Kuala Lumpur, 050518 (IPS) – Nepalesen Mangal Bahadur Gurung, 30, anlände till Malaysias huvudstad för två år sedan. Förhoppningen var att få ett arbete och kunna skicka hem pengar till sin hustru och sina barn. Men inget blev som han hoppades.
Att hitta jobb var inga problem. Men att få ut lönen var en annan sak. Månad efter månad gick utan att Gurung fick betalt, och hans arbetsgivare kom hela tiden med nya ursäkter. Men Gurung fortsatte slita som köksbiträde på en restaurang i en av Kuala Lumpurs finare förorter. Till sist hade 18 månader gått utan att han fått ett öre i lön. Men saker och ting skulle förvärras ytterligare.
Natten till den 6 mars greps Gurung i samband med en razzia mot papperslösa gästarbetare. Han fördes tillsammans med dussintals andra bort i en lastbil till ett häkte. Alla hans protester och hänvisningar till att han innehade ett giltigt arbetstillstånd ignorerades. Hans arbetsgivare hade lagt beslag på både Gurungs pass och arbetstillstånd. Hade arbetsgivaren bara vänt sig till myndigheterna och visat upp papperna hade Gurung omgående släppts. Men det gjorde han inte. Arbetsgivaren hade bara blivit av med en i personalen och det var ingen match för honom att hitta en ersättare. Dessutom försvann skulden på obetalda löner när Gurung greps.
Arbetsgivarna vet att en gästarbetare som gripits sällan kommer tillbaka. Efter att ha gripits följer en välkänd rutt för gästarbetarna – först arresten, sedan åtal, därefter fängelse och spöstraff och sedan livslång deportation. För Gurung förvärrades situationen av att han bara talade mycket begränsad malajiska, det lokala språket, och mycket dålig engelska. – Jag försökte så gott jag kunde förklara med alla typer av ord och gester att jag hade ett giltigt tillstånd och pass men ingen ville lyssna på mig, berättar Gurung genom en tolk. Gurung berättar att han istället dömdes till tio månaders fängelse, och att han dessutom fick spöstraff.
Enligt Malaysias lagar kan papperslösa gästarbetare som påträffas i landet dömas till upp till fem års fängelse och spöstraff. Närmare 100 000 nepaleser arbetar i landets huvudstad och dess förorter, vanligtvis inom tillverkningsindustrin.
Gurung vill helst inte berätta om tiden i fängelset eller om spöstraffet. Han säger att det fortfarande gör ont när han sitter ned. Gurung hann sitta av 51 dagar av sitt straff innan han i förra veckan släpptes efter att en vän agerat för hans sak och människorättsgruppen Tenaganita börjat driva fallet. En högre instans upphävde domen och beordrade sedan att Gurung omedelbart skulle försättas på fri fot. Malaysias regering erkänner att den utländska arbetskraften bidrar till en ökning av landets ekonomi och produktionskapacitet. Landet utvecklas just nu snabbt och det malaysiska näringslivet har stor användning av billig arbetskraft från fattigare länder i regionen, som Filippinerna, Indonesien, Bangladesh och Indien. Den första mars deporterades dock ett stort antal gästarbetare, och efter det uppstod en stor brist på arbetskraft. Främst byggföretagen och palmoljeplantagerna drabbades när de illegala arbetarna deporterades, men även fabriker och restauranger har blivit underbemannade. Gurung har ännu inte fått någon ursäkt för det sätt på vilket han blivit behandlad. Landets immigrationsmyndigheter menar att det var hans eget fel eftersom han inte sa att han hade giltiga papper. Gurung menar dock att han gjorde vad han kunde, men att ingen lyssnade.
Fallet med det nepalesiske köksbiträdet har dock rönt viss uppmärksamhet. I en krönika i den statligt kontrollerade tidningen New Straits Times skriver chefredaktören Kalimullah Hassan att Gurung kommer att få bära med sig sitt trauma för resten av sitt liv. Kalimullah uppmanade samtidigt regeringen att se till att de utländska arbetarna ges bättre juridiskt skydd för att förhindra att de utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare. Malaysias advokatsamfund har varit tydligare i sin kritik och anklagar landets immigrationsmyndigheter för att vara inkompetenta. – Detta borde aldrig ha inträffat och det får aldrig upprepas, säger dess ordförande Yeo Yang Poh. Men frågan är hur många liknande fall det finns inom landets fängelser. – Vi måste vara ständigt vaksamma för att kunna förhindra sådana allvarliga människorättsbrott, säger Agile Fernandez, från människorättsorganisationen Tenaganita. – Tillslagen mot den utländska arbetskraften har lett till stora lidanden och orättvisor. Fallet med Gurung är bara en av dessa tragedier. För Gurung handlar kampen nu om att få ut sina obetalda löner och kunna resa hem till Nepal igen.
