Montevideo, 061106 (IPS) – Den slutgiltiga deklarationen från helgens iberoamerikanska toppmöte i Uruguay, där ministrar från 19 latinamerikanska länder samt från Spanien, Portugal och Andorra träffades för att diskutera migration och utveckling, innehöll inga löften om att reglera papperslösa migrantarbetares legala status.
Temat för årets iberoamerikanska toppmöte – det 16:e – var migration och utveckling. Det dokument som utrikesministrarna undertecknade på lördagen innehöll dock inga löften om att sträva efter att effektivt implementera den internationella konventionen om skydd av alla migrantarbetares rättigheter. Nationerna uppmanas enbart att “ha den i åtanke”.
Två positioner utkristalliserades under toppmötet. De europeiska ländernas inställning bygger på strävan efter att reglera de internationella migrationsströmmarna genom att involvera ursprungsländerna i uppgiften att kontrollera vilka som lämnar länderna. Den latinamerikanska ståndpunkten fokuserar på migranternas mänskliga rättigheter och på att göra skillnad mellan frågan om migration och frågor om inrikes- och utrikespolitisk säkerhet, terrorism och droghandel.
Deklarationen från Montevideo anmodar stater att skriva under, ratificera eller ansluta sig till FN:s konventioner mot transnationell organiserad brottslighet, människohandel och trafficking, och att anpassa nationella lagar efter den internationella lagstiftingen i dessa frågor.
Vad gäller migrantarbetares rättigheter uttrycker toppmötet däremot bara en vilja att fortsätta dialogen om hur riktlinjer för skyddet av dessa rättigheter ska se ut. I denna dialog ska internationella avtal “tas i beaktande”.
Den internationella konventionen om migrantarbetares rättigheter fastslår att “migrantarbetare och deras familjemedlemmar är fria att lämna varje land, också sitt eget.” Den säger också att migrantarbetare har rätt till alla juridiska och arbetsrättsliga garantier och förmåner som finns i det land de bor och arbetar.
Konventionen om migrantarbetares rättigheter, som trädde i kraft år 2003, har bara ratificerats av 34 stater. Varken Spanien – näst efter USA världens största mottagare av latinamerikanska migrantarbetare – eller Portugal har skrivit under dokumentet.
Av de latinamerikanska länder som tar emot invandrare från andra länder i regionen har bara Chile signerat och ratificerat konventionen. Argentina och Brasilien, två stora mottagarländer, har inte gjort det.
Montevideo-uttalandet säger att migration inte är ett brott och att länder därför inte bör utforma sin politik i frågan på ett sätt som gör att invandrare riskerar att behandlas som kriminella. Det uppmärksammar också behovet av att länder samarbetar för att förebygga och bekämpa trafficking och människosmuggling.
Under förhandlingarna om det slutgiltiga uttalandet visade det sig att utrikesministrarna hade ganska olika inställning till hur mycket utrymme som borde ges till erkännandet av migranters mänskliga rättigheter respektive behovet av att kontrollera migrantflödet.
I deklarationen föreslås att man ska arrangera ett forum om migration och utveckling 2008. Två studier ska också genomföras – en om migration, och en om invandringens sociala och ekonomiska konsekvenserna för mottagarländerna.
I ett annat uttalande sa ministrarna vid toppmötet att byggandet av murar och staket inte går ihop med samarbete och vänskapliga relationer mellan stater.
Kommunikén uttryckte en djup oro över den amerikanska regeringens beslut att bygga ett staket längs gränsen mot Mexiko, vilket de iberoamerikanska ledarna menade var ett unilateralt agerande som går på tvärs mot den anda av förståelse som borde karaktärisera försöken att lösa problem grannländer emellan.
Ceuta och Melilla, två spanska enklaver i Marocko, omges av ett dubbelt staket av samma typ som det som planeras vid den amerikansk-mexikanska gränsen. Staketet har dock visat sig vara ineffektivt i att stoppa de afrikanska migranter som bestämt sig för att ta sig in i Europa.
Förra året fick 600 000 invandrare legal status i Spanien.
– Spanien kan inte jämföras med USA. Latinamerikanska migranter har problem med USA, inte med Spanien. Den behandling invandrade arbetare får av spanjorerna är helt annorlunda: där får de tillgång till läkarvård och tak över huvudet och där finns det ett visst skydd för minderåriga, säger Fredy Rivera, en ecuadoriansk sociolog vid Latinamerikanska fakulteten för socialvetenskap.
Deklarationen som antogs vid toppmötet skrevs under av utrikesministrarna från de 22 iberoamerikanska länderna: Andorra, Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Colombia, Costa Rica, Kuba, Dominikanska Republiken, Ecuador, El Salvador, Guatemala, Honduras, Mexiko, Nicaragua, Panama, Peru, Paraguay, Portugal, Spanien, Uruguay och Venezuela.
