Lissabon, 051202 (IPS) – Har det någonsin funnits en verklig superspion av samma snitt som James Bond, agenten med rätt att döda? Svaret från Dusan Popov – mannen som inspirerade Ian Fleming att skapa agent 007 – var ett tveklöst “nej”.
– Jag tror inte att en Bond av verkligt kött och blod ens skulle klara sig som spion i 48 timmar, sa Popov inför en församling italienska journalister 1981, kort innan han avled i sitt hem på den franska Rivieran. För ganska precis 43 år sedan kom den första Bondfilmen, “Dr No”, där den skotske skådespelaren Sean Connery porträtterade Popov i rollen som James Bond.
Nästan ett halvt århundrade senare har karaktären behållit sin dragningskraft hos en trogen publik i alla åldrar. På många språk används “James Bond” or “007:or” som synonymer för underrättelsetjänsten, trots den att karaktären är påhittad.
Men det är en fiktion med viss verklighetsförankring.
Fleming byggde sin karaktär på en man som var hemlig agent för den brittiska underrättelsetjänsten trots att han själv inte var britt utan en rik jugoslavisk jurist, född i den serbiska staden Titel 1912. Popov var en skicklig kortspelare som var känd för att omge sig med vackra kvinnor och han uppnådde sina största framgångar som spion i Portugal. Under andra världskriget skickades agenten, som fick kodnamnet “Tricycle”, till det neutrala Portugal i syfte att utföra ett nästan omöjligt uppdrag. Han skulle försöka infiltrera den tyska militärens kontraspionage Abwehr, under dess chef amiral Wilhelm Walter Canaris. Lissabon och dess eleganta förorter Estoril och Cascais kryllade vid den här tiden av spioner från krigets båda sidor. De allierades agenter bevakades noggrant av den portugisiska hemliga polisen PIDE, men kunde ändå röra sig fritt, på direkt order från landets diktator Antonio de Oliveira Salazar.
Regimen i Portugal sympatiserade öppet med nazityskland och fascistregimen i Italien. Men Salazar hade inget annat val än att tolerera det stora antalet allierade spioner, eftersom det fanns ett konstant hot om att brittiska styrkor skulle invadera de strategiskt viktiga öriket Azorerna, beläget mitt ute i Atlanten mellan Europa och Amerika. Även de portugisiska kolonierna i Afrika hotades av brittiska trupper. Palace Hotel i Lissabon kallades under kriget “det viskande hotellet”. Mitt emot ligger Estoril Casino, där detroniserade monarker, avsatta diktatorer och allierade och nazistiska spioner trängdes samtidigt som Europa brann under det fruktansvärda krig som kostade 50 miljoner människor livet.
I somras fyllde lyxhotellet 75 år. Dess rymliga rum var bland annat hem åt den spanska kungafamiljen som gick i exil på 30-talet. När kriget sedan tog slut så blev hotellet en lyxig förläggning åt Hitlers allierade och monarker som kastats ut ur sina hemländer. Däribland den italienske och rumänske kungen, den österrikiske ärkehertigen, samt prinsen av Jugoslavien. Bland de spioner som bodde på hotellet fanns den spanske dubbelagenten Juan Pujol García, som kläckte planen för hur man skulle få tyskarna att tro att landstigningen i Europa skulle genomföras i Calais och inte i Normandie.
Även den ökände brittiske dubbelagenten Kim Philby var gäst på hotellet. Philby arbetade under fyra årtionden för KGB:s räkning inom den brittiska underrättelsetjänsten. Han avled som pensionär i Moskva. Popov avvek från sina spionkollegor. Han levde ett liv i lyx, körde snabba bilar, förförde vackra kvinnor och spelade skjortan av tyskar – i synnerhet spioner och diplomater – på Estoril Casino. Det var på Palace Hotel som Fleming, även han brittisk agent, träffade Popov. Ett årtionde senare lanserade Fleming sin världskände karaktär. I Flemings första bok, “Casino Royale”, som kom ut 1953, kunde Dusko Popov känna igen händelser ur sitt eget liv som utspelat sig på Estoril Casino och vid Palace Hotel. Popov och Fleming hade varandra som rumsgrannar på Palace Hotel 1941. Fleming var fascinerad av Popov och ville gärna överträffa sin kollega. Även han försökte spela av nazisterna på kasinot deras pengar. Men det var Fleming själv som gick bankrutt och hans chef var tvungen att gå in och lösa hans spelskulder. Uppgifter om detta finns fortfarande bevarade på Estoril Casino. Samtidigt ansågs Popov vara en av de viktigaste agenterna britterna hade i Portugal. Många känner till James Bond, men få har någonsin hört talas om Dusko Popov, agenten som flera månader innan attacken mot Pearl Harbour fått nys om planerna.
Popov reste på egen hand till USA med en portfölj full med upplysningar om den förestående attacken och träffade där FBI-chefen J. Edgar Hoover. Men Hoover inte bara avvisade hela saken, utan förbjöd också Popov att resa till Hawaii där han ville genomföra ett dubbelspel riktat mot Tyskland.
Enligt den portugisiska passpolisen så avreste Popov från landet för sista gången i slutet av 40-talet. Men det är inte omöjligt att han använde något av alla sin falska pass för att åter besöka landet.
Slutet av sitt liv levde Popov i Cannes, där han avled vid 69 års ålder. I sin bok “Crime, Espionagem e Poder” beskriver den brasilianske författaren och journalisten Flavio Moreira da Costa bland annat om hur den puritanske Hoover reagerade när han fick veta att Popovs agentnamn “Tricycle” härstammade från hans böjelse för att dela säng med två kvinnor samtidigt. Hoover ska då ha avfärdat honom som “en omoralisk playboy”. Enligt Moreira da Costa reagerade Popov på detta genom att säga: – Jag är ingen spion som förvandlats till playboy, utan är en man som alltid levt på det viset, och som blev spion.
