Phuket, 051228 (IPS) – När Khai genomför sin show på sexbaren inför de västerländska turisterna syns inga spår av den smärta hon bär på efter tsunamikatastrofen.
Men efteråt dröjer det inte länge innan hon börjar berätta om sina minnen av den fruktansvärda flodvågen. Khai, som egentligen heter något annat, börjar gråta när hon berättar om sin kollega och bäste vän som dödades då tsunamin slog till mot Patong beach. Vännen lämnade en ettårig son efter sig. – Jag har inte berättat sanningen för honom, säger hon där hon sitter på sitt rum med en inramad bild av sin döde vän.
Bredvid bilden står en teve. Khai säger att hon ofta tittar på videoinspelningar av katastrofen, för att försöka hantera sina känslor. Många av de thailändska kvinnor som arbetar på sexbarerna i Phukets prostitutionskvarter kan berätta liknande historier. En av kvinnorna begick självmord i våras, eftersom hon inte stod ut längre, berättar hennes vänner. Ensamstående mamman Som, som liksom många andra kommer från Thailands fattiga nordöstra del, berättar hur katastrofen ledde till att inkomsterna snabbt sjönk, eftersom så få turister kom till Phuket den närmaste tiden efteråt. Men förutom berättelserna om smärta finns också vittnesmålen om de uppoffringar som Phukets sexarbetare gjorde under de första dagarna efter katastrofen. Mam var en av de kvinnor som gick samman med andra arbetare från sexbarerna för att laga mat och sköta om offren för katastrofen innan de riktiga hjälpinsatserna anlänt. Men de anställda inom sexindustrin fick inget erkännande för sina insatser vid de officiella ceremonierna vid årsdagen för katastrofen. Det nämndes heller inte att många anställda vid sexbarerna föll offer för tsunamin. Vid utställningen för att högtidlighålla katastrofen, vid ett lyxhotell i Patong, hittar man inga teckningar gjorda av människor som arbetar inom sexindustrin.
– Det är som om det inte finns några barer eller sexarbetare i Phuket. Kanske är det den bilden man vill förmedla, säger Liz Hilton, australiensisk sjuksköterska som arbetar för den thailändska organisationen Empower. Empower kämpar för sexarbetarnas rättigheter.
– Ingen vet hur många inom sexindustrin som dödades eftersom så lite arbete lagts på att skydda dem och dokumentera deras problem, säger Hilton.
– En kvinna sa till mig att Patong i dag är som en kvinna med ett krossat hjärta. Hon använder makeup för att kunna gå ut, men inombords mår hon inte bra.
I augusti lanserade Empower tillsammans med en lokal station ett radioprogram som varje vecka tog upp frågor som berör människor som arbetar i sexindustrin. Men bara några veckor senare tvingades man sluta med sändningarna efter att regeringen startat en kampanj mot de lokala folkradiokanaler som börjat spridas i landet.
Istället försöker nu Empowers personal nå ut direkt till personalen på barerna i Patong genom att besöka dem. Varje vecka talar man med upp emot två tusen anställda på sexbarerna. I en rapport som nyligen kom från den regionala organisationen Asia Pacific Forum on Women, Law and Development, slogs fast att kvinnliga sexarbetare inte fått den hjälp de behöver efter flodvågskatastrofen. – Ingen statlig hjälp har gått till oss, säger Mam. Thailändska myndigheter säger att en av orsakerna är att de flesta inom sexindustrin inte är skrivna i Phuket. Men regeringen säger sig arbeta för att lösa dessa problem.
Kvinnor som Mam och Som förväntar sig dock lite av sådana löften. Istället har samhörigheten mellan kvinnorna ökat efter katastrofen. Det tar sig bland annat uttryck i att man numera gemensamt lägger en del av sina inkomster i en pott, som ska kunna användas av kvinnorna för att skicka hem pengar till sina familjer.
