Buenos Aires, 070522 (IPS) – – Det finns många hungriga barn som går barfota i Argentina, men det pratar de inte om i skolan, så jag lär mig mycket när jag går med i de här marscherna, säger Aluminé Giuliani, en 16-åring som för fjärde gången deltog i den årliga, landsomfattande barnmarschen som på fredagen anlände i Buenos Aires.
De 400 barnen, tonåringarna och lärarna som den 7 maj började gå den elva dagar långa marschen tillhör rörelsen Movimiento Nacional de Chicos del Pueblo, MNCP. När de kom till Buenos Aires hade de gått 450 mil, från nordöstra Argentina till huvudstaden, medan de skanderat slagord som “Inget barn ska behöva svälta!”, “Våra föräldrar behöver jobb!” och “Hunger är brottsligt!”.
– Det som har slagit mig är att det inte bara finns fattiga människor i en provins, utan i alla, säger Aluminé Giuliani.
– Hur kan folk säga att det håller på att bli bättre i Argentina? På en del ställen som vi har varit på berättade barnen att de bara får det sämre och sämre.
Även om det finns tecken på att förhållandena i landet har förbättrats för många under de senaste fem åren, sedan den ekonomiska och politiska kollapsen i slutet av år 2001, lever fortfarande nästan 27 procent av Argentinas 38 miljoner invånare under fattigdomsgränsen och nästan nio procent räknas som extremt fattiga. Men barnen i MNCP-rörelsen, som består av cirka 400 gräsrotsorganisationer för barn och unga och samordnas av sociologen Alberto Morlachetti, påpekar att de siffrorna döljer de verkliga skillnaderna i människors levnadsstandard.
FN:s barnfond, Unicef, beräknar att nära 50 procent av de argentinska barnen under 15 år är fattiga. I de norra provinserna i landet är siffran uppemot 70 procent.
– Det fantastiska med vår marsch är att organisationerna för en stund lägger sitt arbete och sina konflikter åt sidan och kommer samman för att försöka förstå paradoxen i det här landet, som är världens femte största spannmålsexportör samtidigt som våra barn dör av svält, säger Morlachetti till IPS. – Inte för att hunger någonsin kan försvaras, men i Argentina är den en förolämpning mot det sunda förnuftet, ett verkligt människorättsbrott. Det är väldigt svårt för barnen att förstå varför de ska behöva ha det så svårt, när vi går genom de stora plantagerna med sojabönor i Santa Fe.
Längs vägen har barnen träffat andra sociala rörelser, människorättsorganisationer och fackförbund.
I Santa Fe-provinsen möttes de av veteraner från Falklandskriget – en väpnad konflikt mellan Argentina och Storbritannien år 1982 som utkämpades under mycket svåra förhållanden- som gav barnen västar vävda av tjockt garn.
– Vi vet hur det är att frysa och gå hungriga, sa krigsveteranerna till barnen.
På andra platser lagade fackliga aktivister och medlemmar i lokala sociala rörelser mat åt marschdeltagarna.
– Där jag bor finns det många barn som inte får äta sig mätta och som aldrig har lov från skolan eller arbetet, sa en pojke i Formosa, på gränsen mot Paraguay. Morlachetti, som gick med barnen under en del av marschvägen, säger att “inte en enda politiker” sökte upp barnen under marschen.
– Politikerna har deklarerat att marschen är av nationellt och lokalt intresse, men inte ens en borgmästare har kommit ut och mött barnen. Det är för att politikerna är rädda, de vet att de är ansvariga för orättvisorna, säger han.
Enligt Nationella statistik- och folkräkningsinstitutets senaste beräkningar är inkomsten bland de tio rikaste procenten i Argentina 35 gånger högre än den bland de tio fattigaste procenten.
– En del människor kan köpa allt de vill ha i affärerna, medan andra kämpar för sig själva och sina barns överlevnad. Demokrati måste gå hand i hand med rättvisa, annars är det ingen verklig demokrati. Men i Argentina finns det ingen koppling däremellan, säger Morlachetti.
