Teheran, 060928 (IPS) – Föreställ dig en flicka som vid upprepade tillfällen blir våldtagen av en vuxen man utan att våga berätta för någon om övergreppen. Och när det sedan kommer fram döms hon, inte han, till hängning för sexualbrott. Så ser verkligheten år 2006 ut i Iran.
För två år sedan dömdes Atefeh Sahaaleh Rajabi till döden efter en hastigt genomförd rättegång. Hennes fall fick internationell uppmärksamhet, bland annat för att hon inte fick någon advokat. Enligt dokumenten från rättegången var hon 22 år när dödsdomen trädde i kraft, men hennes födelseattest och hennes pappas identitetsinformation bevisar att hon i själva verket bara var 16.
Sahaaleh dömdes för att ha haft “otillåtet sex” med en man vid fyra tillfällen. Människorättsaktivister, en rapport från Amnesty International och en BBC-dokumentär menar dock att det som hände var att hon våldtogs flera gånger av en 51-årig man. Hon hängdes. Han fick 100 piskrapp.
Sedan Sahaalehs död har Amnesty dokumenterat ytterligare nio barn som avrättats av staten. Utöver de barn som nämns i Amnestys rapport har också Kaveh Habibnezhad, 14, dött: han avled efter ett piskstraff. Pojkens brott var att han ätit offentligt under fastemånaden.
Grupper såsom FN:s barnrättskommitté, Amnesty International och Hands Off Cain har uppmanat Iran att avskaffa dödsstraffet för barn. De menar att Teheran maskerar barnavrättningarna genom att skjuta upp själva verkställandet tills dess att barnet fyllt 18, eller att ljuga om den dödsdömda fångens ålder.
– Iran är det enda land i världen som fortfarande avrättar barn, säger Piers Bannister, koordinator för arbetet mot dödsstraff inom Amnesty International i London.
Den iranska staten kräver att pojkar tar juridiskt ansvar från 15 års ålder. Flickor kan ställas inför rätta redan när de är nio.
Iran har skivit under barnkonventionen och den internationella konventionen om medborgerliga rättigheter, vilket betyder att landet förbundit sig till att inte avrätta någon för brott personen begått innan hon eller han var 18 år. Men Iran har vid upprepade tillfällen brutit mot dessa konventioner.
Under de senaste 15 åren har Amnesty dokumenterat 19 fall där de åtalade varit barn när de begick brottet och ändå dömts till hängning.
Zhila och Bakhtiar Izadyar, ett syskonpar från Marivan i västra Iran, åtalades år 2004 för incest efter att deras far upptäckt att Zhila var gravid. Barnen var då 13 och 15 år gamla. Zhila dömdes till döden och hennes bror till spöstraff och fängelse. Efter flera kampanjer och internationella påtryckningar omvandlades dock hennes dödsdom till spöstraff, vilket hon sedan fick precis innan hon skulle föda sitt barn.
Det som både barn och vuxna oftast döms till döden för i Iran är mord och så kallad sexrelaterad brottslighet, till exempel otrohet, incest, äktenskapsbrott, prostitution och homosexualitet. Ibland kan också narkotikarelaterade brott bestraffas med döden.
När någon mördats ger sharialagarna offrets familj rätt att välja hur förövaren ska straffas: med diye – så kallade blodspengar – eller qisas – att förövaren får ge sitt liv för att han eller hon tagit en annans.
– Mördarens familj kan betala en kompensation till offrets familj och på så sätt undslippa en dödsdom. Därför kan rika komma undan med mord, men de fattiga dör, säger Bannister.
Medborgarrättsgrupper har också påtalat att Iran – som näst Kina avrättar flest i världen – dömer kvinnor till döden för så kallade sexualbrott, medan män döms till spöstraff för samma brott. Den ojämlika straffskalan beror på att män, men inte kvinnor, enligt sharialagen har rätt att ha flera tillfälliga makar.
