Washington, 070816 (IPS) – En av USA:s högsta militära befälhavare i Irak meddelade nyligen att en majoritet av de skador och dödsfall som landets trupper utsattes för under juli månad berodde på attacker från shiitiska miliser. Orsaken till detta skulle vara att Irans stöd till dessa miliser utökats. Men det är långt ifrån hela sanningen.
Förändringen beror istället snarare på att striderna mellan den shiitiska Mahdimilisen och USA:s styrkor har eskalerat efter en rad amerikanska operationer riktade mot milismedlemmar i Bagdad. Detta har de amerikanska medierna dock bortsett ifrån när man citerat general Raymond Odierno.
Vid en pressträff den 5 augusti sa Odierno, som är den näst högste amerikanske befälhavaren i USA, att en allt större andel av USA:s döda och sårade fallit offer för shiitiska miliser. Enligt Odierno skulle orsaken vara att Iran “ökat sitt stöd till dessa grupper på grund av september-rapporten”, vilket är en referens till en kommande rapport om USA:s nya så kallade “surge”-strategi från general David Petraeus. Odierno hävdar att underrättelseuppgifter styrker hans uppfattning om att Iran på detta sätt försöker påverka allmänhetens uppfattning om USA:s strategi.
– De skickar in mer pengar, de tränar upp fler individer och de skickar in mer vapen, sa han.
Odierno upprepade anklagelsen i en intervju som publicerades i New York Times den 8 augusti. I samma intervju sa befälhavaren att han tror att Iran försöker påverka de beslut som kanske kommer att fattas i september.
Men det som Odierno tolkar som iransk politik kan förklaras på ett mycket enklare sätt – nämligen genom att den amerikanska militären utförde fler operationer mot Mahdimilisen, som leds av Muqtada al-Sadr, under våren och sommaren. Även om militären inte lämnat ut några uppgifter om sina operationer de senaste månaderna så visar nyhetsrapporteringen ett mönster av ett ökande antal attacker mot al-Sadrs milis sedan i mars i år. Mellan den 26 april och 30 juni tillkännagav USA:s militär i Bagdad dussintals militära operationer i staden, varav de allra flesta i den shiitiska stadsdelen Sadrstaden. Operationernas syfte var att fånga in eller döda shiiter som tillhör vad man kallar “hemliga celler”. Det är den term som används för enheter inom Mahdimilisen som anklagas för att ta emot stöd från Iran. Under juli månad gjorde milisen i flera fall motstånd mot dessa räder.
Sammanfattningsvis innebär det att det ökande antalet dödade amerikanska soldater i Bagdad under juli månad hänger samman med det ökande antalet operationer mot Mahdimilisen, och deras svar på dessa angrepp. Odiernos påstående om att Iran “skickar in mer vapen” är i linje med anklagelserna från George W. Bushs regering om att iranska politiker beväpnar shiitiska miliser i Irak. Detta har dock inte gått att bevisa, trots att man har försökt göra det under fyra års tid. Bush-administrationens teori om att Iran hoppas på att få bort USA från Irak genom att döda amerikanska soldater har sedan den lanserades i januari lett till en rad sidospår. Ett av dessa är att al-Sadr har förlorat kontrollen över sin milis, och att denna har splittrats i ett flertal enheter, vilka bland annat kallas “hemliga celler”. Dessa enheter ska sedan ha förvandlats till verktyg för den iranska politiken. Men även om Mahdimilisen har en decentraliserad uppbyggnad, och trots att vissa enheter har utfört handlingar som al-Sadr inte godkänt, så har USA:s militär aldrig kunnat belägga att ett större antal enheter inte längre är lojala med sin ledare. Teorin om en splittrad milis har använts för att hävda att de grupper som är lojala mot al-Sadr samarbetar med USA, men också för att rättfärdiga attacker mot Mahdimilisen i både Bagdad och södra Irak. General David Petraeus, som leder de amerikanska styrkorna i Irak, har sagt att al-Sadr i samtal med Iraks premiärminister Nuri al-Maliki godkände att amerikanska trupper sändes in i Sadrstaden, i utbyte mot en försäkran om att kontroller och räder skulle genomföras på ett “anständigt sätt”.
Men enligt al-Sadrs talesman i parlamentet gick uppgörelsen ut på att kontrollerna bara skulle genomföras av irakiska soldater, och att amerikanska trupper endast skulle skickas in om de stötte på motstånd. Enligt samma talesman bröt den amerikanska militären uppgörelsen. Till en början höll sig al-Sadrs soldater borta från gatorna och gjorde inget motstånd. Men i mars fördömde al-Sadrs högkvarter de amerikanska soldaternas närvaro i Sadrstaden och uppmanade människor att bege sig ut på gatorna för att protestera. Den 8 april uppmanade så al-Sadr den irakiska armén och polisen att sluta samarbeta med USA och uppmanade sin milis att tvinga de amerikanska trupperna att lämna landet. Det krävs med andra ord ingen iransk inblandning för att förklara hur konflikten mellan Mahdimilisen och USA:s militär eskalerat. (**Gareth Porter är historiker och säkerhetspolitisk analytiker. Hans senaste bok “Perils of Dominance: Imbalance of Power and the Road to War in Vietnam”, publicerades i juni 2005.)
