Washington, 050531 (IPS) – USA:s väpnade styrkor befinner sig någonstans mellan himmel och helvete.
Å ena sidan har kanske den allmänna bilden av landets soldater aldrig varit bättre – ingen politiker, vare sig demokrat eller republikan, konservativ eller liberal, vågar säga något negativt om den uniformerade personalen. Till och med anti-krigsrörelsen intygar sitt förtroende för militären och beskyller istället deras civila chefer för tortyrskandalerna på Abu Ghraib-fängelset, och vanvården av fångar på andra platser.
Men samtidigt står landets armé och flotta mitt i den värsta rekryteringskrisen sedan slutet av Vietnamkriget. Situationen är så svår att rekryteringspersonalen – som blivit ombedd att ställa lägre krav och erbjuda bättre finansiella villkor än någonsin tidigare – trots det har svårt att fylla sina kvoter. – Arméns rekrytering befinner sig i en döende spiral, berättade den pensionerade överstelöjtnanten Charles Krohn nyligen för Washington Post-kolumnisten Robert Novak.
Krohn tvingades i pension efter att som arméns talesman offentligt avslöjat problemen med att rekrytera nya soldater.
Försvarsministern Donald Rumsfeld och hans rådgivare är upprymda över Washingtons möjligheter att driva vidare utvecklingen av rymdbaserade vapen som laserstrålar och så kallade ''rods from gods'' vilka kan slunga dödsbringade metallobjekt från himlen i mer än 100 000 kilometer i timmen mot precisa måltavlor nere på marken.
Men samtidigt lyckas fortfarande inte USA:s 140 000 soldater i Irak – två år efter att man ockuperade landet – säkra den motorväg som går från den gröna zonen i centrala Bagdad till stadens flygplats som bara ligger en mil bort, från attacker från upprorsmän.
30 år efter det vanhedrande tillbakadragandet från Vietnam står de högsta militärerna mitt emellan drömmen om ära i form av den snabba, två veckor långa, färden mot Bagdad 2003. Och mardrömmen i form av ett nederlag – antingen i form av ett utnötningskrig där 15 eller 20 amerikanska soldater dödas vecka efter vecka, eller genom ett fullskaligt inbördeskrig som skulle göra den amerikanska närvaron ohållbar. Den senaste opinionsundersökningen tyder dessutom på en stadig nedgång i allmänhetens stöd för beslutet att gå till krig och president George W. Bushs sätt att sköta kriget.
De flesta högre militärer erkänner att Bushs äventyr i Irak försatt militären i ett svårt läge. Vissa pensionerade militärer, som den förre befälhavaren generalmajor Anthony Zinni, har varit öppet kritiska till kriget. Men det finns även nu arbetande högst uppsatta militärer som varnat för riskerna i Irak.
Landets dåvarande ÖB Richard Myers sa för ett år sedan att det var omöjligt att man skulle förlora militärt i Irak. Detta väckte plågsamma minnen bland Vietnam-veteraner som vet att USA förlorade kriget trots att deras trupper inte förlorade ett enda slag.
Det var samme Myers som i förra månaden – i en hemligstämplad rapport som läckte ut till medierna – berättade för kongressen att koncentrationen av amerikanska trupper och utrustning i Irak och Afghanistan negativt inverkar på landets förmåga att hantera andra konflikter snabbt och effektivt. Samma budskap kom från den högt dekorerade Vietnam-veteranen general John Riggs för ett år sedan. Han tvingades dock avgå efter att ha berättat om sin oro för tidningen Baltimore Sun. Även hans tidigare chef, general Eric Shinseki, fick utan vidare ceremonier gå i pension efter att han varnat kongressen för att det skulle krävas flera hundra tusen soldater för att ockupera Irak. Det faktum att de båda straffades för sina åsikter har skickat ett tydligt budskap till de högsta militärerna, vilket inneburit att Myers och hans efterträdare Peter Pace undvikit att utmana de civila ledarna i militära frågor, på samma sätt som deras efterträdare gjorde under Vietnam-kriget. Till stor frustration för den militära kretsen i mellanställning är troligen de återupprepade uttalandena från Bush och Rumsfeld om att den militära ledningen berättat för dem att man har tillräckligt med trupper i Irak antagligen är sanna. General Jay Garner, som från början var Pentagons val som chef i Irak, säger till tidningen The Sun att den militära delen av försvarsministerns kontor blivit politiserat. Och han säger vidare att om officerare har avvikande åsikter blir de utfrysta och får dåligt rykte.
Resultatet är ett kuvat och politiserat militärt etablissemang som tycks marschera vidare på en demoraliserande men alltför välkänd väg.
