Nogales, Mexiko, 100421 (IPS) – 26-årige Sergio släpper ned sin sista vattenreningstablett i en hink med skummande vatten och tittar ut mot öknen. Han deporterades nyligen från Arizona, den plats där hans lilla barn fortfarande bor, och där han själv levt större delen av sitt liv. “Jag måste återvända, det är mitt hem”, säger han.
Som alla andra papperslösa invandrare i USA kunde Sergio inte skaffa sig ett körkort. Han greps i samband med att han stoppades i en vanlig trafikkontroll och hölls gripen i fyra månader innan han deporterades till Mexiko.
På perfekt amerikanska förklarar Sergio hur han omedelbart försökte ta sig tillbaka till USA igen genom öknen, men han upptäcktes av den amerikanska gränspolisen och hamnade i fängelse i ytterligare åtta månader, innan han återigen deporterades.
Sergio berättar att han inte har några släktingar på den mexikanska sidan gränsen, utan hela hans liv finns i Arizona.
Den 13 april införde delstatsparlamentet i Arizona de hårdaste migrationslagarna i hela landet. Lagen kriminaliserar personer som inte bär med sig ordentliga id-handlingar, och polisen uppmanas att kontrollera alla personer som de misstänker kan vara papperslösa.
Strax efter att lagen hade instiftats genomförde Tea Party-rörelsen, som är emot invandringen, ett antal manifestationer i Arizonas Maricopa County. Den tidigare republikanska kongressledamoten Tom Tancredo anklagade de papperslösa migranterna för att begå mord, och talade bland annat om ett ännu olöst mord på en lokal ranchägare som inträffade nyligen.
-Blodet från dessa människor finns på händerna på alla politiker som låter städer bli tillflyktsorter, sade Tancredo i ett tal i Tempe.
Gränsstationerna mellan länderna har blivit allt hårdare befästa, och de migranter som blivit deporterade och vill återvända till sina familjer i Arizonas tvingas istället att försöka korsa gränsen via farliga ökenvandringar.
Enligt amerikanska medborgarrättsorganisationer dör över 200 personer årligen som försöker ta sig in till Arizona från Mexiko. Det kan jämföras med ett dödstal på under tio personer om året år 1990.
År 1994 genomförde den dåvarande presidenten Bill Clinton en militarisering av gränsen, samtidigt som de stora gränsstationerna – Tijuana/San Diego, Nogales/Nogales, El Paso/Juarez, fick allt större resurser. För dem som saknar papper men ändå vill ta sig till USA återstår vägen genom den farliga öknen. Att den vägen är farlig ses av amerikanska politiker som ett avskräckningsmedel gentemot migranterna.
Nunnan Engracia Robles arbetar vid ett hjälpcenter för personer som blivit deporterade eller som har försökt att ta sig över gränsen. Hon säger att många av dem saknar pengar och inte har någonstans att ta vägen, utan många sover på den begravningsplats som ligger några hundra meter bort.
-Människor kommer hit med blåsor på fötterna och är fulla av sår. De är hungriga och utblottade och deras skor trasiga efter flera dagars vandring i öknen, berättar hon.
IPS bevittnade en känslostark familjeåterförening vid hjälpcentret där två barn som varit borta från sina föräldrar i flera månaders tid återfann sin mamma och pappa. Föräldrarna torkade sina barns tårar samtidigt som de satt och kramade sina barn länge, länge.
I närheten, vid gränsövergången Mariposa, passerar hundratals lastbilar upp för berget för att ta sig över till andra sidan gränsen. Enligt Connie Romero, som är frivilligarbetare för den Arizona-baserade organisationen No Mas Muertes, är detta en gräns där den kommersiella trafiken blivit tät tack vare det nordamerikanska frihandelsavtalet Nafta.
-Pengar rör sig fritt, och det gör även människor som har pengar, medan de fattiga tvingas till den farliga färden genom öknen.
På den mexikanska sidan gränsen sitter en grupp personer som blivit deporterade. Byggarbetaren Augustin Garcia säger att han blev tillbakaskickad av den kontroversielle sheriffen i Arizona, Joe Arpaio.
-Vi har varit i USA under de senaste 18 åren, och har inga familjemedlemmar här. Vi har ingenting här.
En annan arbetare som nyligen deporterades hit säger att det är obegripligt att ett så stort land som USA inte kan tillåta honom att fortsätta jobba, trots att han inte brutit mot några lagar.
-Sheriff Arpaio gillar inte människor med brunt skinn. Arizonas senator John McCain hatar mig för att jag är brun. Men Obama som är svart borde förstå mig, men också han hatar mig. Varför? Corey Jones, som är förskolepedagog och engagerad i en organisation som arbetar för migranternas rättigheter, menar att en social strid just nu utspelar sig i Arizonas.
-Å ena sidan finns en mäktig grupp rika människor som tjänar på det arbete som utförs av en klass utnyttjade arbetare, och å andra sidan finns där några av de fattigaste i hela Nordamerika som gör vad de kan för att tjäna ett levebröd.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni använt den.
