Palemy, 091026 (IPS) – Befolkningen i byn Palemy i norra Uganda har äntligen kunnat återvända hem, efter att i flera års tid ha tvingats leva i flyktingläger. Byborna har fullt upp med att bygga upp sina hyddor och odla sina marker, men man har även sett till att återuppta sina gamla traditioner.
Befolkningen har kunnat återvända till Palemy, som ligger en dryg mil utanför staden Gulu, tack vare framgångarna i bekämpandet av den beryktade rebellgruppen Herrens motståndsarmé, LRA. Rebellernas ledare Joseph Kony har tillsammans med det som återstår av gruppen flytt till djunglerna i grannländerna Kongo och Centralafrikanska republiken.
Byborna är lyckliga över att vara hemma igen, och över att slippa leva i skräck. På dagarna arbetar de hårt med att bygga upp sina hem och få fart på sina odlingar. Och på kvällarna har de återupplivat acholi-folkets gamla tradition wango'o, som man tvingades överge när inbördeskriget inleddes för tjugo år sedan. Varje kväll när mörkret faller i Palemy beger sig män, kvinnor och barn hem till byäldsten Mzee Otto Yuvani, där de samlas kring en eldstad för att lyssna på historier, sjunga och samtala. Frieda Okello, 76, berättar historia efter historia. Hennes första berättelse handlar om en man som hade fem fruar, men som behandlade en av dem illa. En dag blev dock mannen allvarligt sjuk, och familjen tvingades söka upp en medicinman. Okello berättar att medicinmannen meddelade att de fem fruarna var tvungna att simma ut i havet för att hämta den medicin som krävdes för att rädda mannens liv. Det visade sig då att den enda som klarade av att lösa uppdraget var den hustru som blivit illa behandlad av mannen. Tack vare henne kunde mannens liv räddas.
Betty Apio, 13, säger att berättelsens budskap är att man inte ska behandla en kvinna illa.
– Den kvinna du behandlar dåligt kan vara den enda som kan rädda dig, precis som i berättelsen.
David Okot menar att historien har ett annat budskap.
– Att ha flera hustrur är inte bra för familjen eftersom man inte kan älska alla lika mycket, säger 14-åringen. Santina Akot sitter på ett djurskinn vid brasan och berättar att det gått över 20 år sedan hon sist deltog vid wango'o. Det var byäldsten Mzee Otto Yuvani som såg till att börja med den gamla traditionen igen när byborna hade återvänt hem. – I lägret gick det inte att sitta runt en lägereld på kvällarna eftersom soldaterna beordrade oss i säng så tidigt som klockan sex. Det hade dessutom varit för farligt eftersom en eld kunde locka fram rebellerna, berättar Yuvani. Yuvani är ordförande för ett förbund som med stöd från Norge arbetar för att återinföra den gamla traditionen. Han menar att det är mycket viktigt att den generation som vuxit upp i flyktingläger får möjlighet att lära känna sin egen kultur. Acholi-folkets främste ledare Achana II understryker att wango'o är en mycket viktig folklig tradition, och han hävdar att de barn som fått delta i den blir både lugnare och mer intelligenta.
– Nu har vi en generation barn som aldrig fått uppleva wango'o, och det är skälet till varför det förekommer stölder och andra former av dåligt uppträdande, säger han till IPS.
