Belgrad, 051222 (IPS) – För serbiska politiker och regionens medier är Kosovos status just nu ett huvudtema. Men för vanliga serber har inte längre provinsens framtida öde lika hög prioritet.
Kosovo styrs sedan sex år av FN, men provinsen ingår enligt en FN-resolution fortfarande formellt i Serbien-Montenegro. FN tog över administrationen över Kosovo efter att Nato attackerat Serbien för att hindra serbiska övergrepp mot den albanska befolkningen. Under 2006 ska Kosovos slutgiltiga öde avgöras och i januari inleds dessa förhandlingar. De dagliga serbiska nyhetssändningarna inleds numera ofta med att Serbiens premiärminister Vojislav Kostunica, eller någon annan medlem i regeringen, lovar att “aldrig ge upp Kosovo”. Detta trots att majoriteten av invånarna i provinser, som är kosovoalbaner, söker självständighet från Serbien. De nationalistiska serbiska tidningarna driver en hätsk kampanj mot Kosovos albanska befolkning. Kontroversiella albanska politiker kallas i dessa tidningar ofta för “kriminella”. Tidningarna publicerar känsloladda artiklar om de serbiska kloster som finns spridda i Kosovo och påminner serberna om att Kosovo är Serbiens “vagga”. Ofta publiceras också våldsamma attacker mot västregeringar som nationalisterna menar försöker ta ifrån Serbien sin historia och ursprung.
Den serbiska medeltidsstaten i Kosovo varade fram tills slutet av 1400-talet då riket inlemmade under turkiskt styre.
Men färska opinionsmätningar visar att oavsett vad politikerna säger – och vad medierna skriver – så är vanliga serber inte särskilt upptagna med Kosovos öde.
En undersökning gjord av Serbiens europeiska rörelse och Kosovar-institutet för politisk forskning och utredning, visar att 63 procent av de serber som inte bor i provinsen aldrig har besökt Kosovo och inte är särskilt engagerade i frågan. Och studier gjorda av Belgrads center för fria val och demokrati, CeSID, och Gallup Serbien visar också att Kosovo är en fråga som i dag väcker mindre känslor än tidigare. 27 procent av de som tillfrågats av CeSID sa att de trodde att Kosovo kommer att bli en självständig stat. – Alla uppgifter tyder på att serberna är mer oroade över sin egen levnadsstandard än över Kosovo, säger analytikern Djordje Vukadinovic till IPS.
– De heta känslor som Kosovo växte före Natos bombkrig håller på att blekna, säger han. Före 1999 var det inga serber som överhuvud övervägde att Kosovo skulle få autonomi – i dag är 39 procent för en sådan lösning, enligt Gallup Serbien.
Vukadinovic tror att de serbiska politikerna hoppas att Kosovo ska kunna vara deras trumfkort som de kan använda inför nästa val. – Beskrivningen av Kosovo som vaggan för vår medeltida stat låter vackert, men människor vet att det barn som ligger i vaggan i dag inte är serbiskt – utan albanskt, säger historikern Desimir Tosic i en intervju med serbiska tidningar. – Serbien bör kräva minoritetsrättigheter för de serber som bor i Kosovo men sen blicka framåt mot europeisk integrering, som överlag handlar om mindre suveränitet, säger han.
I Kosovo bor omkring 1,8 miljoner etniska albaner och en serbisk minoritet på cirka 90 000 människor. Över 150 000 serber flydde från Kosovo 1999 då Natos bombkrig slutande och FN tog över styret i Kosovo. Serberna fruktade vedergällningsaktioner från albaner som utsatts för förtyck och brott utförda av serber. Etniska albaner har under en lång tid varit i majoritet i Kosovo. Provinsen hamnade under turkiskt överhuvud i slutet på 1400-talet och återlämnades till Serbien först vid slutet av första världskriget. Redan då var de muslimska albanerna i majoritet flera gånger om. Under årtionden hade provinsen sedan en ganska grad av självstyre inom federationen Jugoslavien men självstyret upphörde 1989 då Slobodan Milosevic införde direktstyre från Belgrad och en serbiskt dominerade administration. – De flesta människor känner att Kosovo gick förlorat 1999, efter Natos bombningar, säger Vojin Dimitrijevic, professor i internationell rätt. – Det vi behöver nu är en vidare syn på saker och ting, inte bara titta på vad som tillhör vem. I den här delen av Europa – västra balkan – måste vi utforska sätt att förenas med resten av kontinenten, säger han.
