Peking, 060327 (IPS) – “Kärnfrågan för Kinas bönder är rätten till mark”, sade premiärminister Wen Jiabao till lagstiftarna vid Folkkongressens årliga möte i mars. Men samidigt bordlade ledarna den jordbruksreform som skulle ge kinesiska bönder rätten till den mark de brukar och på allvar förändra livsvillkoren för landsortsbefolkningen.
Den försummelse som kommunistpartiets ledare har visat Kinas vidsträckta och underutvecklade landsbygd under mer än 20 år av ekonomisk tillväxt får de nu stå till svars för, när den slår tillbaka i form av socialt uppror.
Den lagstiftande församlingen tillkännagav under mötet att de planerade förändringar av “epokgörande betydelse” för att lätta på den börda som landsortsbefolkningen fått bära. Kommunistpartiet hoppas därmed att kunna lätta på trycket från de jäsande sociala spänningarna i landet.
Församlingen lovade att avskaffa landsbygdsskatten och öka konsumtionen. De sade vidare att den undermåliga hälso- och sjukvården på landsbygden kunde räkna med ökade anslag och att grundskola för barn på landet skulle göras kostnadsfri.
Men en potentiellt viktigare förbättring av livsvillkoren för landsortsbefolkningen, reformen av markrättigheter, bordlades vid mötet. Många experter menar att denna ofta debatterade och alltid uppskjutna reform är det verkliga testet för regeringen, om de ska framstå som trovärdiga i sitt engagemang för de fattiga på landsbygden. – Om inte bönderna får makten att bli sina egna herrar kommer de att fortsätta att trakasseras av lokala myndigheter och företagsledare – och bli en än starkare destabiliserande kraft, säger ekonomen Sitao Xu på Företagsekonomiska Nätverket i Hongkong.
I dag kan bönder enbart arrendera mark. Därmed kan de inte belåna marken för att investera i jordbruksförbättringar och därmed ha möjlighet att höja produktiviteten.
– Nästa steg måste bli att låta bönder förlänga arrendetiderna, som ett steg på vägen till privatisering. Eller tillåta att bönderna även använder marken till andra, mer lukrativa aktiviteter än jordbruk, säger Xu.
Markrättighetskonflikter har varit orsaken till en stor del av den sociala oro Kina har erfarit under de senaste åren, särskilt när jordbruksmark har beslagtagits av byggherrar, som ofta arbetar hand i hand med lokala myndigheter.
Bara en bråkdel av pengarna för den beslagtagna marken når de bortkörda bönderna. Mest får de lokala myndigheterna, som har makten att besluta om vad marken ska användas till.
Lurade på sin mark, småbrukarnas mest grundläggande tillgång, har bönderna flera gånger startat regelrätta upplopp. Sådana protester har på senare tid blivit allt mer våldsamma och utbredda, trots att Peking har krävt att de lokala myndigheterna ska sätta stopp för protesterna.
Under 2005 ledde 87 000 bondeprotester till våld, enligt Kinas säkerhetsdepartement. Det var en ökning från 74 000 våldsamma protester under 2004. I 17 aktioner deltog fler än 10 000 människor. Premiärministern Wen Jiabao lovade under Folkkongressens sammanträde att överträdelser mot bönders arrendesrätt ska bestraffas, men ha sade inte om böndernas rättigheter på något sätt kommer att utökas eller reformeras.
Sedan 2004 har ett lagförslag om reformerad äganderätt debatterats i Kina. Förslaget har nu bordlagts ännu ett år. Ett av de största problemen med lagförslaget är att frågan om böndernas rätt att äga marken de brukar inte finns med, enligt Yang Jingyu, juridisk expert som sitter i Folkkongressens juridiska kommitté. – Vi i kommittén har fått in många förslag om detta och det finns en konsensus kring att vi måste utreda frågan mer, säger Yang till Pekingtidningen Xinjingbao. Bristen på markrättigheter anses också vara en av de främsta orsakerna till att inkomsterna på landsbygden inte ökar. Inkomstklyftan mellan städerna och landsbygden är stor och växer. Under 2005 låg den årliga disponibla inkomsten i städerna på cirka 10 000 kronor medan den på landsbygden bara var cirka 3 000 kronor. Omkring två tredjedelar av Kinas 1,3 miljarder människor lever fortfarande utanför de största städerna och omkring hälften tjänar sitt levebröd där. Kinas landsbygd har tjänat minst på de senaste årens ekonomiska boom, delvis på grund av jordbrukets låga produktivitet. Jordbruket stod för 47 procent av arbetsmarkanden under 2004 men bidrog bara till 15,2 procent av BNP.
