Bangkok, 060213 (IPS) – Medan man i Sydostasiens huvudstäder pratar ökad rörelsefrihet för människor i regionen, kan de tusentals statslösa barnen som lever i gränsstäderna bara drömma om att få del av de utökade fri- och rättigheterna.
De statslösa barnen, vars föräldrar lämnat sina hemländer för att undkomma förtryck eller arbetslöshet och fattigdom, saknar identitetshandlingar i det land där de fötts. Deras föräldrars hemländer vägrar också att erkänna dem som medborgare. – I Thailand och i Yunnan-provinsen i Kina är de statslösa barnen mest synliga, säger Reiko Harima, samordnare på ett icke-statligt migrationscenter i Hongkong.
Omkring 100 000 statslösa barn beräknas leva i städer längs den thailändska gränsen enligt Jackie Pollock, som är aktiv i den icke-statliga organisationen Map som arbetar för gästarbetares rättigheter.
Enligt den thailändska regeringens beräkningar föds mellan 3 000 och 15 000 barn till gästarbetare varje år i landet. – De barn som inte talar sitt hemlands språk erkänns inte som medborgare av staten. De står utan medborgarskap och är i praktiken rättslösa, säger Pollock. Och barnen blir allt fler i takt med att migrationen i regionen ökar. Cirka två miljoner människor har lämnat sina hem för att ta sig till intilliggande länder i jakt på arbete, enligt en ny rapport från Mekongs migrationsnätverk.
Sex länder studeras i rapporten: Burma, Kambodja, Laos, Thailand, Vietnam och Yunnan-provinsen i Kina. Majoriteten av migranterna har sökt sig till Kambodja, Thailand och Yunnan.
Thailands gästarbetarpopulation är störst och uppgår till över en miljon människor. Det förklaras i rapporten med att landets ekonomi växt sig jämförelsevis stor och att antalet arbetstillfällen därför varit fler än i omkringliggande länder. Inkomsten per person motsvarade i Thailand genomsnitt knappt 18 000 svenska kronor per år, vilket kan jämföras med Burmas 12 gånger lägre medelinkomst: 1 400 kr per person och år. Migrantarbetarna jobbar bland annat inom jordbruk och fiske, som byggarbetare, i fabriker och med så kallade hushållsnära tjänster. Många kvinnor försörjer sig inom sexindustrin.
– Det viktigaste verktyget i kampen för att ge de statslösa barnen födelsebevis där de är födda är att lokalsamhället accepterar gästarbetarna, säger Chou Bun Eng, som företräder organisationen Kambodjanska kvinnor för fred och utveckling. Barnens situation har försvårats av regeringarna i regionens motvilja att underteckna FN-konventionen om gästarbetares rättigheter, som började gälla år 2003. – Det är farligt att låta en stor grupp människor växa upp i statslöshet. Barnen som inte har rätt till sjukvård, utbildning och arbete kommer som vuxna att bli alienerade från samhället, säger Christopher Lowenstein-Lom, talesperson för Internationella migrationsorganisationen IOM:s kontor i Asien.
Regeringarna tenderar att kringgå frågor som rör gästarbetare, eftersom det är en politiskt “het potatis”, menar han.
Trots detta visar ingen av regeringarna i regionen så låg tolerans mot gästarbetare som skaffar barn som Singapores och Malaysias. I båda dessa länder tvingas kvinnliga gästarbetare att graviditetstesta sig innan de får nyanställas. Är de gravida avvisas de även om deras arbetskontrakt inte löpt ut.
