Bogota, 061019 (IPS) – Enligt officiell statstik lever 49,2 procent av Colombias invånare i fattigdom, men flera folkrörelser och analytiker menar att de fattiga är långt fler och att regeringen medvetet försöker mörka den verkliga fattigdomen genom sitt sätt att räkna.
Den colombianska regeringen definierar en fattig som någon med lägre inkomst än 225 000 colombianska pesos, cirka 720 kronor, i månaden. Detta belopp ska enligt regeringen räcka till de grundläggande behoven av mat, boende och uppvärmning, utbildning, mediciner och transporter. Men kritikerna menar att den verkliga kostnaden för att täcka basbehoven är högre och att den fattigdomen i landet i själva verket är mer utbredd. Ekonomen Ricardo Bonilla, professor vid det Nationella universitetet, har varit med och författat en studie om makroekonomin i Colombia på uppdrag av Centret för utvecklingsforskning och riksrevisionsverket. Han förklarar hur beräkningen av vem som är fattig har gjorts och varför den är omdebatterad.
– Regeringens beräkningsmodell är framtagen av Fattigdomsdelegationen, som fått i uppdrag att studera utvecklingen i Colombia sedan 1990 och att ta fram en schablon för fattigdomsberäkning för 2005. Uppdraget fick delegationen av regeringen med stöd av den inter-amerikanska utvecklingsbanken och andra nationella och internationella institutioner, säger Bonilla.
Den nya schablonen på 225 000 pesos antogs förra året. Den är dock lägre än en beräkningsmodell som användes tidigare, men som aldrig blev officiellt godkänd i Colombia. Om man använder det gamla sättet att beräkna är 60 procent av befolkningen fattiga, säger Bonilla. Alberto Yepes, samordare för kampanjen “Ingen ursäkt 2015, Colombia befriat från fattigdom”, är en av dem som anser att det nya måttet för fattigdom är en del av högerregeringens strategi. Han menar att den största anledningen till den växande fattigdomen är de arbetsmarknadsreformer som antogs av regeringen 2002. Regeringen hävdade att reformerna skulle skapa nya jobb men kritikerna menar att de bara gjorde de fattiga fattigare och de rika rikare.
– De tog bort söndagar och helgdagar och övertid. Utökade arbetsdagen till klockan tio på kvällen, samtidigt som lönerna för okvalificerat arbete har minskat, säger Yepes. Den senaste månaden har flera protester mot fattigdomen arrangerats i Colombia som en del av den globala kampanjen “Stand Up Against Poverty”. Förra torsdagen samlades invånare i Medellín utanför stadens offentliga serviceföretag. Deras slogan var “Antingen äter vi, eller så betalar vi våra räkningar”. Under tisdagen arrangerades möten på torget på det nationella universitetet i huvudstaden Bogotá och till onsdagen planerade aktivisterna att ockupera det största torget i centrala Bogotá med krav på att deras politiker ger högsta prioritet till kampen mot fattigdomen.
