Rio de Janeiro, 070404 (IPS) – Brasiliens president Luiz Inácio Lula da Silvas vänskap med USA:s George W. Bush var relativt obetydlig så länge den bara var personlig. Men det nu påbörjade etanolsamarbetet knyter dock samman de båda maktmännen i en allians som kommer att få konsekvenser för såväl den globala ekonomin och miljön.
Presidenternas båda möten i mars – i Sao Paolo den nionde, och i Camp David, Washington, den 31:e – ledde fram till ett samarbetsavtal om att skapa en internationell marknad för alkoholbaserat bränsle, och att länderna ska agera gemensamt också i andra ärenden.
Ett sådant är Brasiliens och USA:s förestående gemensamma insats för demokratin i den tidigare portugisiska kolonin Guinea-Bissau, där de enligt ett avtal som undertecknades på fredagen av Brasiliens utrikesminister Celso Amorim och USA:s motsvarighet Condoleezza Rice ska erbjuda träning till parlamentsledamöter och andra politiska aktörer. Man planerar också att göra gemensam sak i andra länder i Afrika, liksom i Karibien och Centralamerika. Men det finns en rad frågor som de båda länderna har olika åsikter om, som borde ha betydelse för deras framtida samarbetsförmåga. Invasionen av Irak, skapandet av ett amerikanskt frihandelsområde – som förhindrats av bland annat av bristen på samförstånd mellan Brasilien och USA – och klimatförändringarna är några av dem.
Etanolsamarbetet syftar till att skapa förutsättningar för etanolproduktion i fattiga länder i Afrika, Centralamerika och Karibien. Brasilien ska stå för teknologin, utrustningen och erfarenheter från 30 års produktion av etanol tillverkad av sockerrör. Det är ett förnyelsebart, mindre förorenande bränsle än bensin och diesel som även anses stimulera utveckling, då den genererar fler arbetstillfällen än oljeindustrin.
Kubas president Fidel Castro och Venezuelas Hugo Chávez har dock fördömt idén om att öka arealen för bränslegrödor, eftersom de menar att det skulle förvärra världshungern om grödor för bränsle prioriteras framför grödor för matproduktion. Sociala rörelser och miljögrupper har också attackerat Bushs och Lulas etanolallians.
Bush deklarerade i januari att målet är att reducera USA:s bensinkonsumtion med 20 procent på bara tio år, vilket triggat en kamp mot tiden som redan syns i kraftigt ökade priser på majs, till följd av den ökade efterfrågan från bränsletillverkarna. Majs är den gröda som används mest inom etanolproduktionen i USA, och bristen på majs har också lett till ökade priser på soja, som kan användas istället för majs i djurfoder.
Bushs målsättning kräver en sjudubblad ökning av USA:s nuvarande etanolproduktion på drygt 18 miljarder liter per år. Det är omöjligt att uppnå med den teknologi och de råmaterial man använder i dag, men den amerikanska regeringen verkar ändå inte villig att lätta på de tullavgifter som förhindrar import av brasiliansk etanol.
Brasilien är världens andra största etanoltillverkare, med en årlig produktion på 17,8 miljarder liter per år, och har bättre förutsättningar att öka produktionen än USA.
Men de miljömässiga och sociala problem som skapas av utbredd sockerrörsodling är välkända i Brasilien. När man bränner löv för att underlätta nedhuggningen förorenar det luften och skapar hälsoproblem, som andningsbesvär. Arbetarna på sockerrörsplantagerna jobbar ofta under rent omänskliga förhållanden, och saknar anställningstrygghet eftersom arbetet är säsongsbaserat.
Andra konsekvenser av etanolproduktionen är att jordägandet koncentreras till ett fåtal aktörer samtidigt som småbönder drivs undan, medan skogsavverkning, och föroreningar av jord, luft och vatten är andra effekter, enligt den internationella, ickestatliga organisationen ActionAid.
Den snabbt ökande efterfrågan på etanol i USA, Japan och Europa, som kommer ur de stigande oljepriserna och behovet av att minska koldioxidutsläppen från brännbara fossila bränslen, har skapat en rädsla för att Brasilien och andra tropiska länder kan komma att förvandlas till enorma sockerrörsodlingar, med ovälkomna följder som exempelvis höga priser på odlingsbar mark och skogsskövling.
Bushs oväntade inträde i etanolpolitiken har spätt på spänningarna som finns mellan de sektorer som hanterar den känsliga energifrågan, och den nya alliansen mellan Brasilien och USA är inte okontroversiell. Men det vore orealistiskt att vänta sig att Brasilien, som redan har ägnat ett årtionde åt att försöka öppna en världsmarknad för etanol, avvisar ett sådant här samarbetserbjudande.
