San Francisco, 070521 (IPS) – Augustin Aguayo, 31, ville inte återvända till Irak för att tjänstgöra en andra omgång inom den amerikanska armén. Istället valde han att fly genom ett fönster från den militärbas i Tyskland där han befann sig. I förra veckan återvände han hem till Los Angeles efter sex månader i ett militärfängelse.
Augustin Aguayo föddes i Mexiko och växte upp i södra Kalifornien. Efter att ha gått ut gymnasiet gifte han sig och blev pappa till ett tvillingpar. Han berättar för IPS att han skrev in sig i armén i november 2002. Fram tills dess hade han ett nattarbete för att försörja sin familj, samtidigt som han studerade på dagarna. – Jag arbetade natt när jag hörde ett budskap från nationalgardet på radion som lockade mig – jobba två veckor om året, en helg i månaden, tjäna extra pengar och tjäna ditt land. Det var exakt vad jag var i behov av, berättar Aguayo.
Så Aguayo besökte arméns lokala rekryteringskontor. Den amerikanska militären hade redan störtat talibanregimen i Afghanistan och president George W. Bush hade börjat tala om en invasion av Irak. Men Aguayo menar att arméns representant underdrev riskerna med en eventuell krigstjänstgöring. – Han var veteran från det första Gulfkriget och berättade om sina erfarenheter. Han sa att han bara hade behövt vara där i fyra månader och att det inte var så farligt, han hade mest läst böcker under tiden.
Men Aguayos inledande entusiasm avklingade snabbt när han börjat sin grundutbildning. Han tyckte arméns ramsor, exempelvis “vänster, höger, vänster, höger, döda!” var obehagliga. Och trots att han skrevs in som sjukvårdare insåg han att han skulle tvingas bära vapen och förväntades använda det mot människor.
Obehaget ökade när Aguayos enhet fick order om att åka till Irak. Innan gruppen skickades till den irakiska staden Tikrit sändes de på träningsläger i Tyskland.
– Vi fick åka runt i konvojer i den tyska skogen och hela tiden dök det upp måltavlor vi skulle skjuta på genom fönstret. Då stod det klart för mig att i dagens armé är en sjukvårdare inte någon som bara hjälper människor. I ärlighetens namn är det snarare en beväpnad person med vissa medicinska kunskaper.
När Aguayo anlände till Tikrit hade han redan vädjat om att få lämna armén av samvetsskäl. Han hade insett att han inte ville döda någon och laddade därför inte sitt vapen innan han gick ut på patrullering. – Det tycktes som att själva meningen med dessa konvojer var att starta skottlossning. Det är som en ond cirkel. Vi är där på grund av den pågående konflikten och det pågår en konflikt på grund av att vi är där. Aguayo säger till IPS att det han upplevde i Irak bara förstärkt hans motstånd mot våld och krig. Men han red ut stormen och återvände sedan till Tyskland. Men knappt hann han få avslag på sin nya begäran att få lämna armén innan hans enhet fick veta att de snart skulle skickas tillbaka till Irak igen.
Aguayo insåg att han inte skulle stå ut med det, så han valde att klättra ut genom ett fönster och fly från militärbasen. Några veckor senare anmälde han sig frivilligt hos militären i Fort Irwin i Kalifornien, med förhoppningen att det skulle ge honom ett mildare straff. Men militären satte istället Aguayo i isoleringscell, varpå han flögs tillbaka till Tyskland för att åtalas. Sammanlagt fick han avtjäna sex månader i militärfängelse. – Till en början var det chockerande. Jag hade aldrig tidigare varit i klammeri med rättvisan. Men det blev också en fridfull tid där jag kunde tänka efter och nu känner jag mig verkligen lugn, eftersom jag uppnått det jag strävat efter så länge. Jag ville bort från militären, moraliskt kunde jag inte fortsätta på den vägen.
Efter att ha frisläppts är nu Aguayo ute på en föreläsningsturné i Kalifornien, tillsammans med tre andra krigsvägrare. Alla fyra har latinamerikanska rötter. En av dem är Pablo Paredes, som vägrade åka till Irak 2005. Han arbetar nu med att ge råd till andra militärer och mot rekryteringen av nya soldater. Paredes säger att många soldater med latinamerikanska rötter är motståndare till kriget.
– Delvis beror det på att vi löper större risk att skickas ut på farliga stridsuppdrag. Väldigt få av oss har högre tjänster: vi utgör bara fyra procent av officerskåren, medan vi utgjorde 20 procent av infanteristyrkorna när invasionen startade. Så när tiden är inne att ifrågasätta saker så är det den latinska gruppen som vet vad kriget verkligen handlar om, säger Paredes till IPS.
