Oslo, 070410 (IPS) – Trots att etiopiskt kaffe är en stor exportvara lever de flesta av landets kaffeproducenter i djupaste fattigdom. Nu hoppas landet kunna förändra situationen genom att patentskydda sitt kvalitetskaffe. Men den amerikanska cafékedjan Starbucks vill annat.
Etiopiska kaffeodlande regioner som Sidamo, Harar och Yirgacheffe är kända namn bland kaffefantaster världen över, och exporten från dessa regioner är tämligen stor. Men de etiopiska kaffeodlarna får bara en bråkdel av de förtjänster som görs på landets kvalitetskaffe i den rika delen av världen och de flesta etiopier tvingas leva på mindre än motsvarande femton kronor om dagen, Etiopiens regering lämnade 2005 in en ansökan om att få kaffe från Sidamo, Harar och Yirgacheffe varumärkesskyddade inom EU, Kanada, Japan och USA.
– Etiopien vill få bättre kontroll över distributionen av kvalitetskaffe. På sikt skulle det leda till bättre priser, säger Gail Warden, pressekreterare vid landets ambassad i London. Under de kommande två åren kommer europeiska företag att erbjudas att delta i ett nätverk för kaffedistributörer. – Vi tror att det finns en enorm potential med den här strategin, säger Ron Layton, som är ordförande för den ickestatliga organisationen Light Years IP, som hjälper Etiopien i arbetet med att få kaffet patentskyddat. Organisationen arbetar just nu med en rapport som ska presenteras för Storbritanniens regering, där man ämnar visa att fattiga afrikanska länder kan öka sina inkomster betydligt genom mer innovativa försäljningsmetoder. – Rapporten kommer att visa att det finns en potential på tiotals miljarder dollar i framtiden. Andra afrikanska länder kan behöva en annan strategi än Etiopien, men målsättningen är densamma, säger Layton. I fallet med etiopiskt kaffe handlar det om att skydda rätten att få använda Sidamo, Harar och Yirgacheffe som varunamn. Detta skulle betyda att producenter av landets kvalitetskaffe skulle ges viss kontroll över hur deras produkter används på marknaden, och också stärka odlarnas position i affärsförhandlingar.
Det skulle dessutom minska de multinationella företagens kontroll och möjligheter att pressa priserna så lågt som det går. – Priset på bra kaffe betyder inte liv eller död för dessa företag. Men det gör det för bönderna, säger Layton. Layton påpekar också att det plötsligt blev bråttom för Etiopien att få sina kaffemärken varumärkesskyddade då det visade sig att den amerikanska cafékedjan Starbucks försökte ta kontroll över ett av namnen. Etiopiens ansökningar om varumärkesskydd godkändes 2006 i EU, Kanada och Japan, men i USA har ansökan motarbetats av Starbucks. I höstas anklagades Starbucks av biståndsorganisationen Oxfam för att försöka förmå lobbyorganisationen NCA att ifrågasätta det organ som behandlar ansökningar om varumärkesskydd. Detta har resulterat i att ansökningarna för Sidamo och Harar har försenats, medan Yirgacheffe godkändes i juni förra året, enligt vissa på grund av att Starbucks inte hunnit agera. Starbucks svarade på Oxfams anklagelser med att hävda att varumärkesskyddet skulle skada etiopiska kaffeodlare, och föreslog istället att kaffet borde märkas med en slags ursprungsmärkning.
Genom att patentmärka sitt kaffe hoppas Etiopien att man ska kunna ta kontroll över distribution och licensiering, och på sikt kunna höja priserna.
Kaffesorten Yirgacheffe, som man lyckats få igenom sitt patent på, har redan licensierats till flera företag.
