Buenos Aires, 070208 (IPS) – Iförda blå overaller med tryck som visar den vita scarfen – symbolen för mödrarna på Plaza de Mayo – bygger 300 kvinnor och män från slumområdena omkring den argentinska huvudstaden nya hem åt sig själva.
På overallerna som bärs av arbetarna – hälften kvinnor, hälften män – står det också tryckt “Skäligt boende”, vilket är vad Mödrarna på detta sätt vill medverka till att människorna här får.
Aktivisterna i människorättsorganisationen Mödrarna på Plaza de Mayo har kämpat outtröttligt i tre decennier för att få reda på vad som hände med deras söner och döttrar som “försvann” under militärdiktaturen år 1976-1983. De har traditionellt burit vita huvuddukar vid sina tysta demonstrationer på torget i Buenos Aires, utanför regeringsbyggnaden, där de har träffats varje torsdag sedan 1970-talet.
Mödrarna har fått internationellt erkännande för sitt arbete för mänskliga rättigheter och är i dag engagerade i en mängd sociala aktiviteter. Ett av dessa projekt är husbygget i ett slumkvarter i södra Buenos Aires, Villa Lugano, som påbörjades förra året. Byggprojektet omfattar två komplex med sammanlagt 36 lägenheter. Bostäderna är 62 kvadratmeter stora, har tre rum och är fullt utrustade med badrum, kök, varmt vatten och centralvärme. De båda byggnaderna är placerade mitt i området, som i övrigt saknar vatten, avlopp och asfalterade vägar. De uppförs i snabbtorkande betong – ett byggnadssätt som använts i 40 länder och garanterar att bostäderna hålls varma under vintern och svala under sommaren – och beräknas kosta motsvarande fyra och en halv miljon svenska kronor styck att färdigställa. Projektet bekostas av Buenos Aires stads avdelning för människorättsfrågor, och deltagarna är i huvudsak personer som har blivit hemlösa efter bränder och som levt i skjul tillverkade av plåt och kartong.
Félix Narváez är projektets chefselektriker. Han är 38 år, har tre barn – tioårige Yamil, Åttaårige Felix och tvåårige Kevin – och fick sitt hus förstört i en brand för drygt ett år sedan. – Jag bygger de här husen med kärlek. Jag känner mig stolt, folk lyssnar på mig och respekterar mig, säger han till IPS.
– Den dagen då elden bröt ut frågande min son Felix mig “Var ska vi sova nu?”. Det var den mest smärtsamma fråga jag någonsin har fått. Men i dag bygger jag svaret, jag ger honom tak över huvudet.
Det finns uppenbara skillnader i arbetsmetoderna som människorättsgruppen använder sig av och de hos ett privat företag, förklarar ingenjören och projektledaren Juan Enrique Reale.
– Vi följer inte den kapitalistiska logiken, att göra profit genom att betala lite lön för många timmars arbete, säger han.
Reale menar att projektet har inneburit en smärre revolution i kvarteret, både för att det kommer att leda till att människor här får ett skäligt boende och för att det skapar riktiga arbetstillfällen. Stigmat det innebär att leva i slummen har gjort att många av dem som nu arbetar med byggprojektet tidigare har haft svårt att hitta jobb.
Projektet har också öppnat för ökad jämställdhet.
– Jag trodde att meningen med mitt liv var att ta hand om min man, mina barn och vårt hem, säger den 26-åriga trebarnsmamman Jessica Reta till IPS medan hon bygger sitt nya hem. – Jag har gymnasieexamen, men jag såg ingen väg framåt. Jag märkte att ingen ville ge mig arbete för att jag levde i misär, och jag tappade mitt hopp och mina ambitioner, säger hon.
I dag gläds hon åt att lära sig nya saker på kurserna i elektricitet, rörmokeri och tegelbruk, som leds av några av hennes tidigare arbetslösa grannar.
Till följd av att många mödrar nu jobbar med projektet har en ny förskola öppnat i kvarteret, där barnen vistas under arbetsdagarna. Hebe de Bonafini, ordförande för föreningen Mödrarna på Plaza de Mayo, menar att byggprojektet är ett sätt att betala av på den skuld samhället har till slumkvarteren, de hemlösa och de marginaliserade.
Mödrarna på Plaza de Mayo är numera inte bara en symbol för en tragisk del av Argentinas historia, utan också en symbol för framtidshopp.
