Bagdad, 080925 (IPS) – Inte ens hissarna fungerar längre på Bagdads medicinska centrum – ett sjukhus som en gång i tiden byggdes för att erbjuda den bästa tillgängliga vården.
En av de tio hissarna fungerar faktiskt. Den används främst av de patienter som förlorat ett eller båda sina ben, och såna patienter finns det gott om. De flesta andra – de läkare, sjukskötare, studenter och patienter som ska till något av de fyra olika sjukhusavdelningar som ligger i centrumet – hänvisas till att trapporna, ibland ända upp till artonde våningen. Det fanns stora drömmar om en snabb utveckling i Bagdad för fem år sedan, efter den USA-ledda invasionen. Och de flesta medier i USA och Europa hävdar fortfarande att situationen i staden har “förbättrats”.
Men de förbättringar medierna talar om är det få irakier som ser. Precis som hissarna på Bagdads medicinska centrum så är det mycket i detta land som inte fungerar. – Situationen här är så dålig att de som är måttligt sjuka inte ens kommer hit på besök. De skickar bara en anhörig som får beskriva tillståndet och ta med sig medicinen hem, säger hisskötaren Abdul Razak.
Razak har ett tufft arbete med den enda fungerande hissen.
– Lukten av svett blandas med de minst 20 personer som pressar sig in i hissen.
Razak har arbetat här i tio års tid. De första fem åren trivdes han bra.
– Vi brukade ha en hiss som bara läkare och professorer använde. Men nu har de flesta av dem försvunnit, och en del har blivit dödade. Tre läkare som jag kände har dödats.
När man kommer upp för trapporna och in på klinikerna förvärras situationen.
– Det finns ingen luftkonditionering i byggnaden – trots att värmen kan stiga till uppemot 48 grader, och nästan ingen utbildad personal som kan ta hand om patienterna, säger läkaren Abdul Zahra, som fortfarande är under utbildning.
Dessutom saknas det ofta mediciner. De flesta äldre läkare har gett sig av.
– De försvann på grund av situationen i staden, bristen på säkerhet, säger Abdul Zahra.
Bristen på erfarna läkare påverkar både den vård som ges och läkarstudenternas möjligheter till en bra utbildning.
– Vi får lära oss själva nu. Det betyder att unga läkare får ta sig an svåra fall som de helt enkelt inte är kvalificerade för.
Situationen är särskilt svår på detta sjukhus, eftersom det är det största i hela landet. Och det är hit många komplicerade fall remitteras från andra sjukhus. Men på detta sjukhus är inte ens kranvattnet säkert längre, och ibland har läkarna svårt att få tag på vatten som de kan tvätta händerna med. Utrustningen är ofta osteriliserad. – De flesta av våra läkemedel har utgånget datum och vi saknar nästan alla former av antibiotika, säger farmaceuten Saad Abu Al-Noor, som arbetar vid sjukhusets läkemedelsavdelning.
– Vi får inte tag på mediciner på grund av den bristfälliga säkerhetssituationen och den omfattande korruptionen.
I stället tvingas patienterna själva eller deras anhöriga bege sig ut för att köpa katetrar, kanyler och läkemedel, berättar Saad Abu Al-Noor.
– Om patienten har tur så finns produkterna på den svarta marknaden. Men då är frågan om de har råd. Priserna kan vara 20 gånger högre än de borde vara.
Sen är det bristen på elektricitet, som slår hårt mot vården. Strömmen är påslagen i genomsnitt två timmar om dagen. Sjukhuset har några egna generatorer, men även dessa stängs ofta av. Medicinska centrumet ligger i centrala Bagdad och inrymmer även stadens medicinska universitet. Det största delen av sjukhuset byggdes 1980, medan den avdelning där bland annat akuten ingår byggdes i början 70-talet. Sammanlagt har man plats för ett tusen patienter.
