Santiago, 060209 (IPS) – Valet av Chiles första kvinnliga president och hennes beslut att tillsätta lika många kvinnor som män på ministerposterna är steg i rätt rikting på vägen mot jämställdhet. Men aktivister och myndigheter är eniga om att mer konkreta åtgärder behövs.
– För tre år sedan hade ingen kunnat tro att ett så manschauvinistiskt samhälle som Chile någonsin skulle välja en kvinna till president. Valet har inneburit en kulturell revolution, säger Paulina Weber, en av förgrundsgestalterna för Rörelsen för kvinnors frigörelse, MEMCH.
President Michelle Bachelet gick till val med löftet att se till att lika många kvinnor som män skulle ha ministerposter i hennes regering. Hon fick 53 procent av rösterna i valet och har nu uppfyllt sitt vallöfte.
Flera av de kvinnliga ministrarna har nyckelpositioner i regeringen. Socialisten och advokaten Paulina Veloso har utsetts till presidentens generalsekretare med ansvar för regeringens kontakter med kongressen, och ekonomen Vivianne Blanlot leder försvarsdepartementet.
Bachelet har alltså utsett sina ministrar, totalt 22 stycken, och den nya regeringen tillträder den 11 mars. Då kommer också skådespelerskan Paulina Urrutia, numera kulturminister, finansminister Ingrid Antonijevic och hälsominister María Soledad Barría att vara på plats.
Men experter menar att även om det är en viktig förändring att könsutjämna representationen i regeringen, är det inte nog för att säkerställa att kvinnor inte hindras från att nå andra maktpositioner, exempelvis som borgmästare, parlamentariker och senatorer. Andelen kvinnor på valbara poster har ökat från 10 procent till 20 procent under de senaste 15 åren, men många kvinnor har fortfarande svårigheter med att få ihop arbetsliv och familjeliv, eftersom de ojämlika könsrollerna fortfarande är cementerade i många familjer. Den nya kulturministern Paulina Urrutia, 37 år, deklarerade nyligen i en radiointervju att hon kommer att vänta med att skaffa barn för att kunna koncentrera sig på sitt arbete som minister. Valet av Bachelet som president och det jämförelsevis stora antalet kvinnor i hennes regering kan få en “dominoeffekt” på andra processer, vilket kan leda till ökad jämlikhet mellan könen, menar Virginia Guzmán, vice ordförande för kvinnocentret Domos. – Kvinnor handskas annorlunda med makt än män. De är mindre inriktade på hierarkier och mer på samarbete, och de är mer öppna för vanligt folks åsikter, säger Virginia Guzmán. Därigenom kan fler kompetenta kvinnor komma in i politiken, menar hon.
Guzmán har förtroende för alla de kvinnor Bachelet tillsatt. Hon anser att de är professionella och redan tidigare har bevisat att de vill kämpa för jämlikhet mellan kvinnor och män.
Paulina Weber från MEMCH, däremot, säger att man inte kan utesluta att de kvinnliga ministrarna kommer att anpassa sig till ett traditionellt manligt sätt att styra. Det skulle i så fall vara ett svek mot presidentens vallöfte: att arbeta närmare allmänheten, uppmuntra deltagande demokrati och ta de sociala problemen i det chilenska samhället på allvar. Enligt Weber kommer Bachelet och hennes ministrar inte att få det lätt.
– Folk kommer att ha ögonen på dem och uppmärksamma minsta misstag, eftersom kvinnor generellt döms hårdare än män. Det är ett manschauvinistiskt och utbrett sätt att hålla kvinnor på mattan, säger hon. Ett bevis på detta, menar Weber, var diskussionerna inför valet. Många ifrågasatte om Bachelet verkligen skulle klara av att vara president om hon blev vald. De manliga kandidaterna ifrågasattes aldrig på motsvarande sätt.
Den avgående kvinnoministern Cecilia Pérez säger att framtiden ser lovande ut vad gäller lika rättigheter för kvinnor och män i Chile, men menar att en kvoteringslag skulle behövas för att utjämna könsbalansen på maktpositioner i samhället. Pérez noterar att olika typer av kvoteringssystem har införts i flera länder och att de vanligtvis är tillfälliga åtgärder för att uppnå önskad effekt “tills dess att det finns en balans”. I Latinamerika har redan Argentina, Bolivia, Brasilien, Colombia, Costa Rica, Dominikanska Republiken, Panama och Venezuela kvoteringssystem. Många förutspår dock att diskussionen om möjligheten att kvotera in kvinnor kommer att dra ut på tiden. Redan år 2002 och 2004 presenterades förslag på att införa lagar för att reglera könsbalansen, men frågan bordlades båda gångerna. – Under förra året höll vi debatter i hela landet, där både lagstiftare och civilsamhället deltog, för att se om det fanns nationell konsensus ifråga om behovet av kvotering. Jag förvånades då av att det fanns kvinnor på lagstiftande poster som kritiserade idén och menade att endast hänsyn till meriter borde tas, säger Pérez.
Perez efterträdare Laura Albornoz planerar dock att presentera ett förslag på en kvoteringslag för kongressen. Hon vill att 40 procent av kandidaterna i kongressvalet ska vara kvinnor. Troligen kommer förslaget att diskuteras i mars.
President Bachelet har också lagt förslag på gratis barnomsorg för fattiga, arbetande mödrar, samt ett förslag om att förbättra anställningssäkerheten och antidiskrimineringsreglerna i den offentliga sektorn. På internationella kvinnodagen den 8 mars kommer cirka 100 organisationer att inta gatorna för att fira att så många kvinnor nu innehar maktpositioner i det chilenska samhället, berättar Weber.
– Det är en efterlängtad framgång för kvinnorörelsen, både i Chile och internationellt, säger hon.
