New York, 061016 (IPS) – I dagarna försöker tusentals människor i hela världen att komma in i Guinness rekordbok genom att delta i aktionen “Stand Up Against Poverty”. Genom aktionen vill de uppmana regeringar och andra beslutsfattare att agera för rättvis handel och för att uppnå FN:s millenniemål för att utrota fattigdomen.
För att komma in i Guinness rekordbok måste minst 10 000 personer delta i de aktioner som är inplanerade eller själva göra aktioner som de registrerar på hemsidan whiteband.org. Det är Globalt upprop för aktion mot fattigdom, GCAP, som formulerat kraven som ligger till grund för den kampanj som nu pågått i en månad och avslutades med Stå upp-aktionen på söndagen och måndagen.
Kraven är bland annat total och villkorslös skuldavskrivning för världens fattiga länder, stopp för påtryckningar från internationella organisationer att privatisera och kommersialisera gemensamma välfärdstjänster, avsevärda höjningar och kvalitetsförbättringar av biståndsmedel och rättvisa handelsregler.
GCAP är en allians mellan 112 nationella kampanjgrupper, fackföreningar, organisationer och individer och som har som mål att öka allmänhetens medvetenhet om FN:s millenniemål.
Kumi Naidoo är en av talespersonerna för GCAP. Han menar att det är nödvändigt att sätta press på regeringar att genomföra de planer de arbetar fram i samarbeten som G8, så att det inte bara blir tomma löften.
– Vi måste bygga upp allmänhetens medvetenhet om de positiva konsekvenserna av att de rika länderna tar ansvar för skuldavskrivning och för bättre och mer bistånd, säger Kumi Naidoo.
Sedan år 2005 har 30 miljoner aktioner för att bekämpa fattigdomen genomförts av GCAP:s anhängare. Naidoo menar att det faktum att den allmänna opinionen för fattigdomsbekämpning visat sig vara så stark har fått viss genklang i G8 – till exempel har G8 lovat att öka biståndet till 50 miljarder dollar per år innan år 2010. Men Naidoo säger också att det tycks vara lätt för regeringar att lova saker när de möts för att diskutera, men desto svårare att genomföra löftena när de är på hemmaplan. – Den största besvikelsen är den totala bristen på handling vad gäller rättvis handel. Skuldavskrivning och bistånd handlar om att kompensera för historiska orättvisor som kolonialismen skapat, medan rättvis handel är framåtblickande och ger länder en chans att slippa fastna i biståndsfällan. Men de rika länderna, och särskilt EU och USA, har fullkomligt våldfört sig på idén om att den fattiga delen av världen ska få en sådan chans. Ett stort svek, säger han.
Än i dag är det bara fem länder i världen som lever upp till de åtaganden den rika världen åtog sig på 1970-talet, då det beslutades att biståndet från ett utvecklat land ska uppgå till en procent av landets bruttonationalprodukt. Dessa länder är Sverige, Danmark, Norge, Nederländerna och Luxemburg.
– Till och med ett land som Storbritannien, som ledde bekämpningen av fattigdomen i G8 förra året, pratar om att nå 1970-talets målsättningar innan år 2013. Mer än 35 år är en rätt lång tid att vänta på mindre än en procent. Det visar att många rika länder inte förstått hur akut fattigdomstragedin är. Människor dör varje dag av orsaker man lätt hade kunnat förebygga, säger Naidoo.
I Syd ser GCAP:s arbete annorlunda ut än i Nord. GCAP anser att den globala ekonomin skapar hinder på makronivå för fattigdomsbegränsning och att i första hand de rika ländernas regeringar bär ansvaret för att göra något åt det, men menar samtidigt att detta faktum inte kan är en ursäkt för att låta bli att göra framsteg på områden som ligger inom en regerings omedelbara kontroll, som att bekämpa korruption, arbeta för ökad jämställdhet mellan könen och stärka de mänskliga rättigheterna. Det är därför på dessa områden de försöker få fattiga länders beslutsfattare att agera.
– Om de rika och de fattiga ländernas regeringar skulle arbeta med de olika områden de har störst ansvar för skulle vi mer effektivt kunna närma oss millenniemålen, säger Kumi Naidoo.
Mobiliseringsaktionernas styrka är enligt Naidoo att de knyter samman människor som ensamma dagligen arbetar med de här frågorna under i vissa fall mycket svåra omständigheter. – I Etiopien sitter två GCAP-aktivister, Daniel Bekele och Netsanet Demissie, i fängelse sedan ett år tillbaka för att de varit med och organiserat en fredlig demonstration för att uppmärksamma oegentligheter omkring det etiopiska valet. För människor som dem betyder det mycket att veta att det är många här ute som deltar i den kamp de betalat ett så högt pris för. Det är en svår kamp, men att vi kämpar visar att vi rör oss framåt och att vi inte är ensamma. GCAP kommer att delta i World Social Forum i Nairobi nästa år. Nätverket hoppas att millenniemålen tills dess ska vara till hälften uppfyllda och att man med anledning av det ska kunna fira med en jättelik mobiliseringsaktion för att komma hela vägen fram till de uppsatta målen.
