Teheran, 060920 (IPS) – Universiteten i Iran förbereder sig för en ny termin, som väntas präglas av hårdare statlig kontroll över studentorganisationer och fakulteter. Kanske blir det till och med en andra “kulturrevolution”, som landets hårdföre president Mahmoud Ahmedinejad vill se.
Ahmadinejad har redan krävt att universitetsstudenterna ska protestera mot liberalism och sekularism. – Vårt kontor på universitetet förstördes en natt för några veckor sedan. Sedan förra terminens slut har ett antal av våra medlemmar fängslats, och nyligen fick ett antal studenter inte registrera sig för sina magisterkurser, säger en studentaktivist från Amir Kabir-universitetet.
Ett uttalande från Studenternas islamiska förbund vid Teherans universitet och stadens medicinska universitet listar 23 studenter som har blivit vägrade att registrera sig. Ali Sarafraz Yazdi, som är medlem i parlamentets utbildnings- och forskningsutskott, förnekar att studenter har förvägrats att fortsätta sin utbildning, men till den iranska nyhetsbyrån ILNA säger han också att “varje land har rätt att hindra störande och problemskapande individer från att använda landets faciliteter, såsom utbildning.” Irans center för försvar av mänskliga rättigheter, som leds av 2003 års vinnare av Nobels fredspris, Shirin Ebadi, har i ett uttalande varnat för att det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna att förvägra studenter den utbildning de har antagits till. Enligt uttalandet berörs fler än 100 studenter.
– När universiteten vägrar låta studenter skriva in sig påminner det om den “filtrering” som var vanlig förr. I en av mina klasser förklarades 1988 sex antagna studenter “olämpliga” av de kommittéer som kontrollerade studenter. På den tiden fanns det sådana kommittéer för allting, säger en pensionerad professor från Teherans universitet. – Många unga som inte fick tillgång till högre utbildning har emigrerat till andra länder. Denna “hjärnflykt” är fortfarande ett allvarligt problem.
En medlem av centralrådet för universitetens Islamiska förbund säger till ILNA att presidenten vill se en religiös rensning av universiteten. – De lärare och professorer som han anklagar för sekularism är de som överlevde “kulturrevolutionen” 1980-1982. Den fick så svåra konsekvenser att det i sig borde göra att man aldrig upprepar något sådant.
Förra året utsågs ayatollahn Abbasali Amid Zanjani till ledare för Teherans universitet. Normalt sett utser universitetsrådet skolans ledare, men Zanjani utnämndes av regimens vetenskapsdepartement och blev universitetets första religiösa ledare. Många av studenterna protesterade mot utnämningen, och i juni i år fortsatte protesterna, då ett antal lektorer och professorer beordrades att gå i pension. Demonstranterna hävdade att de hade tvingats gå i pension på grund av sina politiska åsikter, och krävde att Zanjani skulle avgå.
Kravet på att skilja religionen från staten fördes fram av en liten grupp studenter som leddes av bland andra Akbar Mohammadi i slutet av nittiotalet. Mohammadi dog den 30 juli i år i Evin-fängelset, efter en 30 dagar lång hungerstrejk.
Mohammadi greps och ställdes inför rätta för att ha uppviglat till de upplopp som följde när studenter 1999 demonstrerade mot att myndigheterna hade förbjudit en reformistisk tidning. Demonstrationerna slogs ned av civilklädda poliser och kravallpoliser. Studentbostäder förstördes, en person dog och flera andra skadades allvarligt. En kvinnlig aktivist från Teherans universitet beskriver att studentrörelsen utsätts för två olika sorters tryck. Det första riktar sig mot enskilda personer.
– Individer fängslas eller förhindras att delta i utbildningen, och en del familjer har kallats av underrättelsetjänster och blivit “varnade” om deras barns politiska aktiviteter. Den andra påtryckningsmetoden riktar sig mot studenternas organisationer.
– Byrån för studenternas enhet utsattes för en razzia den 18 september. Dokument beslagtogs, och lokalerna förseglades. Det är en signal till organisationen, som har fler medlemmar på landets universitet än någon annan, säger den kvinnliga aktivisten.
– Målet är att frånta studentrörelsen dess ledare, att skrämma individer och att få studenterna att undvika politisk aktivitet.
