Santiago, 070110 (IPS) – Mapuchefolket, som är Chiles största ursprungsbefolkning, är trötta på de oinfriade löften om social rättvisa som de tre senaste vänster-mittenregeringarna utlovat. Vid ett möte med president Michelle Bachelet framförde man istället sina förslag på vad som bör göras.
Mapuchefolkets ledare Miguel Melin berättade efter mötet i förra veckan att presidenten lovat att utse en särskild person med ansvar för att en dialog ska föras mellan staten och mapuchefolket.
– Under hennes valkampanj bjöd presidenten in oss att delta i debatten, och i dag har vi framfört våra konkreta förslag, sa Melin, som ingick i en delegation på 40 personer som rest från den sydliga regionen Araucanía för att träffa Bachelet i huvudstaden. Melin sa sig uppskatta att presidenten lovat att resa till Araucanía för att personligen framföra sina svar på de krav man lämnat fram. Men samtidigt påpekade han att det viktigaste är att ord nu förbyts till handling.
Mapuchefolkets förslag sammanställdes i samband med ett möte i november, där närmare 3 000 personer tillhörande någon av landets 34 mapuche-samhällen och olika organisationer deltog. Gruppens sammanlagda befolkning i Chile utgörs av cirka 600 000 människor.
I ett 51-sidigt dokument har man samlat ett antal förslag om hur folkgruppens politiska deltagande ska förbättras, och kring andra frågor som rör självbestämmande, markrättigheter, utbildning och hälsovård.
Organisationerna vill att regeringen utser en särskild representant på högsta nivå som får till uppgift att förhandla med dem, samt som förmedlar diskussionerna vidare till såväl lagstiftare som till allmänheten.
Mapuchefolkens beskrivning av den egna situationen är tydlig, “i 17 års tid har vi utlovats större social rättvisa och deltagande, om och om igen har det kommit utfästelser om att ursprungsbefolkningen ska ges ett konstitutionellt erkännande”, skriver man i dokumentet. Men trots detta “har ingen av dessa utfästelser förverkligats”.
Istället menar mapuchefolken att myndigheterna fortsatt att stödja privata investeringar, bland annat skogsplanteringar och olika industrier, på deras territorier.
I dokumentet skriver man att man tröttnat på alla löften som sedan glömts bort, eller erbjudanden om projekt som inte ger några riktiga lösningar, istället kräver de nu “en ny relation mellan den chilenska staten och mapuchefolken”. En av de saker som föreslås är att man får ett eget parlament, men också att vallagarna görs om så att representanter för mapuchefolket kan få platser i den chilenska kongressen.
För att utjämna inkomstskillnaderna föreslås att staten betalar kompensation för de negativa effekter företags utnyttjande av ursprungsbefolkningens marker fört med sig. Ett annat förslag är att man får sin egen bank, styrd av mapuchefolket själva, som ska finansieras av skatteintäkter från de stora företag som bedriver verksamhet på vad de betraktar som sina territorier. Innehållet i dokumentet beskrivs som en möjlighet för den chilenska staten “att korrigera den historiska relation man haft till mapuchefolket”, som man menar karakteriseras av underkastelse och kolonialism.
