Dhaka, 050513 (IPS) – Fattigdomen är mycket utbredd i Bangladesh. Men det finns även exempel på framgångsrika lokala initiativ – exempelvis en jordbrukssatsning på verklig gräsrotsnivå.
Hamidur Rahman kom till Chuhor i det nordliga distriktet Rangpur 1990. Hans uppgift var att bistå de lokala småbönderna med rådgivning och att försöka utveckla det lokala jordbruket. Inom hans område fanns 23 byar med drygt 2 500 familjer, varav de flesta hade mycket små jordegendomar att leva av. Många av invånarna hade stora problem med att försörja sina familjer. – Jag har sett människor som efter en dags arbete fått äta ris med enbart lite chili. Jag funderade mycket på hur jag skulle kunna hjälpa dessa människor, säger Rahman till IPS. För tio år sedan lanserade Rahman en kampanj mot fattigdomen. Målsättningen var enkel: att maximalt och mångsidigt utnyttja varje centimeter odlingsbar mark. Nu hänger kalebass på gårdarna, klängväxter löper längs taken. I rabatter växer tomater, chilifrukter, bönor och andra grönsaker. Via ledningar förs vatten till en liten damm där fiskar odlas för att möta behovet av protein bland befolkningen. Utanför gårdarna växer frukter som papaya och banan. När Rahman lanserade sitt projekt satsade han främst på att nå ut till traktens kvinnor. – Kvinnorna förblir hemma medan deras män beger sig till distrikt och städer långt borta för att sälja sin arbetskraft. Dessutom var inte männen särskilt intresserade av mina idéer när jag presenterade dem. Men kvinnorna var mycket intresserade, säger Rahman.
Ali Ahmed från byn Belbari erkänner att kvinnorna visat sig ha större tålamod. – De insåg att små satsningar med tiden kunde växa sig stora.
Den åsikten delas av Sona Mia. – Kvinnor bär fattigdomens största börda. Barnen vänder sig till sina mammor när de är hungriga och kvinnor är beredda på allt för att få mat till sina barn, säger hon till IPS. Rahman stödjer för närvarande 1 200 familjer. Och de förändringar han upplevt sedan arbetet inleddes kompenserar allt det hårda arbete som ligger bakom. Rashida Begum visar stolt sina grönsaksodlingar och berättar hur hennes familj även föder upp getter och höns samt komposterar. – Tidigare hade vi aldrig råd att äta grönsaker. Men nu kan vi till och med sälja ett överskott. Även för komposten får vi bra betalt.
För Marjina handlade det om att börja från noll. Hon ägde inte ens någon en jord utan arbetade som daglönearbetare och tjänade mycket dåligt. Men Rahmans kampanj fick henne att låna en liten jordremsa där hon började odla grönsaker och föda upp kossor. Det hon producerade delade hon med markägaren, som därigenom upplät marken utan att ta ut någon hyra. I dag äger Marjina en egen kossa och några getter och har till och med råd att betala hyra för den mark där hon odlar grönsaker och kryddor. Byarna ligger i närheten av en stor väg så det är inga problem att sälja överskottet. Rahman har hyllats av landets regering för sina insatser, och projektet har besökts av många representanter för ickestatliga organisationer. Den lokale journalisten Mahboob-ul-Islam har på nära håll följt utvecklingen i Chuhor. – Den största framgången med denna satsning är att den ökat medvetenheten om den egna förmågan. Rahman har bidragit till den förändringen endast genom att motivera människor.
Och enligt Rahman själv är det den lokala befolkningen som står bakom utvecklingen. – Jag har bara motiverat och gett dem råd, samt försökt bistå med teknisk hjälp. Men det är människorna själva som skapat förändringen genom sitt eget hårda arbete, påpekar han.
