Buenos Aires, 061107 (IPS) – Kvinnogrupper i Latinamerika har nyligen lanserat en kampanj för att få Organisationen för amerikanska stater, OAS, att leva upp till sina principer om jämställdhet. Organisationen har aldrig haft en kvinnlig generalsekreterare och på de högre nivåerna är kvinnor nästan helt frånvarande.
– OAS är en av de arenor som kvinnor har svårt att ta sig in på, eftersom posterna i organisationen är prestigefulla och välbetalda, säger Lorena Fries från den chilenska organisationen Humanas, ett regionalt center för mänskliga rättigheter och jämställdhet.
Det finns flera faktorer som gör det svårt för kvinnor att nå chefspositioner i OAS, menar Fries. En av dem är att medlemsstaterna inte bemödar sig om att lyfta fram kvinnor som kandidater till högre poster. Cheferna för OAS verksamheter tillsätts normalt av organisationens generalförsamling, i ett årligt möte där utrikesministrarna i de 35 medlemsstaterna röstar om de kandidater som medlemsländerna har nominerat.
År 2001 förnyade OAS kraven från en av organisationens egna resolutioner om jämställdhet, och uppmanade generalsekreteraren att “bekräfta det angelägna målet att kvinnor senast år 2005 ska inneha 50 procent av posterna på varje nivå i alla OAS-organ, verksamheter och enheter”.
Medlemsstaterna uppmanades också att “identifiera och lägga fram förslag på högkvalificerade kvinnliga kandidater” samt att uppmuntra kvinnor att söka lediga tjänster. Kvinnogrupperna bakom den pågående kampanjen menar att nästa val av generalsekreterare är ett tillfälle då det kommer visa sig om den här resolutionen betyder något.
Nu kommer OAS, som bland annat har till uppgift att bevaka val som hålls i medlemsländerna, själv att granskas av kvinnoorganisationerna på kontinenten – före, under och efter valen av dem som ska representera organisationen.
Redan nu, med sex månader kvar till nästa generalförsamling, har Humanas, med kontor i Colombia , Chile och Ecuador, gjort gemensam sak med grupper av feminister och människorättsaktivister i Argentina, Bolivia och Peru.
Tillsammans har de bildat Feministiskt nätverk för mänskliga rättigheter och jämställdhet, som ska arbeta för att öka antalet kvinnor på chefspositioner i OAS. Deras första sikte är inställt på den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, IAHCR, med bas i Washington.
Alla de sju kommissionärerna i IAHCR, som väljs av församlingen, är i dag män. En helt igenom manlig kommission har varit regel ända sedan organet blev en del av det interamerikanska rättssystemet år 1959. Sedan starten har 43 män och fem kvinnor suttit som medlemmar.
I den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter, som bildades 1979 och har sin bas i Costa Rica, är Cecilia Medina från Chile den enda kvinnan av de sju domarna.
– Vi menar att det är nödvändigt med kvinnors expertis i jämställdhetsfrågor, som är en del av demokratiarbetet. Tyvärr saknar de flesta män de här kunskaperna. Vi hoppas att en ökad kvinnorepresentation ska göra att jämställdhetsfrågorna inte glöms bort, säger Humanas Lorena Fries.
Humanas lyfter fram Cecilia Medinas arbete i domstolen och det som uträttats av två tidigare kvinnliga kommissionärer, Susana Villarán från Peru och Marta Altolaguirre från Guatemala, som exempel på vilken skillnad kvinnors representation kan göra i frågor som rör kvinnors rättigheter.
Haydée Birgin från den feministiska organisationen Ela i Argentina påpekar att det inte handlar om att skapa särskilda kvinoorgan inom OAS, bara för sakens skull. Som exempel nämner hon den interamerikanska kvinnokommissionen. – Den interamerikanska kvinnokommissionen har till och med en mindre budget än de flesta ickestatliga organisationer, säger Birgin.
Det som feministnätverket vill åstadkomma är att ge kvinnor verkligt inflytande över de beslutsprocesser som påverkar kvinnorna i regionen. Ett steg på vägen är den studie Humanas genomfört om hur kvinnors rättigheter tas tillvara i de politiska och juridiska instanserna i det interamerikanska systemet.
Studien visar att de politiska, ekonomiska och sociala beslut som tidigare togs av nationalstaterna i allt högre grad fattas av överstatliga samarbetsorgan i vilka de enskilda staterna bara utgör en del. Denna förflyttning av makten innebär en utmaning för kvinnoorganisationerna, som måste utveckla strategier för att få inflytande över de beslut som påverkar tillämpningen av de mänskliga rättigheterna. Humanas-studiens slutsats är att det är avgörande att kvinnor skaffar sig kunskap om hur det interamerikanska systemet fungerar, att kvinnoorganisationerna når beslutsfattarna med resultat av vetenskapliga studier och att samarbetsorganisationerna aktivt arbetar för att få in kvinnor på positioner där de kan påverka beslutsprocesserna.
