Kathmandu, 050513 (IPS) – Tiotusentals människor har tvingats fly undan striderna mellan armén och den maoistiska gerillan i Nepal. Enligt en undersökning som FN gjort nyligen har landets internflyktingar inte fått den hjälp de är i behov av. Men fortfarande tycks ingen i landet veta vad som ska göras.
Efter att FN:s personal för en månad sedan genomfört en tio dagar lång undersökning sa organisationens representant Walter Kalin att flyktingarna inte erbjudits några samordnade hjälp- eller skyddsinsatser. Vare sig från nationella eller internationella organisationer.
Samtidigt påpekade Kalin att flyktingarnas problem fortfarande kan åtgärdas – innan situationen helt går överstyr. Striderna i Nepal har snart pågått i ett årtionde, och har hittills kostat fler än 11 000 nepaleser livet.
Men fortfarande tycks ingen av de ledande aktörerna i landet – FN-organ och andra internationella organisationer, lokala ickestatliga organisationerna eller staten – vara beredda att hjälpa människor som Ram Gopal Tamoli. För tre år sedan lämnade han tillsammans med sin familj det västliga distriktet Banke och begav sig till Kathmandu. Tamoli befinner sig på Förbundet för maoisternas offers kontor i centrala Kathmandu, och han berättar att organisationens 25 000 medlemmar överlevt genom att man fått hjälp av vänner och släktingar – eller från främlingar.
Tamoli säger att FN-personalen kom till förbundet och gjorde intervjuer.
– Men sedan – ingenting, säger han och höjer sina händer för att understryka sina ord.
Inte heller från landets regering har gruppens medlemmar fått någon hjälp. Detta trots att dessa människor upplevt att familjemedlemmar dödats eller stympats och har blivit plundrade på sina egendomar, berättar Tamoli. 2001 skapade Nepals regering en fond för konfliktens offer – tillägnad dem som fallit offer för gerillans, men inte militärens, våld. Sedan 2002 har dock inga pengar betalats ut av fonden.
Enligt den FN-undersökning som Kalin ledde har de flesta internflyktingarna inte ens registrerats av myndigheterna. Orsakerna är flera – bland annat är själva processen krånglig.
Enligt en rapport från organisationen Sydasiens forum för mänskliga rättigheter, SAFHR, är särskilt de kvinnliga internflyktingarna i behov av hjälp. Många kvinnor har förlorat sina män och blivit ensamma kvar som familjeförsörjare.
I rapporten, som släpptes i mars, påpekas också att de unga flyktingarna är i behov av hjälp. Många unga flickor har lämnat sina hembyar och vågar inte återvända till sina familjer, enligt rapporten.
Enligt FN:s uppgifter har 80 procent av de unga invånarna i vissa byar gett sig av.
Dilli Raman Dhakal, ordförande för den lokala ickestatliga organisationen CSWC, menar att FN-undersökningen inneburit att de lokala FN-organen i högre utsträckning börjat diskutera internflyktingarnas problem. Men Dhakal menar att FN:s beräkning – att mellan 100 000 och 200 000 blivit flyktingar på grund av striderna – är alldeles för låg.
Dhakal menar att ett mycket stort antal människor begett sig över gränsen till Indien, vilket gör att de inte längre betraktas som internflyktingar.
CSWC bedömer att det verkliga antalet flyktingar är över en miljon människor. Den första februari i år avskedade landets kung Gyanendra landets regering och införde ett undantagstillstånd som innebar att det medborgerliga rättigheterna drogs in. Den 30 april upphörde undantagstillståndet, men kungen behöll makten och många av de dissidenter som gripits sedan kuppen sitter fortfarande fängslade.
