon utan förpliktelser erbjöds ett grundläggande ekonomiskt bidrag varje månad. Det förändrade hennes liv i grunden, berättar hon för IPS.
Namibias politiker menar att utbetalningar av medborgarlöner till landets fattiga bara skulle leda till att de blev lata och osjälvständiga. En koalition av olika organisationer bestämde sig dock för att kontrollera om detta påstående stämde, och skapade ett pilotprojekt kallat Basic Income Grant, Big, i det lilla samhället Otjivero. Invånarna i det fattiga samhället erbjöds en ovillkorad basinkomst av koalitionen, som ville visa att människor kan växa under förutsättning att deras grundläggande behov blir tillgodosedda. Och det var precis vad som hände 32-åriga Bertha Hamases.
IPS: Kan du berätta om hur ditt liv såg ut innan projektet Big inleddes? Bertha Hamases: Jag kom till Otjivero för åtta år sedan. Innan dess hade jag levt på en bondgård, men det tog slut med min pojkvän och jag tvingades att ge mig av. Jag tog med mig mina fyra barn och bosatte mig i Otjivero. Livet var hårt och eländigt. Barnen gick i skolan, men jag hade inte råd att betala skolavgifterna. Barnen var hungriga och kunde inte koncentrera sig på sina läxor, vilket visade sig i deras resultat. Skolan var på mig och begärde pengar.
En gång i månaden reste jag till Windhoek och tiggde pengar av mina släktingar för att kunna köpa lite mat till barnen. Vi bodde i plåthydda med ett rum. På dagarna gjorde jag ingenting, kanske besökte jag någon granne och hoppades på att de kunde bjuda mig på något.
Livet i byn var hårt. Nästan dagligen kom det nya invånare som tvingats bort från farmerna i närheten. Det begicks brott eftersom människor inte hade pengar till mat, det förekom prostitution, våld mot kvinnor och mycket alkoholism. Det fanns fem eller sex små lönnkrogar i den lilla byn.
IPS: Sedan lanserades Big år 2008. Vad innebar det för dig? Bertha Hamases: Eftersom vi var fem personer i familjen så fick jag plötsligt en inkomst på 500 namibiska dollar (motsvarande ungefär 450 kronor) i månaden. Jag stannade kvar i Otjivero i två månader och sparade pengar, sedan använde jag dem till en resa till Windhoek. Där kunde jag tack vare pengarna från Big sätta in en annons i en dagstidning där jag erbjöd mina tjänster som hembiträde, och två dagar senare hade jag ett jobb.
I dag tjänar jag 1 000 namibiska dollar i månaden och har gratis boende och mat. Jag bor och arbetar i Windhoek och reser hem till Otjivero två gånger i månaden. Bidraget via Big upphörde inte bara för att jag fick ett arbete någon annanstans. Alla som var med från början får bidraget fortfarande, även om det skars ned efter att pilotprojektet var avslutat.
Sammanlagt har jag i dag 1 400 namibiska dollar i månaden och det räcker för att betala skolavgifter och köpa skoluniformer. Mitt äldsta barn går i skolan i Windhoek och de andra tre bor i närheten av sin skola i Witvlei, som är en liten ort nära Otjivero. Det fantastiska är att det går bra för alla barnen i skolan.
IPS: På vilket sätt har samhället Otjivero förändrats? Bertha Hamases: Alla barnen har skoluniformer och föräldrarna betalar skolavgifterna. Människor har råd att köpa mat och de har även köpt tv-apparater och spisar. Många har kunnat bygga ut sina bostäder. Förr fanns det få affärer där, men nu finns det upp emot tolv småbutiker.
Hela byn har blivit mindre skräpig eftersom befolkningen inte har något emot att städa när de väl har fått mat i magen och inte hungrar längre. Det begås knappt några brott och problemen med alkoholism och kvinnomisshandel har minskat. Förr förekom det prostitution eftersom människor hungrade, men det har helt upphört.
IPS: Enligt landets president skulle dessa bidrag göra människor lata. Vad har du att säga om det? Bertha Hamases: Det är inte sant. Presidenten säger att folk inte skulle vilja jobba om de fick detta bidrag, men titta på mig – jag jobbade inte förut, men nu gör jag det. Jag använde pengarna till att göra reklam för mig själv och lyckades få ett jobb. Även andra kvinnor från Otjivero har lyckats få arbeten efter att de annonserat i tidningen.
Jag är stolt över att ingå i programmet Big och tycker att det borde utvecklas så att det omfattar hela landet, så att vi får ett slut på fattigdomen i Namibia. Och för att ge fler samma möjligheter som vi har fått.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni använt den.
