Santiago, 070326 (IPS) – “Det är vår tur att tala! Det är dags att kämpa, att bygga, att så, att delta.” Det var parollen under den första nationella kongressen för kvinnor från Chiles ursprungsbefolkning, som hölls i huvudstaden i förra veckan.
– Våra ansträngningar har inte varit förgäves. Kvinnor är i dag enormt politiskt medvetna, säger Florencia Aróstica, ordförande för kvinnoorganisationen Anamuri.
Organisationen anordnade förra året möten och studiecirklar i nästan varje region i Chile för att ta reda på vilka frågor som kvinnor från ursprungsbefolkningen och på landsbygden ansåg vara de viktigaste inom politiken.
Omkring 2 000 kvinnor deltog under år 2006 i Anamuris möten, och resultatet av deras arbete presenterades vid kongressen i Santiago, som samlade 1 200 kvinnor från Chile och andra latinamerikanska länder, men också drog långväga gäster från exempelvis Indien och Sverige.
– Kongressens mål var att diskutera vilket slags land vi vill leva i, och vilken politik vi vill ska föra för att förbättra landsortskvinnornas livsomständigheter, säger Florencia Aróstica till IPS.
Aróstica menar att det är Chiles fria marknadsmodell som är roten till Anamuris medlemmars problem.
– Det nuvarande ekonomiska systemet ser inte till de små lantbrukarnas behov. Det gynnar bara de stora företagen, säger hon.
Ett av de största problemen som identifierades under kvinnokongressen var regeringens syn på produktionskedjan, som innebär att småbrukare kan producera råvaror som går på export, men det är de stora exportföretagen som sköter utförseln och tjänar de stora pengarna.
– Så länge vår uppgift anses vara att producera billiga råvaror som storföretagen kan köpa upp och exportera kommer vi att fortsätta att vara fattiga och marginaliserade. Vi är inte emot exporten i sig, men vi menar att den måste ta hänsyn till hållbar utveckling, säger Aróstica.
Andra frågor som kongressen diskuterade var säsongsarbetarnas svåra arbetsvillkor, de ekonomiska, sociala och hälsomässiga problemen bland ensamföretagande kvinnor på landsbygden, barnarbete och unga människors flykt från landsbygd till stad.
Men Anamuri vill också göra sin röst hörd i frågor på nationell nivå, som tillgången till rent vatten – som hämmas av att vattenrättigheterna styrs av de stora gruvbolagen och el- och renhållningsföretagen, enligt kongressens huvuddokument. Men också i fråga om utvecklingen på biobränsle-området, vilket för närvarande utreds av president Michelle Bachelets regering.
– Vi är bekymrade över biobränslena. När det fortfarande finns människor i Chile som svälter, hur ska vi kunna producera skördar till biobränsleindustrin istället för till mat? undrar Aróstica.
Anamuri vill att regeringen prioriterar ursprungsbefolkningens och småböndernas – och i synnerhet kvinnornas – rätt till land och vatten framför storföretagens rätt att tjäna pengar. Kvinnorna kräver också att regeringen låter dem ta mer aktiv del i hanteringen av landets naturresurser.
Presidenten bjöds in till kongressen, men kunde inte närvara då hon var på statsbesök i Mexiko och Centralamerika. Bachelet ska dock ha uppgett till Anamuri att hon ville bli informerad om vad kongressen kom fram till. Men de närvarande kvinnorna var inte särskilt optimistiska.
– Bachelets regering säger att de vill öka folkets deltagande i politiken, men när civilsamhället kommer med förslag tas de inte på allvar, eller förvandlas av regeringen till något annat är vad de ursprungligen var. Det är inte medborgarinflytande. Regeringsförslag måste överensstämma med folkets krav, säger Aróstica.
