Bukarest, 080613 (IPS) – I slutet av 80-talet chockades världen av bilderna av vanvårdade och misshandlade rumänska barnhemsbarn. Men efter 2001 har Rumänien genomfört omfattande reformer av omhändertagande av utsatta barn.
Myndigheterna i regionen Brasov, i centrala Rumänien, driver centret Domino där man tar hand om barn som övergetts eller rymt från sina hem, ungdomar som blivit sexuellt utnyttjade och spädbarn som övergivits.
Barnen bor på centret tills man lyckas återförena dem med deras familjer, eller i de fall detta inte är möjligt, till ett fosterhem eller ett permanent boende som organiseras av staten.
För närvarande bor 15 barn på Domino, och centret ser mer ut som ett storfamiljshus än en institution. Efter frukost går de äldre barnen i skolan medan de andra leker i och omkring huset, och tas hand om av de tre personer som arbetar här.
Marian, snart sex år, visar sin nya skolväska. Han kan inte tala, men visar stolt upp de leksaker han har i väskan. Marian är sent utvecklad men har enligt personalen gjort stora framsteg bara under de månader han har bott på centret och säger i dag “mamma” till ett par av personalen. Ingen vet var pojkens biologiska föräldrar finns.
Han fördes till centret från ett sjukhus, där han blivit inlagd men varifrån ingen hämtade honom. Centrets psykolog Mihaela Stefanescu säger att han antagligen kommer att flyttas till ett annat center där han får leva tillsammans med mellan fem och nio andra barn med liknande behov, under tillsyn av specialister.
En av de viktigaste reformerna för omhändertagandet av barn i Rumänien är ett skifte som genomförts från stora enheter till mindre, mer familjelika center, eller – i den utsträckning det är möjligt – placering i fosterhem.
När kommunistpartiet förlorade makten i Rumänien 1989 levde över 100 000 barn på överfyllda, ofta förfärliga barnhem. Omhändertagna barn hölls nästan uteslutande på institutioner och staten gjorde nästan ingenting för att förena splittrade familjer eller hjälpa till med fosterhemsplacering eller adoption.
Många spädbarn övergavs på grund av det abortförbud som funnits i landet sedan 1960. Dessutom var informationen om, och tillgången på, preventivmedel dålig, och fattigdomen var utbredd.
När situationen på de rumänska barnhemmen uppmärksammades i både de inhemska och internationella medier efter 1989 inleddes en våg av internationella adoptioner.
Många menar att intresset för att adoptera barn från Rumänien minskade myndigheternas intresse för att reformera och förbättra statens omhändertagande av barn.
Korrupta tjänstemän tjänade på att ha “hopplösa” barn tillgängliga för adoption av rika familjer i väst. År 2001 infördes ett tillfälligt stopp på internationella adoptioner och 2005 förbjöds de helt. Sedan systemet har börjat förbättras har dock en debatt om att åter tillåta internationella adoptioner, under mer restriktiva villkor, inletts.
De inledande reformerna av systemet för omhändertagande följdes av en ny lag om barns rättigheter 2004. Lagen förespråkar placering av barn i familjeliknande center eller fosterhem. Därefter följde en massiv decentralisering av hela systemet.
Enligt den nationella myndigheten för barns skydd, ANDPC, hade staten i början av 2008 ansvaret för 73 286 minderåriga. Av dessa barn bodde cirka 25 000 i mindre center, 2 000 hade placerats i fosterhem och cirka 46 000 levde i familjestrukturer, vanligtvis med släktingar eller assisteter som anställts av staten för att ta hand om barnen.
Mellan år 2000 och 2005 byggdes över 200 hus och 300 lägenheter om till familjelika center för placerade barn. Under samma period öppnades 70 dagcenter för handikappade barn och 102 generella dagcenter, enligt en studie från rumänska socialdepartementet från 2006.
Dessutom har myndigheterna öppnat 15 center för gatubarn.
Troligtvis som ett resultat av dessa och andra sociala program har andelen barn som överges minskat betydlig de senaste åren, uppger myndigheterna.
Dödligheten bland de omhändertagna har också minskat kraftigt. Mellan 1989 och 2005 minskade antalet barn som dog när de togs om hand av staten med 67 procent, enligt det rumänska sjukvårdsdepartementets årsbok.
Ett av de största problemen som kvarstår är bristen på kvalificerad personal, säger Cristina Vasiloiu, som representerar Rumänien i den internationella organisationen Children's High Level Group. – Men det råder inga tvivel om att det har skett betydande förbättringar av hela barnavårdssystemet de senaste åren, säger Vasiloiu.
Hon menar samtidigt att mycket arbete återstår. Det handlar bland annat om att hjälpa de ungdomar som växt upp på barnhem att få jobb och kunna integreras i samhället, att motarbeta de omfattande fördomarna mot hiv-smittade barn och ungdomar, att stänga de stora institutioner som forfarande finns kvar, att försöka underlätta så att fler handikappade barn får egna fosterfamiljer och att bygga fler dagcenter.
Men viktigast av allt menar Cristina Vasiloiu är “behovet av att förändra våra attityder mot barn med problem”.
Det håller Mihaela Stefanescu, psykologen på Domino, med om.
– Det svåraste arbetet är inte med barnen utan med de vuxna, eftersom de har svårt att erkänna de misstag de har gjort, säger hon.
– De svåraste fallen är de när barnen har föräldrar men där vi vet att deras situation skulle förvärras om de flyttade hem till sin familj.
