Colombo, 050916 (IPS) – De lankesiska mediernas rapportering om tsunami-katastrofen har varit sorgligt bristfällig, enligt en rapport från organisationen Transparency International i Sri Lanka.
Offren bereddes ingen plats i rapporteringen och landets medier tycks inte se det som sin uppgift att representera allmänheten, enligt rapporten. Över 35 000 lankeser dog i katastrofen de materiella skadorna beräknas överstiga en miljard dollar.
913 tidningsartiklar och program från elva radio och tv-kanaler under perioden 20 till 26 mars har analyserats. Resultatet visar att medierna fungerade som den politiska elitens röst. – Medierna var i praktiken ett redskap för makteliten. De brydde sig inte om offren för katastrofen eller om återuppbyggnaden, säger Thilak Jayarathne, en av forskarna bakom rapporten. Jayarathne visar fram ett exempel från en engelskspråkig veckotidning som handlar om förstörda hus. Som källor i artikeln finns statliga myndigheter och en ickestatlig organisation.
– De viktigaste aktörerna i den här berättelsen – offren – saknas. Genom det vägrar man att ge utrymme till de drabbade och maktlösa, säger Jayarathne.
Detta är ett mönster som varit genomgående i alla landets medier och bör skyllas på landets mediekultur, inte på enskilda journalister, menar han – Vi har ett mediasystem som är väldigt Colombo-centrerat och politiserat. Vi saknar professionella heltidsreportrar som arbetar från fältet, säger Sunanda Deshapriya, från organisationen Free Media Movement. Deshapriya anser att rapporteringen i medierna direkt efter katastrofen var effektiv men att den senare förlorade riktningen och blev slapp. Han varnar för att rapporteringen om återuppbyggnaden riskerar att minska ytterligare på grund av de stundade valen i Sri Lanka.
– Nu kommer tsunami-rapporteringen göras enbart från politikernas synvinkel, säger Deshapriya. Johan Romare, svensk journalist som arbetar vid journalisthögskolan i Colombo, säger att det givetvis är viktigt att rapportera om det politiska spelet. Han menar dock att de lankesiska medierna misslyckas med att hålla politikerna ansvariga för löften de gett. På så vis blir medierna snarare en plattform för den politiska debatten än en tredje statsmakt som bevakar de som sitter vid makten, säger han
