Seattle, 060110 (IPS) – Den fackliga rörelsen i USA har de senaste decennierna förlorat många medlemmar. Fackförbund som vänder sig till invandrarna i landets låglönesektorer går däremot framåt, och de nya medlemmarna har blåst nytt liv i den svaga arbetarrörelsen.
I slutet av november kunde exempelvis Service Employees International Union, SEIU, meddela att 4 700 fastighetsskötare i Houston, Texas hade gått med i facket. SEIU:s framgång i Houston är en del av en omfattande kampanj som har pågått i två årtionden, och som enligt SEIU fått över 225 000 fastighetsskötare i 29 städer att gå med i facket.
I många av dessa städer är både de nyanslutna arbetarna och de fackliga organisatörerna nyligen invandrade personer, främst från Mexiko och Centralamerika. Framgångarna i Houston var av särskild vikt eftersom arbetarna i Texas och andra sydstater är mindre benägna att organisera sig fackligt än i andra delar av landet. Fastighetsskötarna i Houston har ingen sjukvårdsförsäkring, och de flesta arbetar deltid för en timpenning på motsvarande 5,25 dollar (cirka 40 kronor), vilket bara är strax över den lagstadgade minimilönen. Den fackliga anslutningsgraden i hela USA ligger på bara 12,5 procent av arbetskraften, vilket kan jämföras med att drygt 20 procent var medlemmar i facket 1983. Inom den privata sektorn är i dag bara 7,9 procent medlemmar i facket. Det är ungefär hälften så många som 1983. Bland det fåtal fackförbund som arbetat offensivt finns många inom servicesektorn, och många förbund organiserar invandrare, oavsett deras legala status i landet. SEIU är idag den största och snabbast växande fackföreningen i USA, med 1,8 miljoner medlemmar. Sergio Salinas, ordförande för avdelning 6 i Seattle, bedömer att två tredjedelar av förbundets medlemmar har invandrarbakgrund. SEIU är också en ledande förespråkare för en allt tydligare trend mot internationalism inom den amerikanska arbetarrörelsen. Historiskt sett har de mer konservativa fackförbunden antingen ignorerat eller exkluderat invandrare. Men den demografiska utvecklingen och förändringarna inom ekonomin har lett till att fackförbunden har haft att välja på att antingen börja ta emot även invandrare, eller att tyna bort. I juni förra året valde SEIU tillsammans med Teamsters att lämna AFL-CIO, landets motsvarighet till LO, för att tillsammans med andra förbund med en hög andel invandrare bilda organisationen Change to Win, CTW. Tillsammans representerar dessa förbund runt fem miljoner arbetare, och man har lovat att satsa både tid och resurser på att öka medlemstalen. Även AFL-CIO har erkänt att det finns ett behov av att aggressivt försöka värva nya medlemmar. I stora delar av landet är det invandrare från olika delar av världen som har de lågavlönade jobben. Och i många sektorer utgör kvinnor majoriteten. – Nyanlända invandrare är överlag mer mottagliga för facket jämfört med infödda amerikaner, säger Kate Bronfenbrenner vid Cornell University. I synnerhet gäller det arbetare som har tidigare facklig erfarenhet från sina hemländer. Med tiden har en del av dessa medlemmar även tagit plats i ledningen för fackförbunden. Sergio Salinas, som även var fackligt aktiv i sitt hemland El Salvador, säger att ytterligare tre av förbundets tyngsta avdelningar har ledare som ursprungligen kommer från Latinamerika. Den amerikanska arbetarrörelsen har på alla nivåer fått in människor som från sina hemländer bär med sig erfarenhet, politiskt kunnande och en vilja till kollektiva lösningar. Samtidigt är invandrare, i synnerhet de som saknar giltiga papper, mycket sårbara gentemot sina arbetsgivare. Bronfenbrenner säger att många av dessa arbetare hotas med deportation av sina arbetsgivare om de funderar på att gå med i facket.
