Buenos Aires, 081003 (IPS) – Argentinska domstolar har sedan ett par år tillbaka kunnat besluta om DNA-tester av personer som misstänks ha fallit offer för juntans barnarov. Metoden har lett till att fler barn som stals från sina föräldrar av den argentinska militärjuntans medlemmar har fått sina verkliga identiteter fastställda.
Under militärdiktaturen mellan 1976-1983 adopterades många bebisar, vars föräldrar dödats av juntan, bort till militärer eller regimens anhängare, medan andra lämnades bort på barnhem.
Tack vare DNA-teknik har dock allt fler fall kunnat klaras upp på senare tid. Sammanlagt har nu 95 barn fått sin verkliga identitet fastslagen, med hjälp av människorättsorganisationen Abuelas (Far-/morföräldrarna) på Plaza de Mayo, som arbetar med att spåra upp de försvunna barnen.
Barnen antingen kidnappades tillsammans med sin föräldrar, som sedan ofta “försvann”, eller föddes i samband med att deras mammor satt inspärrade i regimens hemliga häkten.
Många av de unga människor som nu fått hjälp av Abuelas att fastställa sin sanna identitet har upplevt det som ett stort trauma. I synnerhet de barn som insett att de människor som de vuxit upp med i tron att de varit deras riktiga föräldrar i själva verket varit delaktiga i morden på deras biologiska mamma och pappa. – Vi respekterar att var och en kan behöva olika lång tid på sig för att ta in informationen. Många av de barn som till en början vägrade eller var tveksamma till att genomgå DNA-tester, kommer nu och hälsar på Abuelas kontor varje dag, säger Alan Iud, som är jurist vid organisationen.
Hittills i år har sju unga människors identitet kunnat fastställas. I sex av fallen har det skett efter att en domstol beslutat om att genom husrannsakningar få fram spår av DNA från de personer som vägrat låta DNA-testa sig frivilligt. Denna metod har använts sedan år 2006, och har bidragit till att fler barns verkliga identitet kunnat fastställas. Kritiker menar att metoden utgör en kränkning av människors rätt att ta egna beslut, medan andra menar att det trots allt är viktigare att allvarliga människorättsbrott blir uppklarade.
Enligt Alan Iud har många av dem som vägrade låta DNA-testa sig frivilligt senare velat träffa sina verkliga släktingar.
– De flesta har dessutom sagt att de upplevt en stor lättnad, att en tyngd fallit från deras axlar, säger Alan Iud.
Ett av skälen till att de bortrövade barnen, som nu vanligtvis är runt 30 år gamla, inte vill låta DNA-testa sig är att man inte vill medverka till att få fram bevis mot de personer som fungerat som deras föräldrar.
Alan Iud säger att organisationens främsta målsättning är att se till att barnens sanna identitet blir klarlagd. Men han säger samtidigt att vissa fall bör resultera i att åtal väcks.
– Om vi talar om en person som begått ett så allvarligt människorättsbrott som att ha stulit ett barn så måste domstolarna agera.
Alan Iud medger dock att det är en svår fråga när ett bortrövat barns relation till förövaren ställs i motsättning till barnets verkliga mor- eller farföräldrar behov av att få veta sanningen.
Fallet med Natalia Suárez var det första där ett framtvingat DNA-test ledde till att ett eftersökt barn återfanns. Hon rövades bort och växte upp hos en man som hade kopplingar till polisen under diktaturen. Suárez, som inte ville gå med på att låta DNA-testa sig, har numera byggt upp en relation till sina verkliga släktingar. Sedan dessa har ytterligare tolv fall kunnat klaras upp med hjälp av DNA-tester, varan åtta tvingades fram genom domstolsbeslut. I Argentina har framför allt de fall där unga människor inte velat erkänna sina biologiska familjer väckt stor uppmärksamhet. Dit hör de tvillingar som spårades till Paraguay, där de vuxit upp med den polis som stal barnen i samband med att deras föräldrar dödades av juntan i Argentina. Tvillingarna har i dag ingen kontakt med sina biologiska släktingar, utan är fortsatt lojala med mannen, som numera sitter i fängelse, och hans hustru.
Men det finns även ett antal fall där barn adopterades i god tro av par som inget visste om juntans brott. I flera av dessa fall har barnen senare fått en bra relation till både sina adoptivföräldrar och sina biologiska släktingar.
