Washington, 070604 (IPS) – George W. Bush tycks sent om sider anamma Baker-Hamiltonkommissionens rekommendationer om att börja dra tillbaka USA:s stridande trupper från Irak i början av 2008, men samtidigt har han implicit avvisat kommissionens uppmaning om att inte etablera permanenta militärbaser i landet.
Talesmannen Tony Snow bekräftade i förra veckan att Bush föredrar en “koreansk modell” för Irak, där USA kan ha en “säkerhetsnärvaro”, och vara en “kraft för stabilitet under lång tid”. Det gav upphov till nya frågor om den amerikanska administrationens mål i Irak, och om planerna omfattar en permanent militär närvaro.
Spekulationerna ökade på torsdagen, då både försvarsministern Robert Gates och befälhavaren över USA:s styrkor i Irak, generalmajor Raymond Odierno, antydde att Washington föredrar en långsiktig – om inte permanent – truppnärvaro liknande den i Sydkorea. Där har USA haft minst 30 000 soldater sedan Koreakriget för mer än 50 år sedan.
När Odierno tillfrågades om liknelsen med Sydkorea sa han att det var “en mycket bra idé”.
– Det skulle hjälpa de irakiska säkerhetsstyrkorna och regeringen att stabilisera sig, och att förbereda för framgångar under många år framöver, om vi kunde göra det, sa Odierno.
Samtidigt sade Gates att en långsiktig amerikansk närvaro skulle försäkra USA:s allierade i regionen om att USA inte skulle överge dem.
Liknelsen med Korea har lett till bestörtning bland bedömare i USA av flera olika anledningar, inte minst eftersom irakierna har varit överväldigande negativa till permanenta militärbaser i landet när de har tillfrågats i opinionsundersökningar.
– Det gör det svårare att hantera den politiska aspekten av vår närvaro i Irak, säger Michael O'Hanlon som är analytiker vid Brookings Institution, och som har sympatiserat med administrationens mål i Irak, till Los Angeles Times.
Experter avfärdar även tanken på att situationen i Irak, där de amerikanska styrkorna står mitt i ett antal interna och sekteristiska konflikter, bär någon likhet med situationen i Sydkorea, där amerikanska styrkor har funnits utposterade som en “snubbeltråd” längs den demilitariserade zonen, för att avskräcka de nordkoreanska styrkorna på andra sidan gränsen.
– Liknelsen är antingen en enorm förenkling för att försäkra folk om att administrationen har en långsiktig plan, eller så är det bara dumt, säger den pensionerade generalmajoren Donald Kerrick, som tidigare har varit biträdande säkerhetsrådgivare och som har varit i Sydkorea under två tjänstgöringsperioder.
Den amerikanska militären har under det senaste året lämnat över mindre militärbaser till de irakiska styrkorna i flera provinser, samtidigt som den har byggt upp fyra “superbaser” som kan husera tiotusentals anställda.
I ett förhör inför kongressen i början av 2006 talade den dåvarande befälhavaren för USA:s styrkor i Mellanöstern, Centralasien och Östafrika, John Abizaid, om ett antal orsaker till att USA skulle vilja ha åtminstone permanent tillgång till de baserna. Han nämnde särskilt behovet av att kunna avskräcka Iran från expansionistiska ambitioner, att kunna säkra “det fria flödet av varor och resurser som vårt lands och alla andra i världens välstånd är beroende av”, samt att kunna utföra operationer mot terrorister.
– Utan tvivel finns det ett behov av någon slags närvaro i regionen, framför allt för att hjälpa folk att hjälpa sig själva genom den här perioden av kamp mellan extremister och moderata, sa Abizaid. Hans kommentarer fick inte mycket uppmärksamhet då.
Trots utvecklingen mot inbördeskrig i Irak och trots att stödet för kriget har minskat kraftigt i USA är det inte mycket som tyder på att administrationen har ändrat sin uppfattning i frågan om en långsiktig närvaro i Irak.
– I de ursprungliga planerna skulle vi ha 13 permanenta baser, och strategin var att placera ut ett stort antal soldater där för att få en militär hegemoni i Mellanöstern. Det finns fortfarande kvar i bakhuvudet på president Bush och vissa av hans rådgivare, sade den pensionerade majorgeneralen John Johns vid en telefonkonferens som anordnades av National Security Network på fredagen.
Charles Smith, expert på gulfområdet vid University of Arizona, menar att Washington också skulle kunna undergräva sina mål om att införa demokrati genom att bibehålla en permanent militär närvaro i Irak.
– Det kräver att den irakiska regeringen går med på det och samarbetar. Det är mycket tveksamt om man kan få ett sådant godkännande. Så om USA vill ha regeringens godkännande blir man tvungen att inrätta sin egen man vid makten och hålla honom kvar där med våld. I så fall ska man snarare dra paralleller till Sydvietnam i början av 60-talet, och vi vet alla vad som hände där, säger Smith.
