New York, 060202 (IPS) – Intervjuer med över 50 000 tsunamioffer i fem asiatiska länder visar att merparten av överlevarna har blivit dubbelt drabbade av katastrofen. De förlorade först anhöriga, familj och ägodelar och sedan har deras egna regeringar kränkt deras rättigheter.
Studien är gjord av de tre enskilda organisationerna ActionAid International, People's Movement for Human Rights Learning och Habitat International Coalition. De hävdar i sin rapport att Indien, Indonesien, Maldiverna, Sri Lanka och Thailand efter katastrofen har misslyckats med att skydda och hjälpa många av sina drabbade medborgare. Bland annat har många tvingats att flytta mot sin vilja, bistånd och hjälp har inte delats ut på ett rättvist sätt och kvinnor har diskriminerats, enligt undersökningen. – Trots att mycket av det regeringarna har gjort under dessa extremt svåra omständigheter har varit bra, så visar den här rapporten att man har misslyckats med att nå många av dem med störst hjälpbehov – de fattigaste och mest marginaliserade, säger Ramesh Singh, chef för ActionAid International. – Ansvaret ligger på oss alla – regeringar, föreningar och internationella organisationer. Att använda de pengar som skänkts för att göra en varaktig skillnad för de miljontals familjer som drabbats av tsunamin, säger han. Intervjuerna har bland annat visat att vissa regeringar har utnyttjat katastrofen för att driva bort folk från mark staten vill ha. Ensamstående kvinnor, även änkor, har inte fått status som enskilda hushåll och därigenom inte fått den kompensation de haft rätt till. Etniska minoriteter, gästarbetare och daliter har också ofta fått mycket lite stöd och hjälp. Tsunamin den 26 december 2004 drabbade totalt 12 länder i Asien och Afrika. Den har beskrivits som en av de värsta naturkatastroferna någonsin. Dödsiffran uppskattas till över 25 000 och 2,5 miljoner människor har tvingats flytta. Över 13 månader har gått sedan katastrofen men fortfarande lever många av de överlevande under mycket svåra förhållanden. Familjer bor i tillfälliga bostäder och saknar tillgång till grundläggande service, tusentals barn har inte kunna återvända till skolan sedan katastrofen och kvinnor känner sig otrygga och hotade.
Detta trots att FN uppger att hjälpinsatserna och biståndet efter katastrofen saknar motstycke. Men bara bistånd hjälper inte för att hantera den här situationen, enligt den nya rapporten. För att biståndet ska vara effektivt krävs att de enskilda regeringarna inför lagar och regler som hjälper de mest sårbara grupperna. Regler som ser till att den största delen av resurserna går till de fattigaste, som hindrar att privata intressen går före medborgarnas rätt till hem och arbete och som ser till att lokalbefolkningen görs delaktiga i beslut som påverkar deras liv, menar de tre organisationerna.
