New York, 100407 (IPS) – Två amerikanska säkerhetsanstalter med särskilda isoleringsavdelningar för terrormisstänkta har nyligen anmälts för kränkningar av de intagnas rättigheter.
-Dessa avdelningar utgör experiment i social isolering. Människor hamnar på dessa avdelningar med extrema restriktioner utan att få veta varför, säger juristen Alexis Agathocleous vid Centre for Constitutional Rights, CCR.
Organisationen Centre for Constitutional Rights har inlett en rättslig process mot de två federala säkerhetsanstalterna i USA. De två anstalter som pekas ut i anmälan ligger i Terre Haute i Indiana samt i Marion i Illinois.
De särskilda isoleringsavdelningarna inrättades 2006 och 2007, under den dåvarande presidenten George W. Bushs tid vid makten. Enheterna utformades för att isolera vissa fångar från andra intagna och från omvärlden.
Men en del fångar på dessa anstalter, som kallas “Communications Management Units”, hävdar att de betecknats som terrorister av justitiedepartementet trots att de aldrig har dömts för några terrorbrott.
En av dessa fångar är den Irakfödde amerikanen och cancerläkaren Rafil Dhafir från New York. Han greps av 85 federala agenter i sitt hem efter att den dåvarande justitieministern anklagat Dhafir för att stötta terrorister.
Dhafir dömdes 2005 till 22 års fängelse för att ha brutit mot sanktionerna mot Irak genom att ha skickat pengar till landet via sin hjälporganisation “Help the Needy”, samt för ett antal ekonomiska brott.
Inför rättegången gjorde många politiska företrädare sitt bästa för att framställa Dhafir som en terrorist. New Yorks dåvarande guvernör George E. Pataki beskrev målet mot Dhafir som “ett fall av pengatvätt i syfte att hjälpa terroristorganisationer att utföra fruktansvärda handlingar”.
De federala åklagarna beskrev gripandet av Dhafir som en framgång i kampen mot terrorismen. Men Dhafir åtalades aldrig för några terrorbrott, och åklagarna kunde aldrig bevisa att han hade några kopplingar till terrorister.
CCR hävdar i sin stämningsansökan att fångarna på de två anstalterna förvägrats rätten till en rättvis juridisk prövning och utsatts för brott mot sina grundlagsskyddade rättigheter. Som målsägande står fem nuvarande och före detta fångar, samt två nära anhöriga.
Mellan 65 och 72 procent av de 76 fångar som hålls inlåsta på de särskilda anstalterna är muslimska män. Detta är enligt kritiker ett bevis för att anstalterna inrättades just i syfte att särbehandla muslimer, i enlighet med en fördomsfull uppfattning om att just dessa fångar skulle utgöra ett särskilt stort hot mot säkerheten på fängelserna.
Andra fångar som förts till de särskilda anstalterna tycks ofta vara personer som kämpat mot sociala missförhållanden på anstalterna, eller som anmält olika former av övergrepp.
Enligt CCR är fångarna på isoleringsavdelningarna väldigt begränsade och får inte ha någon som helst fysisk kontakt med några besökare. De får inte ens krama om sina barn i samband med besök. CCR hävdar att dessa hårda restriktioner är unika inom kriminalvården och inte bara är skadliga för fångarnas familjemedlemmar, utan dessutom utgör ett grundlagsbrott.
Enligt fängelsemyndigheten sitter fångarna på isoleringsavdelningarna där i syfte att förhindra att de begår nya terrorbrott. Myndigheterna hävdar att de särskilda avdelningarna inrättades efter att det framkommit att vissa islamister hade lyckats skicka ut meddelanden till andra länder från sina vanliga fängelseceller.
