Uxbridge, 110204 (IPS) – Investerare har tjänat många miljarder dollar på en växande “livsmedelsbubbla” som lett till rekordhöga matpriser, hunger och instabilitet i flera länder. Det uppger flera jordbruksexperter.
Investeringsbolag och banker på Wall Street låg tillsammans med kollegor i London och Europa bakom den så kallade IT-kraschen, bubblan på aktiemarknaden, och de bostadsbubblor som på senare tid har spruckit i både USA och Storbritannien.
Nu tycks de istället ha vänt sig till marknaden för basvaror. Resultatet har enligt FN:s jordbruksprogram FAO blivit att de genomsnittliga matpriserna steg med 32 procent mellan juni och december förra året. Detta trots att det inte förekommit några avgörande förändringar vare sig i fråga om tillgången eller efterfrågan på mat.
Flera experter som IPS talat med anser att den enda rimliga förklaringen till att exempelvis vetepriserna steg med 70 procent mellan juni och december förra året är ren spekulation.
-Det råder ingen brist på mat i världen. Men maten kostar mer än vad världens fattigaste har råd att betala, säger Robert Fox vid Oxfam Canada.
Uppskattningsvis en miljard människor i världen hungrar.
-Hungern beror inte på problem med att producera mat. Det är ett inkomstproblem, säger Fox till IPS.
Tidigare var det framför allt olika väderförhållanden som avgjorde matpriserna, men så är det inte längre. Enligt FN:s särskilde rapportör om rätten till mat, Olivier De Schutter, har biljontals dollar på senare år pumpats in på livsmedelsmarknaderna efter amerikanska avregleringar.
I en analys av de skenande matpriserna som uppstod under åren 2007-2008 har De Schutter belyst att den amerikanska regeringens avreglering av livsmedelsmarknaderna år 2000 öppnade upp för spekulation.
Tidigare kunde en bonde skriva ett kontrakt om att sälja sina kommande skördar till ett spannmålsföretag för exempelvis 100 dollar per ton. På hösten kunde sedan spannmålsföretaget sälja bondens skördar vidare till högsta möjliga pris. Denna typ av kontrakt skyddade både bonden och spannmålsföretaget från extrema och snabba prisförändringar.
Men efter avregleringarna gavs spannmålsföretaget även möjlighet att sälja vidare sitt kontrakt med bonden till exempelvis en investeringsbank på Wall Street för 120 dollar per ton. Och denna investeringsbank kan senare sälja kontraktet vidare för 150 dollar per ton, varpå exempelvis en amerikansk pensionsfond betalar 175 dollar för samma kontrakt. På detta sätt har maten förvandlats till en spekulationsvara som kan ge stora förtjänster.
Slutsatsen i den analys De Schutter lade fram i september förra året var att det var skevheter inom finanssektorn som främst låg bakom den livsmedelskris som uppstod 2007-2008.
Även jordbruksekonomen Jayati Ghosh har analyserat de skenande matpriserna som uppstod för ett par år sedan, och hon konstaterade nyligen i en artikel i Journal of Agrarian Change att “spekulanter i allt högre grad gav sig in på marknaden för att profitera på kortsiktiga prisskillnader”. Enligt Ghosh, som är professor vid Jawaharlal Nehru University i New Delhi, berodde den tilltagande spekulationen på att många investerare vid denna tid sökte efter nya marknader där man kunde tjäna pengar.
I samband med detta fortsatte matpriserna enligt Ghosh att stiga fram till att investerarna plockade in sina vinster under år 2008 för att täcka de förluster de bland annat gjort på den amerikanska bostadsmarknaden. Under hösten 2008 stabiliserades matpriserna, men de förblev kvar på betydligt högre nivåer än de var innan spekulationen inleddes.
“I slutet av december 2008 bedömde FAO att det rådde en måttlig eller allvarlig matkris i 33 länder, och att situationen i minst 17 länder var värre än den varit i oktober 2008”, skriver Ghosh.
År 2008 var samtidigt ett internationellt rekordår i fråga om spannmålsskördar.
Samtidigt varnar Ghosh för att den “matbubbla” som nu börjat växa till sig sedan andra halvan av förra året kan bli ännu större. Och enligt Ghosh är inte detta särskilt förvånande eftersom inga regleringar som kan tänkas minska spekulationen har införts.
Som orsak till de prisstegringar som nu förekommer har man pekat på den torka som drabbat Ryssland, samt en stigande matkonsumtion i Indien och Kina. Men Ghosh säger till IPS att siffror från FAO istället klart visar att konsumtionen av spannmål i Indien och Kina har minskat, helt enkelt eftersom många människor inte har råd att köpa så mycket spannmål som de har behov av.
I Ryssland gick en stor del av veteskördarna förlorade, men det fanns samtidigt stora lager av vete i landet som täckte upp för detta. Men istället för att använda sig av sina lager övertalades landets regering av multinationella spannmålsföretag att förbjuda exporten av vete.
Detta förbud gjorde det i sin tur möjligt för dessa företag att bryta de lågt prissatta exportkontrakt man hade med Egypten, Bangladesh och andra länder, för att istället sälja sin spannmål på den överhettade inhemska vetemarknaden. Det säger Devlin Kuyek vid organisationen Grain, som arbetar för att ge stöd till småbönder.
-Stora företag kontrollerar nu en stor del av det ryska jordbruket, säger Kuyek vidare.
Grain har dokumenterat hur investerare lyckats få kontroll av upp till hälften av veteproduktionen i landets södra jordbruksbälte.
Ryssland är en mycket stor exportör av vete och en betydande del av den handeln sköts av det schweiziskt ägda företaget Glencore. Enligt Grain lyckades Glencore genom lobbyingarbete få till stånd ett förbud mot veteexport, vilket gjorde det möjligt för företaget att upphäva sina exportkontrakt till vissa länder utan att bestraffas.
-Länder som Egypten råkade riktigt illa ut medan det blev bingo för spannmålshandlarna, säger Kuyek.
