Luanda, 060302 (IPS) – När man kommer in på Angolas största BB är det första som träffar en lukten: en kväljande kombination av blod och avföring. När magen lugnat sig och ögonen vant sig vid det dåliga ljuset inne på Maternidade Lucrecia Paim ger trasiga fönster och grå väggar en vink om det usla skick sjukhuset är i.
En höggravid kvinna klädd i en trasig t-shirt och sarong har uppenbart mycket ont. Hon går upp och ner för korridoren, tills hon slutligen lutar sig mot väggen. Blod droppar ner för hennes ben. Ingen erbjuder henne någon hjälp eller en vänligt ord. Ingen torkar upp blodet från golvet. Denna scen är en illustration över hur farlig och smärtsam en graviditet kan vara i Angola. På 1000 födda barn dör 17 kvinnor i landet, enligt FN:s barnfond Unicef. Risken att dö på grund av graviditet är mer än dubbet så hög i Angola som i övriga länder i Afrika söder om Sahara.
Dessa usla siffror är till största delen ett arv efter 27 år av inbördeskrig. Kriget tog slut 2002 men trots att landet nu är inne på fjärde året av fred så saknas fortfarande i stor utsträckning grundläggande sjukvård. Många vägar är dessutom inte framkomliga på grund av gropar och minor vilket gör att den service som finns inte är tillgänglig för många som bor utanför städerna.
Gravida kvinnor får ofta klara sig helt utan mödravård. De får ingen information om hygien, nutrition, aids eller malariaprevention. Malaria orsakar blodbrist hos gravida kvinnor.
– Det råder brist på mottagningar, och när kvinnorna söker hjälp är det ofta väldigt sent, säger Maryse Ducloux, biträdande samordare för hjälporganisationen Läkare utan gränser.
Många kvinnor föder hemma, utan professionell hjälp, vilket innebär att inte särskilt allvarliga komplikationer kan leda till döden. Dessutom är abort olagligt i Angola, utom när kvinnans liv är i fara, vilket leder till många illegala aborter. – Det finns inga abortkliniker men det hindrar inte vissa kvinnor från att försöka hemma, bland annat med hjälp av traditionella mediciner. När de kommer till vårt sjukhus är de ofta i fruktansvärt dåligt skick, säger Ducloux. Angolas regering har lovat att minska antalet kvinnor som dör i barnsäng med en tredjedel före 2008. Men det är mycket tveksamt om det kommer att lyckas eftersom landet har en rad stora, akuta problem att ta itu med. Angolanska kvinnor föder i genomsnitt sju barn. Merparten får sitt första barn redan som tonåringar. Tillgången till preventivmedel är mycket dåligt. På Maternidade Lucrecia Paim i Luanda får 21-åriga Lucia dra konsekvenserna av underinvesteringarna i mödravården. Gravida Lucia kom för sent till sjukhuset och flickan hon bar på dog. Hennes mamma Teresa Miguel sitter i väntrummet och gråter och ber för att inte också Lucia ska dö av de blödningar hon fått. Sjuksköterskorna har bett Teresa Miguel att gå iväg och köpa mediciner till Lucia, men Teresa är så chockad att hon inte riktigt vet vad hon ska köpa – eller var. En tonårsflicka i väntrummet styrker oroligt över sin svullna mage.
– Om man inte har pengar till medicin och förband får man ingen behandlig, säger hon. I handen kramar hon en 200 kwanza-sedel, värd cirka 18 kronor. Men den bedrövliga sanningen är att hon, Lucia och till och med den blödande kvinnan som hasar runt i korridoren, tillhör de lyckligt lottade. De bor åtminstone i närheten av huvudstaden och det finns en klink de kan vända sig till. De flesta kvinnor i Angola får helt enkelt klara sig själva.
*Kvinnorna i artikeln heter egentligen något annat.
