Kathmandu, 050503 (IPS) – Historia skrevs denna vecka då det Kina-kontrollerade Tibet öppnade sin tidigare stängda huvudstad för vanliga nepaleser. Detta genom lanserandet av den första busslinjetrafiken över Himalaya som binder samman Kathmandu och Lhasa.
Tidigt i söndags flaggade kinesiska och nepalesiska ledare av en buss med destination Lhasa. Ett stort antal åskådare vinkade och applåderade då den luxuösa bussen med plats för 40 passagerare startade sin 94 mil långa resa. Enligt tidtabellen ska bussen anlända den tibetanska huvudstaden Lhasa omkring 30 timmar senare. – Jag känner mig mycket entusiastisk, berättade den nepalesiske affärsmannen Sudarshan Karki för IPS när han leende stod och väntade på avfärd kostymklädd och med en portfölj i sin hand.
– Banden mellan Nepal och Tibet börjar äntligen få sitt erkännande.
Fram till nu har de båda städerna bundits samman genom Air Chinas flyg. Flyget är dock betydligt dyrare än bussresorna.
Bussrutten till Lhasa kommer att bli ännu viktigare då järnvägslinjen mellan Lhasa och Kina står färdig eftersom detta leder till att Nepal blir ett viktigt transitland för handeln mellan Kina och Indien. De kulturella och affärsmässiga banden mellan Nepal och Tibet är flera hundra år gamla. Passen på de höga höjderna i Himalaya var tidigare viktiga för handeln med bland annat salt. Tibetanska affärsmän transporterade salt på jakoxar genom bergen ned till Nepal. På vägen tillbaka till Tibet transporterade man hem säd och annan proviant som inte fanns att tillgå hemma på de höga platåerna. Turistbranschen på båda sidor om gränsen välkomnar den nya bussförbindelsen.
– Den närmaste jämförelse man kan göra är romantiken kring transsibiriska järnvägen som man kan läsa om i den klassiska ryska litteraturen, säger affärsmannen Pemba Sherpa. Fotografen Bikash Rauniar genomförde den långa resan till Tibet för fyra år sedan. Det var en mycket jobbig resa, berättar han.
– Men det var det värt med tanke på den underbara visuella njutningen och de foton jag kunde ta. Det var konstigt – Himalayas ser så höga ut från den här sidan (i södra Nepal). I Tibet ligger de på ögonnivå.
Efter att de kinesiska kommunisterna befäst sin makt 1949 invaderade man Tibet och annekterade illegalt landet. Sedan den brutala invasionen har fler än en miljon tibetaner förlorat livet. Ett okänt antal människor sitter dessutom fängslade för brott som att exempelvis fredligt ha protesterat mot det kinesiska styret över det tidigare självständiga landet. Tibets folk reste sig 1959 mot den kinesiska ockupationen. Resultatet blev att mängder av tibetaner mördades – däribland hundratals, kanske tusentals som försökte fly över Himalaya till Nepal eller Indien. Efter att handelsförbindelserna mellan Nepal och Kina stärkts upphörde de nepalesiska myndigheterna att ge flyktingstatus till de tibetaner som anlänt till landet efter december 1989. Numera bedöms de tibetaner som tar sig till Nepal som illegala invandrare om de saknar visum, och många har tvingats tillbaka över gränsen.
Enligt människorättsaktivister har det på senare år blivit allt svårare för tibetaner, särskilt från Lhasa, att få pass utfärdade av de kinesiska myndigheterna. En tibetan från Lhasa som numera lever i exil säger till London-baserade Tibetan Information Network att alla som ansöker om pass eller visum får sin bakgrund kontrollerad. Och det avgörande är om personen eller någon i dennes släkt visat stöd för ett fritt Tibet.
En annan tibetansk flykting som inte vill avslöja sitt namn berättar att det finns anledning att fundera noga innan man som exiltibetan sätter sig på bussen. – Om du är tibetan med indiskt eller nepalesiskt id-kort bör du tänka efter flera gånger innan du sätter dig på bussen till Lhasa. Så vitt jag vet betraktas vi av Kina som utländska kineser och de kan mycket väl se våra besök som att vi återvänder, säger tibetanen.
