New Delhi, 070523 (IPS) – Hindins ord “dalit” har på senare år hittat sin plats i många internationella språklexikon, som förklaring på den värsta formen av det indiska kastsystemets grymma orättvisor. Men det finns också en trend mot förändring.
Daliterna utgör ungefär 15 procent av den dryga miljard människor som lever i landet. De är Indiens allra fattigaste, utsatta för diskriminering och såvält socialt som utbildningsmässigt missgynnade. Dessutom betraktas de som “orena” sedan födseln.
Rajiv Bhargava, samhällsvetare vid Centret för studier av utvecklingssamhällen i Delhi, säger att det förtryck som daliterna tvingats leva under i två tusen år – baserat på deras släkttillhörighet – saknar motstycke.
Att vara indisk dalit betyder att man lever i samhällets marginaler, ofta också bokstavligen genom att tvingas leva utanför byarna. Det innebär att man får utstå förnedrande behandling och att förvägras tillgång till allmänna naturtillgångar som rent vatten. Undernäringen och analfabetismen är dubbelt så utbredd bland daliterna som bland genomsnittsbefolkningen. Men det kanske värsta av allt är att daliterna tvingas vänja sig vid tanken på att de orättvisor och den diskriminering de möter är deras öde, karma, bestämd av gud.
– Men det finns också en annan sida av allt detta fruktansvärda lidande, påminner Gopal Guru, samhällsvetare vid Jawaharlal Nehru-universitetet i Delhi, som själv är dalit. – Och den består av daliternas bittra, hårda kamp för värdighet, för juridiska rättigheter och för social och politisk makt.
Detta är en kamp som på senare år uppmärksammats alltmer både inom och utom Indien. Daliternas kamp i samband med, och efter, FN:s stora konferens mot rasism 2001 har bidragit till att deras situation uppmärksammats allt mer. Daliterna har även kommit att organisera sig alltmer politiskt. Och nyligen triumferade den kampen då ett dalit-dominerat parti vann en stor seger i landets befolkningsmässigt största delstat, Uttar Pradesh. Uttar Pradesh, som har 170 miljoner invånare, har numera en delstatsregering som leds av dalitkvinnan Mayawati, 51. Hon växte upp i slummen och fick kämpa hårt för att skaffa sig sin utbildning. Hon är nu partiledare för det styrande partiet Bahujan Samaj Party, BSP.
Även hennes politiska motståndare medger att partiets framgång i delstatsvalet, som stod klart den 11 maj, innebar en historisk seger. Till skillnad från andra daliter som gjort politisk karriär har Mayawati vunnit genom att få massornas stöd. BSP vann en klar majoritet i delstatsvalet genom att inta 206 av delstatsförsamlingens 403 platser. Det är ett resultat som partiet bara kunde uppnå genom att man också fångade upp många icke-daliters röster. Daliterna utgör nämligen bara 21 procent av delstatens befolkning.
Närmare hälften av rösterna på BSP kom från icke-daliter. Och till mångas förvåning visade det sig att ett ganska stort antal brahminer, som befinner sig på andra änden av kasthierarkin, röstat på partiet. Rajiv Bhargava säger att det står klart att många högkastiga röstade på BSP av taktiska skäl, inte för att de ändrat åsikt i fråga om kastsystemet.
– Men det faktum att de valde att stödja BSP och Mayawati istället för de mer bekanta högkastiga ledarna är ett bevis för den fullständiga förvandling som inträffat i denna politiserade delstat.
Mayawati har, för första gången i historien, satt samman en koalition bestående av medlemmar från många olika kaster och klasser. Pyramidens topp domineras av högkastiga, men dessa hålls upp av människor från samhällets lägre skikt. Mayawati har erbjudit de högkastiga politisk representation, men koalitionens politik har slagits fast av BSP, där frågan om daliternas villkor står högt. Av partiets 403 kandidater kom 139 från högre kaster, inklusive 86 brahminer. Dessutom återfanns 61 muslimer, samt 110 representanter från de lägre kasterna. 93 av kandidaterna var daliter Detta stora experiment ledde till ett oanat resultat, som blev än mer dramatiskt eftersom det kom som en överraskning för medierna. De flesta opinionsundersökningarna inför valet visade sig grovt underskatta sympatierna för BSP. Segern för BSP kommer inte direkt att kunna avhjälpa den fruktansvärda situation många daliter i Uttar Pradesh tvingas leva under. Men resultatet kommer troligen att få en enorm politisk betydelse för daliter och andra missgynnade grupper i hela landet. Valresultatet kommer säkerligen att förstärka den politiska trenden att försöka förbättra situationen för landets eftersatta genom positiv särbehandling. I Indien har 15 procent av alla utbildningsplatser och statliga arbeten sedan 1950 varit reserverade för daliter, vilket tveklöst resulterat i förbättrade sociala möjligheter för gruppen. På senare år har kvoteringen av platser även utökats till att gälla andra lågkastiga grupper – trots att landets högkastiga motarbetat utvecklingen.
“BSP-modellen” kommer troligen att påverka den indiska politiken genom att den sätter ljuset på frågor om rättvisa och fördelningspolitik i detta fruktansvärt ojämlika samhälle.
