Bryssel, 061103 (IPS) – Läkare utan gränser och andra organisationer som förespråkar allas rätt till mediciner de har råd med följer uppmärksamt utvecklingen i ett rättsfall som den schweiziska läkemedelsjätten Novartis driver mot Indiens patentlag.
– Om Novartis utmaning av den indiska patentlagen lyckas är risken att de som drabbas blir patienter i hela världen som är beroende av Indiens lågprismediciner, säger Ellen 't Hoen, projektledare för Läkare utan gränsers pågående kampanj för allas rätt till livsviktiga läkemedel.
– 84 procent av de bromsmediciner mot hiv och aids som vi använder i drygt 40 länder kommer från Indien. På grund av de låga priserna kan vi behandla 60 000 patienter. Om vi bara skulle använda patenterade läkemedel skulle vi inte ha möjlighet att behandla alls lika många. Och det är bara ett av många exempel, säger Ellen 't Hoen.
Förra året ändrade Indien sin patentlag för att efterleva världshandelsorganisationen WTO:s Trips-avtal, som reglerar patent på läkemedel.
– Indien lyder helt enkelt inte Trips. Vårt företag har rätt att tjäna pengar på de investeringar vi gjort inom forskning, också i Indien. Indien kommer att bli en av världens största marknader och de exporterar också stora mängder läkemedel, säger Novartis talesperson i Belgien, Xavier Thiriar.
Xavier Thiriar erkänner att tillgången till lågprisläkemedel kan bli ett problem, men säger också att Novartis samarbetar med Läkare utan gränser och ger bort mycket medicin gratis.
Men rabatter och gratis medicin från läkemedelsföretag kan aldrig bli en strukturell lösning på den akuta bristen på mediciner som världens fattiga har råd med. Det menar Sigrid Sterckx, professor i etik med specialisering på patentfrågor vid universitetet i Ghent.
– Indien lyder visst Trips. Det som landet motsätter sig är tilläggspatent på triviala förbättringar av redan kända molekyler. Det är tillåtet enligt Trips, säger Ellen 't Hoen.
Sådana “triviala förbättringar” kan till exempel vara att ta bort en sur smak. Enligt Sigrid Sterckx är det moraliskt uppenbart att en sådan sak inte borde vara patenterbar, men i USA och Europa räcker en sådan förändring av en produkt för att få ett nytt patent, vilket gör det möjligt att sälja medicinen dyrare och får patienter att tro att det skett en verklig förbättring.
Anledningen till att Novartis dragit Indiens patentlag inför rätta är att en indisk patentbyrå avslog en patentansökan för Novartis cancermedicin Gleevec med motiveringen att företaget försökte patentera en trivial förbättring. Xavier Thiriar förnekar dock att Novartis någonsin skulle ha patenterat triviala förbättringar, i Indien eller i något annat land.
Men nu det står det mer på spel än Novartis variant av Gleevec. Novartis gjorde inte bara rättssak av själva Gleevec-fallet, utan beslutade att utmana hela den indiska patentlagen. Företaget har stämt den indiska regeringen, indiska producenter av generiska mediciner och en grupp indiska cancerpatienter. Fallet behandlas av Högsta domstolen i Chennai i södra Indien.
– Det här riskerar att bli ett mycket farligt prejudikat för Indien och andra länder, säger Leena Menghaney från Läkare utan gränser. – Människor i utvecklingsländer som Indien har inga sjukförsäkringar och när de blir sjuka kan de till och med tvingas att sälja sina hus för att ha råd att få behandling. Man kan inte tillämpa västs system över hela världen. Patentlagen får inte urholkas på det här sättet, säger Menghaney.
Läkare utan gränser och 16 andra organisationer har nu i ett öppet brev bett Novartis att ta tillbaka sin stämning. En av undertecknarna är den förre presidenten i Schweiz, Ruth Dreifuss, som i dag sitter i världshälsoorganisationen WHO:s kommission för intellektuell egendom, innovation och folkhälsa.
Sigrid Sterckx jämför Gleevec-fallet med en stämning som flera stora läkemedelsföretag gjorde mot Nelson Mandels regering i Sydafrika år 1998. Företagen krävde att Sydafrika skulle slopa en lag som gjorde det möjligt att producera och importera billiga varianter av patenterade bromsmediciner åt hiv- och aidspatienter. Företagen drog sig slutligen ur rättsfallet år 2001.
– Fallet blev ett fullständigt pr-fiasko för hela läkemedelsindustrin. Har de inte lärt sig någonting av den historien? säger Sterckx.
