Beirut, 051014 (IPS) – Den syriska inrikesministern Ghazi Kanaans självmord har ökat spänningarna inför nästa vecka, då FN ska publicera en rapport om mordet på Libanons förre premiärminister, Rafiq Hariri.
Kanaan och andra ledande makthavare i Syrien har utsatts för allt större påtryckningar under de senaste månaderna till följd av FN:s utredning. Han utfrågades nyligen av utredningsteamet, som leds av den tyske åklagaren Detlev Mehlis.
I en intervju med en libanesisk radiostation bara några timmar innan sin död sa Kanaan att han trodde att det var hans sista uttalande.
Politiska analytiker ifrågasatte dock omedelbart om Kanaan verkligen begått självmord. – Han var en kämpe som gått igenom värre saker än Mehlis utredning, säger den amerikanske Syrien-experten Joshua Landis, som bor i Damaskus. Han menar att den verkliga orsaken till Kanaans frånfälle kan vara att han kommit att ses som ett alternativ till president Bashar Assad, i synnerhet av USA. Kanaans död inträffade i ett känsligt läge för Syrien. FN:s rapport kan bli avgörande för huruvida presidenten kommer att kunna sitta kvar vid makten. På senare år har Syrien utsatts för allt hårdare internationella påtryckningar. USA och en del andra västländer anklagar regeringen i Damaskus för att stödja upprorsgrupper i Irak och på de palestinska områdena. Syrien anklagas också för fortsatt inblandning i våldsdåd i Libanon. President George W Bush upprepade i veckan sina krav på att Syrien gör mer för att se till att upprorsmän inte tar sig in till Irak från Syrien. Han sade samtidigt att Damaskus fortfarande är “allt för involverat” i Libanon. Mordet på Hariri i februari ledde till stora protester i Libanon, och i april tvingades Syrien att dra tillbaka sina styrkor efter 29 års milität närvaro i grannlandet.
Rapporten om mordet på Hariri kan ytterligare försämra Syriens internationella anseende. Säkerhetsrådet ska enligt planerna diskutera innehållet i rapporten den 25 oktober. Till följd av utredningen har fyra prosyriska libanesiska säkerhetschefer gripits i Libanon, misstänkta för att ha planerat mordet på Hariri. Libanesiska politiker och bedömare har ifrågasatt om Kanaan verkligen begick självmord frivilligt, eller om han tvingades till det av andra i regeringen. En välkänd journalist och politiker i den styrande antisyriska koalitionen, Gebran Tueni, säger att det inte är säkert att Kanaan begått självmord. Tueni uttalade sig på den arabiska tv-stationen al-Arabiya från Paris, där många prominenta libanesiska politiker finns i väntan på att säkerhetsläget i hemlandet ska förbättras.
– Det finns vissa människor i Syrien som vill dölja fakta och inte vill att allt om den syriska tiden i Libanon blir känt, sa Tueni.
En välkänd analytiker i Beirut, som av säkerhetsskäl inte vill bli citerad med namn, säger att Kanaans död i Libanon betraktas som ett erkännande. Han menar också att frågan är hur dödsfallet kommer att påverka Syrien, med tanke på att det var Kanaan som “höll samman regeringen”.
Marwan Kabalan, samhällsvetare vid Damaskus universitet, menar att även om ingen säger det rakt ut, så sätter alla självmordet i samband med FN-utredningen.
Som tidigare syrisk underrättelsechef i Libanon fram till 2003 ansågs Kanaan sitta inne med särskilt stora kunskaper om vad som inträffat. Hans efterträdare, Rustom Ghazaleh, som ledde den syriska underrättelsetjänsten i Libanon fram till tillbakadragandet i april, ska också ha hörts av FN:s utredare.
I juni begärde USA att Kanaans och Ghazalehs tillgångar skulle frysas, eftersom de anklagades för att ha varit involverade i terrorism i Libanon. En av de sista saker Kanaan gjorde innan självmordet var att ringa till den libanesiska radiostationen Sawt Lubnan för att förneka uppgifterna om att han till FN sagt att han tagit emot mutor från Hariri. Enligt dessa rapporter skulle han ha sagt till FN:s utredare att förtjänsterna från dessa mutor bevisade att han verkligen inte hade något skäl att mörda Hariri. FN-rapporten kan komma att avslöja vad Kanaan verkligen sagt och den kan även sprida ljus över vilken eventuell roll han hade i mordet på Hariri. Men efter hans död har precis det som många i Libanon oroade sig för börjat inträffa. Damaskus-spåret – om det någon gång funnits – har börjat kallna.
