WSF: Motstridiga åsikter om forumens framtid

Rio de Janeiro, 070209 (IPS) – Den sjunde upplagan av World Social Forum, WSF, som nyligen avslutades i Nairobi i Kenya, drabbades av såväl organisatoriska problem som lägre deltagarantal än tidigare. Många talar om att WSF är ett döende fenomen, eller att man åtminstone står inför en allvarlig kris.

Men det finns också andra, som tvärtom överskattar forumens betydelse, genom att säga att WSF starkt bidragit till att åtta latinamerikanska länder i dag har vänsterinriktade regeringar samt att de sociala frågorna fått en större plats på den internationella dagordningen.

Denna samlande punkt för medborgarorganisationer, som först lanserades i södra Brasilien i januari 2001, kan dock inte göras ansvarig för den politiska våg som nu sveper över denna region. Latinamerikas vänsterrörelser började växa genom processer som är flera årtionden gamla, genom gräsrotsrörelser och sociala organisationer. Den första upplagan av WSF i Porto Alegre hölls dessutom efter de stora FN-konferenserna om miljö, mänskliga rättigheter, befolkningsfrågor och även efter det FN-möte där millenniemålen antogs. Dessa möten mellan åren 1992 och 2000 samlade tusentals politiker, diplomater och experter, och det var här delegaterna från medborgarorganisationer fick göra sina röster hörda på allvar för första gången.

De som är kritiska mot WSF glömmer å andra sidan den nutida historien, då fackföreningar och politiska partier förlorade sitt monopol på att bekämpa kapitalismens orättvisor till olika sociala och politiska rörelser, vilka förde fram andra former av diskriminering och ojämlika förhållanden som måste bekämpas. WSF svarar på behovet av att skapa internationella kontakter mellan de olika initiativ och resurser som finns i samhällena utan att gå den traditionella vägen genom folkvalda representanter eller fackföreningar. Det handlar om att utveckla nya sätt att arbeta politiskt och att skapa en mer deltagande form av demokrati.

Hur WSF-mötena hålls kan komma att förändras, och kanske även namnet och grundinnehållet. Det globala civila samhället kommer däremot inte att klara sig utan ett forum där representanter från hela världen samlas för att gemensamt utbyta erfarenheter och reflektera. WSF är en ny aktör på världsscenen. Dess organisatoriska stil är diffus, men vid vissa tillfällen kan man nå en samsyn som har en mobiliserande kraft, vilket skedde i samband med demonstrationerna mot kriget i Irak 2003. Forumet är här för att stanna och det har en demokratiserande roll att spela.

WSF uppstod i opposition till Världsekonomiskt forum, och att det samlade så många människor bevisade att man mötte ett behov. Här fördes en bred debatt och föddes nya internationella nätverk och kampanjer, liksom nya lokala, nationella och regionala möten. Men dess nuvarande form är inte oföränderlig. Det finns påtryckningar som syftar till att förvandla forumet till ett politiskt instrument som ska anta resolutioner och handlingsplaner. Många aktivister, men även medlemmar av WSF:s internationella råd, vill se beslut och handling, med argumentet att den nuvarande formen är för orörlig. Som ett öppet forum för fri dialog mellan olika medborgarrörelser, fritt från hierarkier och med full respekt för mångfald, vilket var vad de brasilianska grundarna eftersträvade, kan WSF fånga upp alla former av oenigheter, åsikter och förslag. Det står deltagande organisationer och rörelser fritt att enas och mobiliseras runt gemensamma förslag. Men ambitionen hos WSF att stärka och mobilisera de civila samhällena för att “en annan värld är möjlig” innebär också en enorm utmaning. Mediernas bevakning av de stora mötena sjönk snabbt efter att nyhetens behag var över, så det krävs andra sätt att kommunicera med världens befolkning. Till mötet i Nairobi kom det färre än 50 000 deltagare. Det är knappt hälften så många som vid de föregående fyra årens möten, och bara hälften så många som man räknat med. Den höga registreringskostnaden innebar att fattiga kenyanska deltagare hade svårt att delta. Detta ledde i sin tur till att mötet kritiserades för elitism av dem som vill att WSF ska vara öppet för alla istället för att återspegla de sociala orättvisorna.

Samtidigt har undersökningar visat att tre av fyra besökare på forumen är universitetsutbildade, vilket tyder på att en majoritet av deltagarna i verkligheten faktiskt tillhör någon slags elit. WSF:s internationella råd har beslutat för sig för att inte hålla nästa forum förrän år 2009, vilket stärkt dem som menar att forumen snart kommer att vara ett minne blott.

Nästa år i januari kommer istället protester att anordnas i olika delar av världen i samband med att Världsekonomiskt forum håller sitt möte i Davos i Schweiz. Inför nästa möte står WSF inför utmaningen att hantera den kaotiska blandningen av debatter. I Nairobi anordnades 1 200 seminarier, paneldiskussioner och andra former av möten – vilket var alldeles för många. Detta trots att det bara var hälften så många som på de tidigare forumen.

Cándido Grzybowski, en av forumets brasilianska arrangörer, menar att det ideala antalet arrangemang borde vara runt 500 arrangemang.

För trots, eller kanske på grund av, den stora mångfalden så saknas en övergripande vision, vilket leder till att flera parallella strider utkämpas samtidigt.

Dessutom ges inte mycket uppmärksamhet till huruvida de förslag som läggs fram är politiskt och ekonomiskt genomförbara, trots slagordet “en annan värld är möjlig”.

Analys av Mario Osava

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *