Washington, 100924 (IPS) – Den amerikanske befälhavaren David Petraeus berättade nyligen för pressen om en satsning där amerikanska elitsoldater på kort tid genomfört nästan tre tusen framgångsrika “nattliga räder” i Afghanistan. Men andra uppgifter talar för att dessa tillslag snarare stärkt talibanernas ställning i Kandahar.
Enligt David Petraeus ledde det stora antalet nattliga räder som genomfördes under 90 dagar mellan maj och juli till att 365 “upprorsledare” greps eller dödades, och till att 1 355 av talibanernas fotsoldater kunde gripas, medan 1 031 talibaner dödades.
I medierna rapporterades dessa uppgifter som ett bevis för hur man effektivt hade lyckats försvaga talibanerna.
Men nu finns det siffror som tydligt pekar på att den amerikanska satsningen slog tillbaka. Det står nämligen klart att de nattliga räderna ledde till en snabbt sjunkande statistik över hur många hemmagjorda bomber som befolkningen i Kandahar rapporterade in under samma period. Major-general Michael Oates, chef för Pentagons avdelning mot hemmagjorda bomber, har sagt att antalet sprängladdningar som återfinns efter tips från allmänheten är en tydlig indikation på i vilken utsträckning militären har lyckats vinna lokalbefolkningens förtroende .
Enligt den officiella statistiken minskade antalet tips från allmänheten kraftigt så fort USA inledde sin kampanj med tillslag på nätterna i Kandahar. Detta trots att antalet utplacerade detonationer förblev detsamma.
Utvecklingen var densamma efter att USA i maj 2009 hade dödat mängder av civila afghaner i samband med ett luftangrepp i provinsen Farah. Det var en händelse som retade upp människor över hela landet, och tipsen från allmänheten minskade drastiskt.
Nattliga räder mot människors hem leder ofta till ett större antal civila dödsoffer, och de är dessutom den enskilt största orsaken till att folklig vrede väcks mot USA:s och Natos trupper, vilket även den tidigare generalen Stanley A. McChrystal medgav i ett direktiv i mars. Trots detta ökade antalet natträder kraftigt under McChrystals ledning, och under slutet av hans ledarskap i juni genomfördes närmare ett tusen sådana tillslag varje månad. Den största ökningen genomfördes i och runt staden Kandahar, från april och framåt. I Kandahar, liksom övriga delar av landet, har ilskan mot de utländska trupperna tveklöst ökat på grund av de dödskjutningar och gripanden av oskyldiga som ofta förekommer i samband med de nattliga tillslagen. Det finns även goda skäl att ifrågasätta elitenheternas rapporter om att över ett tusen talibaner dödades vid tillslagen. Om man ska gå efter den felrapportering som tidigare har avslöjats var troligen många av dessa dödsoffer i själva verket personer som bott i närheten av platserna för tillslagen och som kommit ut beväpnade från sina hem när de vaknat av uppståndelsen. General McChrystal påpekade i sitt direktiv i mars att den “instinktiva reaktionen” från afghanska män som vill försvara sina hem och familjer ibland “misstas” för att vara militanta handlingar, samt att detta utgör ett stort problem som förorsakar “tragiska resultat”.
Elitenheterna har dock rutinmässigt kallat alla som dödats i sådana situationer för upprorsmän istället för oskyldiga civila. Som exempel kan nämnas en räd mot en taliban i provinsen Laghman i januari förra året, där 13 grannar kom ut från sina hus i samband med tillslaget. Alla 13 dödades, och rapporterades senare som dödade “talibaner”. Uppgiften om att 1 355 talibaner “fångades in” i samband med tillslagen kan också ifrågasättas. Major Sunset R. Belinsky vid den Natoledda Isaf-styrkan bekräftar för IPS att den siffran även inkluderar personer som man bara misstänker ingår i talibanernas styrkor.
I själva verket är den stora majoriteten troligen personer som sveptes med i räderna eftersom de råkade befinna sig i närheten när tillslagen skedde.
USA:s styrkor i Afghanistan har aldrig gått ut med några uppgifter om hur många gripna som man senare tvingats släppa på grund av brist på bevis. Men general Douglas Stone, som i början av förra året granskade USA:s policy för att hålla personer gripna, sade förra hösten till The Guardian att uppskattningsvis två tredjedelar av de personer som militären gripit för att det var påstådda talibaner troligtvis var oskyldiga. Även siffran över de 365 “upprorsledare” som ska ha dödats i samband med tillslagen är tveksam. I juni påstod David Petraeus att måltavlorna i räderna var talibanledare på höga nivåer, och andra ledare för extremistgrupper.
Men en företrädare för Isaf-styrkan, som inte vill bli citerad med sitt namn, medger att det är oklart vilket mandat de påstådda “ledarna” haft. Talibanerna är inte organiserade på det sättet, enligt källan. Det tycks snarare som att de allra flesta av dessa påstådda talibanledare snarare varit personer på lägre nivåer som snabbt har kunnat ersättas av andra.
* *Gareth Porter är historiker och undersökande journalist med inriktning på amerikansk säkerhetspolitik. Han är författare till boken “Perils of Dominance: Imbalance of Power and the Road to War in Vietnam”, vars senaste utgåva kom ut 2006.
