Johannesburg, 060920 (IPS) – För 35 år sedan fanns 18 av världens minst utvecklade länder, de så kallade MUL-länderna, i Afrika. I dag räknas 34 av kontinentens länder till världens minst utvecklade.
MUL-kategorin skapades av FN 1971 som ett erkännande av att världens allra fattigaste länder var i behov av särskild hjälp. Men sedan dess har antalet länder i denna kategori dubblerats, till 50. Det enda afrikanska land som hittills har lyckats lyfta sig ur kategorin är det mineralrika Botswana. – Botswana har en stark resursbas och en liten befolkning, säger Imraan Valodia, forskare i utvecklingsfrågor vid KwaZulu-Natals universitet i Sydafrika. Det finns också förhoppningar om att Kap Verde och Maldiverna kommer att kunna ta sig ur MUL-kategorin, men tsunamin i december 2004 fördröjde den positiva utvecklingen på Maldiverna. Enligt en ny rapport från FN:s organ för handel och utveckling, Unctad, har flera afrikanska MUL-länder gjort ekonomiska framsteg. Mellan 2001 och 2004 ökade exempelvis den ekonomiska tillväxten i Angola, Ekvatorialguinea, Moçambique, Sierra Leone och Tchad med sju procent eller mer, enligt Unctad. Men samtidigt misslyckades oljerika Angola med att minska barnadödligheten och öka tillgången till rent dricksvatten.
– Även om den ekonomiska statistiken visar på positiv tillväxt så ser man ingen minskning av fattigdomen i Afrika, säger Vitale Meja, programchef vid den ickestatliga organisationen African Forum and Network on Debt and Development i Harare.
– Sjukvården är en röra, transportsystemet är i dåligt skick och afrikanerna ber fortfarande om mat från biståndorganisationer, säger han.
– Afrika blir fattigare. Länder som Kongo-Kinshasa och Somalia sjunker allt djupare ner i fattigdom. Detsamma gäller oljeproducerade länder som Angola. Vi tror inte att landet kommer att ta sig ur kategorin “minst utvecklade länder” inom en snar framtid, säger han. Imraan Valodia menar att de afrikanska MUL-länderna hålls tillbaka av en rad faktorer, både interna och externa. – Det finns faktorer som kontrolleras av länderna själva. Det handlar främst om kulturella och sociala frågor som hindrar utvecklingen. Det finns också tydliga fall av korruption. Vissa länder har dålig infrastuktur och saknar nödvändig kunskap, säger Valodia. – Dessutom finns det externa faktorer. Inte alla MUL-länder är delaktiga i den globala handeln, men de som är det är beroende av en eller två grödor som kakao eller bomull. MUL-länderna är svaga och klarar inte att göra sin röst hörd i internationella institutioner som WTO, säger han.
Vitale Meja pekar också på skuldproblematiken som många afrikanska länder dras med. – Exempelvis Liberia behöver skuldavskrivning. Med en befolkning på 3,6 miljoner är landet skyldigt 3,5 miljarder dollar, framför allt till USA, Storbritannien och Tyskland, säger Meja.
Varje liberian är alltså skyldig givarländerna 972 dollar, samtidigt som 85 procent av befolkningen i det krigshärjade landet lever på mindre än en dollar om dagen.
Ett lands MUL-status bestäms av landets inkomster per capita, dess ekonomiska sårbarhet och dess så kallade mänskliga resurser. Till de mänskliga resurserna räknas bland annat läs- och skrivkunnigheten bland vuxna. Ett lands ekonomiska sårbarhet bedöms utifrån faktorer som huruvida landets jordbruksproduktion och export är ojämn och osäker.
