Korhogo, 070504 (IPS) – Trots att Katienéfoha Yéos slet hårt med sin bomullsodling i norra Elfenbenskusten blev resulterat bara att han blev skuldsatt. Därför gjorde han som tiotusentals andra – begav sig västerut för att börja om.
Yéo lämnade sin hemby i Tanikaha för sju år sedan, efter två årtionden som bomullsodlare.
– Jag hade arbetat i Tanikaha i över 20 år utan att lyckas äga en enda enkel sak. Nästan varje säsong slutade med minskade skördar eftersom jorden inte längre var fruktbar, berättar han för IPS. Men efter att ha startat om i Sarala, där jordarna fortfarande är fertila, har han som tidigare stod i skuld hos bomullsföretagen på grund av inköp av gödningsmedel och bekämpningsmedel, nu kunnat bygga två hus. Ett åt sin pappa, och ett åt sig själv och sin familj.
– Tidigare bodde jag i en hydda på utarmad mark.
Tack vare de återkommande goda skördarna har Yéo till och med kunnat köpa sig ett fordon. Han är bara en av tiotusentals småbönder som på senare år flyttat in och byggt upp nya byar i västra Elfenbenskusten. – Yngre människor som lämnar de nordliga savannerna är delvis tvungna att göra det, eftersom deras jordar blivit ofruktbara, säger Siriki Yéo, ledare för byn Yèkaha i västra Elfenbenskusten. Men utvecklingen har också ett pris. De nyanlända bönderna bosätter sig i skogsområden som egentligen borde förbli obebodda av hänsyn till miljön och naturresurserna. Varje dag flyttar fler människor in i skogsområdena, berättar Benoît Cinan Soro, vid organisationen Animation rurale de Korhogo, ARK, som arbetar för de egenproducerande böndernas rättigheter. Han varnar för att de nybyggda områdena kommer att ställas inför samma miljöproblem inom 20 år som de platser bönderna lämnat efter sig, om man inte snabbt gör något åt skogsskövlingen. Konflikten i landet har också spelat in. Sedan 2002 är landet splittrat, och rebellgrupper kontrollerar de nordliga delarna. Men efter flera misslyckade försök lyckades man för två månader sedan få till ett fredsavtal som innebar en ny regering, samt att val ska hållas i landet inom ett år. Fram till nu har dock konflikten inneburit att miljöfrågor inte stått i främsta rummet. Utarmningen av jordarna i de norra delarna av landet har lett till ökenspridning i vissa områden, och brist på både ved och kol. – Folk har börjat använda stammarna från hirs, bomull, durra och majs för att kunna tillreda mat, berättar Roger Gaoussou Soro, som arbetar med miljöfrågor vid ARK. I vissa delar av landet, främst i syd, har statliga satsningar på nyplantering av skog satts igång. Men de förväntade resultaten har hittills uteblivit eftersom man inte involverat lokalbefolkningen i satsningarna. Och samtidigt som myndigheter och miljöaktivister försöker rädda skogarna, så menar bönder som Jérome Kolotiolona Ouattara att de inte har något annat val än att bedriva jordbruk i samma områden. Här, förklarar Ouattara, som odlar bomull och cashewnötter, kommer belöningen av nyodlingar snabbt.
– Och de blir betydligt större än uppe i norr, där man tvingas arbeta mycket hårt för en liten skörd.
